Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1251-1252 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadjejev-ön - Fadno-mmakke - Fadäs - Fæces - Faed, Thomas - Fællesforfatning - Faënna - Faënza - Færeyingasaga - Faes, P. van der - Fæsulæ - Faëton - Fæx - Fafner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fadjejev-ön, en af Nya Sibiriens öar, 2,573 kvkm.

Fadno-måkke. Se Fatmomakke.

Fadäs (fr. fadaise, af fade, osmaklig, platt)
dumhet, platthet.

Fæces (lat., pl. af fæx), med. Se Exkrementer.

Faed [fe͡id], Thomas, engelsk genremålare, f. 1826
i Skottland, d. 1900 i London, fick sin första
undervisning af sin äldre broder, målaren John
F. (f. 1820), studerade sedermera i Edinburgh och
bosatte sig 1852 i London. Det märkligaste bland hans
tidigare verk är Scott och hans vänner (1849). Hans
många folklifsbilder från de skotska högländerna
(graverade af hans broder James F.) blefvo mycket
populära.

Fællesforfatning. Se under Fä-.

Faënna, en af chariterna (se d. o.).

Faënza [fae’ntsa], lat. Faventia, kretshufvudstad
i italienska prov. Ravenna (Emilien), på en
fruktbar slätt vid Zanelli-kanalens förening
med Lamone. 22,240 inv. (1901; som kommun 40,370
inv.). Biskopssäte. Gymnasium, tekniska skolor,
bibliotek och tafvelgalleri. Staden är regelbundet
byggd, omgifven af murar och försvarad af ett
kastell. Tillverkning af majolika-arbeten —
Faënza-majolika, sedan midten af 1400-talet,
förr mycket berömd — samt ett slags stenvaror,
som fransmännen efter denna stad kallade
"fayence", fajans; handel med vin, siden och
hampa. — F. är fysikern Torricellis födelseort.
(J. F. N.)

Færeyingasaga. Se under Fä-.

Faes [fās], P. van der, nederländsk målare. Se
Lely, P.

Fæsulæ, en af Etruriens tolf förbundsstäder. Se
Fiesole.

Faeton nedstörtas i Eridanos. (Efter en antik gem; ryttaren t. v. är morgonens dioskur.)

Faeton (grek. Φαέϑων, lat. Phaethon). 1. Grek. myt.,
eg. "den lysande, glänsande", är hos Homeros ett
binamn för solguden Helios, men hos senare skalder
namnet på en son af denne och okeaniden Klymene.
Hans enträgna böner bevekte Helios att
för en dag låta honom köra solens vagn; men då han, ur
stånd att tygla det eldiga spännet, afvek från den
rätta stråten och alltför mycket närmade sig jorden,
som därvid var nära att uppbrännas, nedstörtades han
af Zeus’ ljungeld i floden Eridanos. Där begräts
hans död af hans systrar, de s. k. heliaderna
l. faëtontiaderna, till dess de förbyttes till
popplar, från hvilkas blad flöto tårar, som af solen
förvandlades till bärnsten.
— 2. Faeton [-tå̃; fr. phaéton], ett lätt, högt,
fyrhjuligt "gentlemanåkdon" med sufflett öfver
främre sitsen och lägre baksits (se fig.).
1. A. M. A.


Fæx, lat.,farm., öljäst, använd såsom läkemedel,
en halftorr, grågul massa eller ett torrt pulver
(Fæx medicinalis sicca), använd i dos af 5—10 gr. på
dagen, fördelade på 3 doser efter måltiderna, mot
finnar och furunklar (spikbölder) m. m. Jäst är i
Frankrike ett gammalt folkmedel mot tuberkulos,
sockersjuka, mag- och tarm- samt hudsjukdomar.
C. G. S.

Fafner (isl. Fáfnir), nord. myt., Reidmars son,
drap sin fader, då denne ej ville med sönerna Regin
och F. dela det guld, som han erhållit i dråpsböter
för en tredje son, Otr ("utter"), hvilken Loke hade
dödat. Efter Reidmars död tog emellertid F. allt
guldet. Regin, som därför ville hämnas på sin broder,
begaf sig till konung Hjalprek, hvarest han träffade
Sigurd, Sigmunds son, hvilken han undervisade och
uppfostrade. Regin omtalade för Sigurd, att F. låg i
en drakes skepnad å Gnitaheden och rufvade på sina
skatter samt att han hade en skräckhjälm, för hvilken
allt lefvande räddes. Därefter smidde Regin det skarpa
svärdet Gram åt Sigurd samt eggade honom att dräpa
F. Sigurd och Regin foro sedan upp å Gnitaheden och
funno där F:s stig, när han kröp till vattnet för att
dricka. Sigurd gjorde en stor grop på stigen samt gick
ned däruti, och när F. slingrade sig öfver gropen,
stack Sigurd sitt svärd ända in i ormens hjärta. Innan
F. dog, hade han med Sigurd ett samtal, som skildras i
eddadikten Fáfnismál. Sigurd tog sedan F:s hjärta
och stekte det; han brände sig därvid på fingret
och stack detta i munnen. Men när ormens hjärteblod
kommit på hans tunga, förstod han fåglalåt och hörde
då fåglarnas uppmaning att döda äfven Regin för att
undgå dennes hämnd och ensam komma i besittning af F:s
guld. Sigurd, som fick tillnamnet Fafnesbane, följde
rådet; han drap Regin och begaf sig sedan till F:s af
järn byggda och i jorden nedgräfda boning, hvarifrån
han bortförde alla drakens skatter. Namnet F.,
som har biformen isl. Faðmir, betyder "omfamnaren",
en passande beteckning för en jätteorm. — Om Sigurd
och F. förtäljes i Eddans hjältesånger, i Snorres
Edda, i Volsungasagan och i andra både nordiska och
tyska fornskrifter. Att Sigurds stordåd varit allmänt
kändt i Norden, är tydligt äfven af bilder, som ännu
finnas kvar från forna tider. Till dessa bilder höra
ristningarna på Gökstenen (se d. o.) och på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>