Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1337-1338 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falsett - Falsettister - Falsifikation - Falska fötter (Pseudopodier) - Falsk alkanna - Falsk angifvelse - Falsk frukt - Falsk förgrening - Falsk kork - Falskmyntning - Falsk pareirarot - Falsk riska - Falskt bråck - Falskt vittne - Falsmaskin - Falsning - Falso bordone - Falstaff - Falstaff, fakir - Falster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som i synnerhet egnar sig för högre lägen och hvars
klangfärg är svagare, tunnare samt mera flöjtartad än
den vanliga ("bröst"-)rösten. Falsetten, på franska
äfven kallad voix mixte ["blandad
röstkaraktär"], utgör ett mellanled mellan bröströsten
och "hufvudrösten". Registrens fysiologiska natur är
ännu ingalunda tillfredsställande utredd, men enligt
det gängse antagandet frambringas falsett-tonen
genom endast partiella svängningar hos stämbanden
(förkortning af dessas vibrerande del). För öfrigt är
det uppenbart, att ofullständig resonans användes för
falsettrösten. För manliga konstsångare, i synnerhet
tenorer, är falsettens utbildning viktig för att
det må kunna ekonomiseras med bröströsten. Jfr Röst.
A. L. (E. F-t.)

Falsettister (af falsett, se d. o.), benämning på de
manlige sångare, som utförde sopran- och altpartier
under den polyfona a-cappella-sångens blomstringstid
(1400- och 1500-talen). Då kvinnor icke fingo sjunga
i kyrkokörerna, fanns före kastratsångens uppkomst
ingen annan utväg än att låta tenorer utbilda sin
falsettröst för att kunna utföra öfverstämmorna.
E. F-t.

Falsifikatiön (af lat. falsificatus, förfalskad),
förfalskning.

Falska fötter (Pseudopodier), zool. Se Amoeba.

Falsk alkanna, farm. Se Alkanna.

Falsk angifvelse, jur. Se Angifvare.

Falsk frukt, bot. Se Apel och Skenfrukt.

Falsk förgrening l. Pseudoförgrening, bot., kallas
förgreningssättet hos vissa trådformiga bakterier
och blågröna alger, t. ex. Cladothrix och Scytonema
(se fig.). Den uppkommer på följande sätt. Cellerna
dela sig endast i en riktning, trådens längdriktning,
skiljas från hvarandra och fortsätta att dela sig,
hvarvid den ena eller båda nyuppkomna ändarna växa
förbi hvarandra och ut från hufvudtrådens sidor.
G. L-m.


Falsk förgrening: Scytonema (80 ggr förstorad).

Falsk kork, bot. Se Felloid.

Falskmyntning, jur. Se Myntförfalskning.

Falsk pareirarot, bot. Se Cissampelos.

Falsk riska, bot., namn på Lactarius torminosus.

Falskt bråck, veter. Se Bråck 2.

Falsk tryffel, bot. Se Tryffel.

Falskt vittne. Se Mened.

Falsmaskin, maskinb. Se Bleckslageri,
sp. 663-664, fig. 5.

Falsning. 1. Mek. tekn., sätt att förbinda bleck,
plåt m. m. medelst falsar (se Fals). Plåtkanternas
omböjning sker vid mindre plåtstycken för hand
med tillhjälp af flacktänger med utbredda käftar
eller genom hamring med trä- eller järnhammare öfver
omslags- eller berteljärn samt vid större och tjockare
stycken hastigare och noggrannare med
falsmaskiner (se Bleckslageri, sp. 663-664]. För
taktäckningsarbeten utföres hopslagningen af de i
hvarandra instuckna falsarna alltid med handhammare,
hvarvid man betjänar sig för mothållningen på falsens
andra sida af en fyrkantig stång, skälljärnet,
som har krökt handtag och vid andra ändan löper ut
i en platt kant, öfver hvilken plåtens bockning eger
rum. För falsning af runda föremål, rör m. m. begagnar
man sig af rundningsmaskiner och bertelmaskiner
(se Bleckslageri, fig. 6 och 7). - 2. Se
Bokbinderi, sp. 949, och planschen Bokbinderimaskiner
II. 1. W. H.

Falso bordone, it. (fr. faux bourdon, falsk
brumbas), mus., hos äldre kontrapunktister en af ters-
och sextparalleller ledsagad cantus firmus. Cantus
firmus låg nämligen i understämman, och det hela
bildade en serie af sextackord. I början och slutet
af hvarje melodifras ersattes dock tersen och sexten
af kvint och oktav. Falso bordone hör till de äldsta
formerna af flerstämmig sång och uppkom i England
senast omkr. 1200. A. L.*

Falstaff [få’lstāf; skapadt genom förändring af
Fastolfe, namn på en för feghet orättvist
beskylld krigare, som dog 1459, och i hvilken många se
Falstaff-figurens källa], Sir John, en af Shaksperes
komiska figurer, förekommer i skådespelet "Konung
Henrik den fjärde" (båda delarna) samt i "Muntra
fruarna i Windsor". F. är skrytsam, njutningslysten
och feg, och blott genom den lysande humor,
med hvilken han är tecknad, blir han en estetiskt
njutbar företeelse. Hans historiska motsvarighet
bar namnet John Oldcastle och var en anhängare till
Wyclif. Shakspere förenade med de af traditionen
gifna dragen af denne den ända sedan Plautus
populära karaktärsfiguren "Miles gloriosus". F. är
hufvudperson i Verdis opera med samma namn och
O. Nicolais opera "Muntra fruarna i Windsor". Se
W. Baeske, "Oldcastle-Falstaff" (i "Palæstra", 1905).
R-n B.

Falstaff, fakir, pseudonym för författaren Axel
Wallengren.

Falster, dansk ö i Östersjön, skiljes från Själland
genom Vordingborgbukten, från Möen genom Grönsund och
från Lolland genom Guldborgsund, öfver hvilket leda
en landsvägsbro (sedan 1867) och en järnvägsbro (sedan
1875). 514 kvkm. 36,029 inv. (1906). Ön har formen af
en triangel, i det att norra kusten bildar basen och
den mot söder riktade spetsen slutar med en lång kil
(yttersta punkten Gjedserodde), som fortsättes under
vattnet af det 10 km. långa Gjedserrefvet. Ön är ej
flack som Lolland; nordöstra kusten vid Grönsund
stupar brant mot hafvet, och likaledes finnas vid
Guldborgsund flera branter af ända till 22 m. höjd;
sydöstra kusten måste skyddas medelst dyner och
skadades svårt af stormfloden 1872. Högsta punkten
på F., Bavnehöj, är 44 m. I geologiskt hänseende
tillhör F. istiden på ett underlag af kalk och krita,
som ligger under hafsytan; lera är härskande, och
jorden är nästan öfverallt fruktbar. Af hela området
äro 44 proc. åker, 40 proc. betesmark och äng samt
omkr. 10 proc. skog. Herrgårdarna äro få, och endast
föga fästegods finnes kvar. Tillsammans med Lolland
bildar F. (sedan 1803) Lolland-Falsters stift och
Maribo amt; det omfattar 2 prosterier och 2 härad,
Nörre- och Sönderherred, samt 3 jurisdiktioner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>