Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1315-1316 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falksläktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starka och snabba i sin flykt. I Sveriges fauna
är detta släkte företrädt af sex arter, som kunna
särskiljas genom följande karaktärer:

I.         Tarserna på framsidan fjädertäckta nedom
midten: Jaktfalk (F. gyrfalco).

II.          Tarserna på framsidan icke fjädertäckta nedom
midten.

        A.         Tarsen lika med eller kortare än mellantån utan
klo: Pilgrimsfalk (F. peregrinus).

        B.         Tarsen längre än mellantån utan klo.

                1. Öfre kroppssidan icke rödbrun.

                        a. Klor svarta.

                                a. De hoplagda vingarna räcka utanför stjärtspetscn:
Lärkfalk (F. subbuteo).

                                b. De hoplagda vingarna räcka icke till
stjärtspetsen: Dvärgfalk (F. æsalon).

                        b. Klor gulaktiga: Aftonfalk (F. vespertinus).

                2. Öfre kroppssidan rödbrun med svarta fläckar:
Tornfalk (F. tinnunculus).

Flertalet, de s. k. ädelfalkarna, flyger
synnerligen väl och fångar sitt byte vanligen
i luften, i det falkarna uppifrån störta sig på
detsamma. Tornfalken däremot flyger sakta fram
öfver marken och griper sitt byte på marken. Honan,
som ensam rufvar, är större än hannen. Äggen (4-6)
äro brunfläckiga.

Fig. 1. Stora jaktfalken.

Jaktfalken (Blåfoten, Gerfalken,
Grönlandsfalken,Islandsfalken,
Stora jaktfalken; se fig. 1) är ofvan brungrå med
ljusare fläckar och tvärband, undertill hvit med
svartbruna teckningar; stjärten ljusgrå med brunaktiga
tvärband och smal, hvit spets. Hannens längd är 52-57
cm., honans 57-60 cm. Ofvanstående färguppgifter
gälla dock endast
för den form af jaktfalk, som tillhör den
skandinaviska faunan, medan Islands och Grönlands
jaktfalk utmärkes af en mycket ljusare, delvis hvit
fjäderdräkt, hvarför man ock ser de i sistnämnda
trakter lefvande jaktfalkarna anförda som egna
arter. I sammanhang härmed förtjänar anmärkas, att
hos den svenska jaktfalken fjäderdräkten blir ljusare
vid tilltagande ålder. I Sverige häckar jaktfalken
tämligen allmänt i Lapplands fjälltrakter ned till
Jämtland; om vintern ströfva (mest yngre) individer
ned till landets södra delar. För öfrigt häckar den i
Norge, på Island, i norra Ryssland och Sibirien samt
i Nord-Amerikas nordligaste delar. Sitt rof, som om
vintern till ej oväsentlig del utgöres af ripor,
griper den i motsats till pilgrimsfalken äfven på
marken. Boet bygges af kvistar och ris å otillgängliga
bergväggar. - Pilgrims- l. vandringsfalken är ofvan
askgrå med svartaktiga fläckar och band; stjärten är
svartaktig med gråa tvärband, undertill hvitaktig
med svarta fläckar och tvärband. Pilgrimsfalken är
mindre än föregående art, ej öfver 50 cm. lång. Den är
kosmopolit; endast i Australien saknas den. I Sverige
häckar den från Skåne till Lappland. Den ankommer
till Sverige i mars eller april och flyttar bort i
oktober. Den lifnär sig af större och mindre fåglar
och måste anses synnerligen skadlig. Äggen läggas
i en fördjupning eller af sats på en bergvägg,
en jordhög, en sten e. d. - Lärkfalken
(se fig. 2) är ofvan askgrå och har å nacken tvenne
hvitaktiga fläckar; stjärten är ofvan af ryggens färg,
dess mellersta pennor ofläckade, de öfriga med ljusare
tvärband; strupen och halsens sidor äro hvitaktiga,
bröst och mage gulhvita med svarta längsfläckar;
lårfjädrar och undergumpen roströda. Längd 30-34
cm. Allmän i Sverige norrut till Uppland och Värmland,
sällsynt i södra Norrland.

Fig. 2. Lärkfalken.

Fig. 3. Tornfalken.

Den är en äkta
flyttfågel. För resten förekommer den i hela Europa
och norra Asien, under vintrarna i Indien och södra
Afrika. Den är mycket djärf och flyger utomordentligt
snabbt, så att den kan gripa t. o. m. svalor i
flykten. Födan utgöres af allahanda småfåglar,
men äfven rapphöns, beckasiner, snäppor o. s. v.;
om sommaren lifnär den sig ock af insekter. Boet
bygges i höga träd, hvarvid lärkfalken gärna betjänar
sig af ett gammalt kråkbo till underlag. - Dvärg-
l. stenfalken. Hannen är ofvan askgrå med svarta
spolstreck; stjärten är af ryggens färg med ett bredt,
svart tvärband nära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>