Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1279-1280 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fairbairn, sir William - Fairbanks, Charles Warren - Faire suivre - Fairfax - Fairfax, Edward - Fairfax, Ferdinando - Fairfax, Thomas - Fairfax, Thomas - Fairfield - Fairhaven - Fair head l. Benmore head - Fair isle l. Fair island - Fairman, James

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tubular bridges (1849). Resultaten af sina öfriga
vetenskapliga undersökningar och praktiska rön,
företrädesvis rörande användandet af järn som
byggnadsmaterial, nedlade han i flera förtjänstfulla
skrifter: On the applicalion of cast and wrought
iron to building purposes (1854; 4:e uppl. 1870),
Iron: its history, properties, and processes of
manufacture (1861; 3:e uppl. 1869), A treatise on
iron shipbuilding, its history and progress (1865)
m. fl. F. var medlem af Royal society i London och
en af grundläggarna af British association for the
advancement of science.

Fairbanks [få^bänks], Charles Warren, nordamerikansk
politiker, f. 11 maj 1852 i Union county, Ohio, blef
1874 praktiserande advokat i Indianapolis och slöt sig
inom politiken till det republikanska partiet. 1897
valdes han till senator för Indiana, återvaldes 1903
och valdes 1904 till Förenta staternas vice-president
för perioden mars 1905-mars 1909.

Faire suivre [far svi’vr], fr. (eg. "låta följa"),
postv., eftersända (se d. o.); telegr. Se F. S.

Fairfax [fäe’fäks], gammal adelssläkt från Yorkshire,
nu fortlefvande i Förenta staterna. Bland dess
medlemmar märkas:

1. Edward F., d. 1635, känd genom sin
öfversättning, den första fullständiga på
engelska, af Tassos "Gerusalemme liberata".
Den utkom 1600 under titeln "Godfrey of Bulloigne"
(senast utg. 1817).

2. Ferdinando F., som skotsk adelsman
kallad lord F. of Cameron, den föregåendes
brorson, krigare, f. 1584, d. 1648, deltog på
parlamentets sida i inbördeskriget under Karl I,
led i juni 1643 mot hertigen af Newcastle (se
Cavendish 1) ett svårt nederlag vid Adwalton
moor, men försvarade sedan med framgång Hull mot
de kungliga trupperna. Sitt befäl nedlade F. 1645
vid härens omorganisering i samband med beslutet om,
att parlamentsmedlemmar ej vidare skulle föra befäl.

3. Thomas F., lord F. of Cameron, den föregåendes
son, krigare, f. 1612, d. 1671, stred först under
sin faders befäl vid parlamentshären i Yorkshire,
deltog (2 juli 1644) med utmärkelse i
striden vid Marston moor och blef i jan. 1645
utsedd till den reorganiserade parlamentshärens
öfverbefälhafvare med Cromwell som närmaste
man.

F. delade med denne äran af den stora segern vid
Naseby (14 juni s. å.), intog Oxford och utmärktes
af parlamentet med höga loford. Då skottarna i
jan. 1647 utlämnade konung Karl I, emottogs denne å
parlamentets vägnar af F., som behandlade honom med
mycken aktning. I de nu utbrytande stridigheterna
mellan hären och parlamentet sökte F. i det längsta
intaga en förmedlande ställning, men kunde ej mot det
allt mäktigare "krigsrådet" af strängt puritanska
officerare upprätthålla sin befälsmyndighet. I
kufvandet af det s. k. "andra medborgarkriget" (1648)
tog F. verksam del. Han
tyckes ha velat medgifva konungens afsättning,
men skona hans lif och vägrade därför att taga
plats i den af parlamentet tillsatta domstol, som
skulle döma Karl. Efter konungens afrättning blef
F. medlem af statsrådet och (mars 1649) arméns
högste befälhafvare i England och på Irland, men
nedlade 1650 sina ämbeten hellre än att deltaga
i ett anfallskrig mot skottarna, hvilka förklarat
sig för Karl II. F. deltog sedan ej i det politiska
lifvet förrän 1659, då han öppnade underhandlingar
med general Monk och ifrigt medverkade till Karl II:s
restauration. Han anförde den deputation, som i Haag
1660 uppvaktade denne och påyrkade hans skyndsamma
återkomst till England. Ogillande det lättsinniga
lifvet vid Karl II:s hof och alla repressalier efter
restaurationen, drog han sig därefter tillbaka till
privatlifvet. F. var en rättskaffens och ädelsinnad
krigare utan högre statsmannabegåfning; sina sista år
sysslade han mest med litterära arbeten. Bl. a. har
han skrifvit några poem och psalmöfversättningar samt
ett par själfbiografiska fragment, 1699 utgifna af
hans kusin Brian F. (f. 1633, d. 1711), hvilken å
hans vägnar 1659 fört underhandlingarna med Monk. Hans
brefväxling, Fairfax correspondence, utgafs i 4 bd
1848-49 af G. W. Johnson och R. Bell. Jfr Markham,
"The great lord F." (1870).

4. Thomas F., lord F. of Cameron, den föregåendes
sonsons son, kolonist, f. 1692, d. 1782,
öfverflyttade 1746 eller 1747 till Nord-Amerika,
där han i Virginia förvärfvade stora gods vid öfre
Potomac. I amerikansk historia är han känd som
den unge George Washingtons förste beskyddare,
i det att han lät denne uppmäta och kartlägga
sina vidsträckta egendomar i Shenandoah-dalen. Han
var under oafhängighetskriget sträng rojalist. -
Lordvärdigheten öfvergick till ättlingarna af hans
i Virginia bosatte kusin, men föres ej numera i deras
släkt, bland hvars medlemmar märkes amiral Donald Mc
Neill F., f. 1822, d. 1899, en af nordstatsflottans
dugligaste officerare under inbördeskriget. Jfr "The
Fairfaxes of England and America" (Al-bany 1868).
V. S-g.

Fairfield [fäa^ild]. 1. Stad i nordamerikanska
staten Connecticut, nära Long island sound,
där den har en utmärkt hamn (Black rock
harbour). 4,489 inv. (1900). Hafsbad. -
2. Stad i nordamerik. staten Iowa, vid Big
Cedar river. 4,689 inv. (1900). Parsons college
(presbyterianskt). (J. F. N.)

Fairhaven [fäehéYvn], stad i nordamerikanska staten
Washington, vid Bellingham bay af Pugetsundet. 4,228
inv. (1900). Trävaruindustri.

Fair head [fäa’ hed] l. Benmore head,
Irlands nordöstligaste udde, i grefsk. Antrim
(prov. Ulster). Utgör en 194 m. hög, brant
basaltklippa.

Fair isle l. F. island [fåä’ äil, fäa’r äVlend],
en till Shetlandsöarna hörande 146 m. hög, liten
ö i Atlantiska hafvet, mellan nämnda öar och
Orkney-öarna. 147 inv. (1901). Spanska armadans
amiralsskepp led skeppsbrott därstädes 1588.

Fairman [farmen], James, amerikansk målare, f. 1826 i
Glasgow, dit hans fader, en svensk officer L. Fehrman,
utvandrat. Efter faderns död flyttade änkan med
sin son öfver till New York. F. blef en framstående
landskapsmålare. Bland hans taflor märkas Solnedgång
i dalen Androscoggin (1867), Stratford on Avon,
slottet Caernarvon i Wales samt motiv från Amerika,
Pleasant Riverdalen m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>