Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabrikslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(däribland också dem, som afse tillgodogörande eller
förädling af mineralrikets alster) beroende af vissa
personliga kvalifikationer och anmälan hos vederbörlig
myndighet, som är för stad magistrat – utom för
Stockholm, där fr. o. m. 1881 sådan anmälan skall
göras hos Öfverståthållarämbetet –, för landet K. M:ts
befallningshafvande och för fabriker till förädling
af mineralrikets produkter Bergsöfverstyrelsen.
Särskild näringsanmälan behöfver för öfrigt
icke ske hos K. M:ts befallningshafvande eller
Öfverståthållarämbetet, för såvidt fabriksidkaren vid
gjord firmaanmälan bifogat betyg ang. förefintligheten
af de föreskrifna personliga kvalifikationerna. –
Utlännings rätt att i Sverige idka fabriksrörelse
är beroende ej allenast af vissa särskilda villkor,
utan äfven på K. M:ts pröfning i hvarje särskildt fall
(k. förordn. 20 juni 1879).
Beträffande den del af fabrikslagstiftningen, hvars
ändamål är att, såvidt ske kan, skydda de kringboende
äfvensom de i fabriken anställda arbetarna för
skada till hälsa och egendom, finnas först vissa
allmänna stadganden gifna och vidare sådana, som
gälla för särskilda fabriker. Till de förstnämnda
höra först stadgandet i k. förordn. 18 juni 1864,
§ 7, att sådan fabrik, där för tillverkningens
åstadkommande fordras kemisk behandling, och där
felaktigt förfarande kan medföra eldfara eller våda
för lif eller hälsa, ej får drifvas af annan än den,
som antingen själf styrkt sig ega tillförlitligen
intygad skicklighet att sådan inrättning förestå
eller visar sig därtill ha antagit annan person med
sålunda vitsordad skicklighet i yrket, samt vidare
föreskrifterna i hälsovårdsstadgan 25 sept. 1874, §
16, att vissa fabriker antingen ej få anläggas i stad
eller ock endast på vida, öppna platser, afskilda
från de mera bebyggda stadsdelarna, hvarför sådan
anläggning skall anmälas hos hälsovårdsnämnden och
besked af denna afvaktas, huruvida från dess sida
hinder möter. Denna myndighet åligger det jämväl att
tillse, att fabriker och näringar ej drifvas så, att
de blifva i hälsoväg till men för arbetarna, närboende
eller det allmänna. Nämnden eger föreskrifva fabrikens
egare att vidtaga de till olägenhetens afhjälpande
nödiga åtgärder och, om sådant ej sker, förbjuda
fabrikens eller näringens fortsatta drifvande. Å
landet bör kommunalnämnden enligt hälsovårdsstadgan,
§ 28, egna synnerlig uppmärksamhet däråt, att icke
fabrik inom kommunen anlägges, anordnas eller drifves
på så sätt, att den blir menlig för arbetares eller
närboendes hälsa. – Ytterligare bestämmelser afseende
skydd för arbetare, anställda i fabriker äfvensom viss
annan industriell rörelse, meddelas i lagen ang. skydd
mot yrkesfara 10 maj 1889 samt i lagen 13 dec. 1895
ang. tillägg till nyssnämnda lag. Innehafvare af
fabrik har härigenom ålagts att i allmänhet vidtaga
alla de anordningar, som i afseende å arbetslokaler,
maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till
arbetets beskaffenhet äro nödiga för att skydda hos
honom anställda arbetares lif och hälsa. Dessutom äro
i vissa afseenden bestämda skyddsåtgärder uttryckligen
stadgade. Så äro särskilda anordningar föreskrifna
till arbetarnas skyddande mot skada genom fall
eller genom nedstörtande föremål eller af i gång
varande maskiner samt för arbetarnas räddning vid
utbrytande eldsvåda, där yrkesdriften är förenad med
eldfara. Vidare äro bestämmelser meddelade ang.
luftutrymmet, luftväxlingen, belysningen och
värmegraden i arbetslokalen, äfvensom till
förekommande af att damm, gaser och ångor spridas
i arbetslokalen i en för arbetarens hälsa skadlig
mängd. Därjämte stadgas ock, att föreskrifter
om hvad arbetaren bör iakttaga för att undvika
olycksfall och ohälsa i arbetet skola, där så finnes
nödigt, anslås i arbetslokalen. – Öfvervakandet
af skyddslagens efteriefnad åligger af konungen
utsedde yrkesinspektörer (se Yrkesinspektion).
K. M:ts befallningshafvande eger att efter anmälan
af yrkesinspektör, eller där så eljest pröfvas
nödigt, ålägga vederbörande yrkesidkare att,
om denne vill fortsätta arbetet, inom viss tid
vidtaga sådan anordning, som i lagen afses. K. M:ts
befallningshafvande kan ock, där synnerlig fara är
för handen, omedelbart förbjuda arbetets fortsättande
i dess helhet eller i viss omfattning, till dess
föreskrifven anordning vidtagits. Skulle till följd af
olycksfall i arbetet skada drabba i fabrik anställd
arbetare, skall i anledning däraf ersättning utgå
enligt bestämmelserna i lagen af 5 juli 1901. –
Rörande de försiktighetsmått, som skola iakttagas
vid anläggning och drifvande af särskilda fabriker,
märkas k. förordn. 19 nov. 1897 ang. explosiva varor,
k. förordn. 26 nov. 1875 ang. eldfarliga oljor och
vissa andra därmed jämförliga vätskor samt giftstadgan
7 dec. 1906. Dessutom må nämnas k. förordn. 9
dec. 1896, som innehåller särskilda föreskrifter till
skydd emot ett ondt, som plägar angripa särskildt dem,
hvilka arbeta i tändsticksfabriker, fosfornekrosen.
Beträffande minderåriges användande i arbete upptogs
en del bestämmelser i k. förordn. 18 juni 1864. Där
stadgades, att ingen skulle antagas till arbetare i
fabrik, handtverk eller annan handtering före fyllda
tolf år; att till arbete nattetid (från kl. 9 på
aftonen till kl. 5 om morgonen) ej finge användas
arbetare under 18 års ålder, och att näringsidkaren
hade att vaka öfver, att den, som ej förvärfvat det
kunskapsmått folkskolestadgan föreskref såsom det
minsta, erhöll ytterligare undervisning. Det ålåg
ock näringsidkaren att tillse, att vid biträdens
och arbetares behandling och sysselsättning
behörigt afseende fästes å deras hälsa och
arbetsförmåga. Närmare föreskrifter ang. minderåriges
användande i arbete vid fabrik, äfvensom i handtverk
eller annan handtering meddelades därefter i
k. förordn. 18 nov. 1881, hvilken sedermera, hvad
fabriker angår, upphäfts och ersatts genom lagen af
17 okt. 1900 ang. minderåriges och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke. Bestämmelserna i
denna lag afse hufvudsakligen minderåriges användande
i arbete. Beträffande särskildt kvinnor, innehåller
den ej andra föreskrifter, än att kvinna, som födt
barn, icke må sysselsättas i industriellt yrke under
de 4 första veckorna efter barnsbörden, därest icke
med läkarintyg styrkes, att hon tidigare kan utan
men börja arbetet, samt att kvinna ej må användas
till arbete under jord i grufva eller stenbrott, en
bestämmelse, som gäller äfven minderårig af mankön
under 14 år. Annat arbete må kunna utföras äfven af
minderårig – hvarmed enligt lagen förstås den, som är
under 18 år, – med undantag dock för vissa arbeten af
synnerligen farlig beskaffenhet, såsom rengöring eller
smörjning af i gång varande maskin, rem-, axel- eller
annan kraftledning. Rätten att till arbete i fabrik,
äfvensom i annan i lagen angifven industriell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
