Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1365-1366 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fanatiker - Fanatisera - Fanatism - Fancy - Fandango - Fane, John, 11:e earl af Westmorland - Fan-ed - Fanefjorden - Fanega l. Fanega de tierra - Faner - Fanerogamer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fanatiker (se Fanatism), svärmare, religionssvärmare,
trosifrare. - Fanatisk, svärmisk, hänsynslös,
ofördragsam.

Fanatisera, försätta i fanatism (se d. o.),
uppegga.

Fanatism (af lat. fanum, helgedom, tempel), den
på det politisk-sociala och i synnerhet på det
religiösa området förekommande missriktning, som
kännetecknas af ytterlig ofördragsamhet mot olika
tänkande och ofta framkallar begäret att rent af
fördöma, förfölja eller t. o. m. med eld och svärd
utrota dessa. Fanatismens psykologiska förklaring
ligger däri, att på känslans och öfver hufvud det
lägre själslifvets ståndpunkt förnuftiga och sinnliga
moment lätt sammanblandas. Till följd däraf tillägger
man de sinnliga och tillfälliga former, i hvilka
det förnuftiga lifvet hos subjektet framträder, en
betydelse, som blott kan tillkomma lifvet själf, och
förmenar sig kunna med rent sinnliga medel hos andra
väcka och befordra detta lif. På högre ståndpunkt,
och då det förnuftiga lifvet är renare, öfvergår
fanatismen i entusiasm, som är den förnuftiga känslans
stegring öfver det vanliga måttet utan inblandning
af sinnliga moment. L. H. A.*

Fancy [fä’nsi], eng. (egentl, fantasi). 1. Engelsk
benämning på småfasonerade väfnader i
allmänhet. Hos oss brukas ordet hufvudsakligen
för tunna, fasonerade, oftast genombrutna
(gasartade) bomullsväf-nader. - 2. Mus., på
1500- och 1600-talen i England benämning på
instrumentala tonstycken i imiterande stil.
1. G. A. W.

Fandango, spansk nationaldans i 3/4
(6/8) takt och måttligt tempo, af vek, småningom
stegrad karaktär och dansad af två personer af olika
kön under ledsagning af gitarr och kastanjetter. I
fandangons , hembygd, Andalusien, improvisera de
dansande och sjunga åskådarna kupletter (coplas)
till melodien, medan dansen hvilar. En folkmelodi af
detta slag har blifvit allmänt känd genom Mozarts
användande däraf i "Figaros bröllop" (3:e akten).

A. L.*

Fane [féYn], John, 11:e earl af Westmorland,
engelsk diplomat, f. 1784, d. 1859, bar, till dess
han 1841 ärfde earltiteln efter sin fader, namnet lord
Burghersh, egnade sig först åt den militära banan och
deltog i de Napoleonska krigen på Sicilien, i Egypten,
Portugal, Spanien och Tyskland samt hade avancerat
till öfverste, då han 1814 lämnade krigstjänsten
och sändes som brittisk envoyé till Florens. Han
deltog 1815 i fälttåget mot Murat och undertecknade
s. å. konventionen i Casa Lanza, hvarigenom Neapel
återställdes åt Bourbonerna. I Florens kvarstannade
F. till 1830, var 1841-51 brittiskt sändebud i
Berlin, hvarunder han uppträdde förmedlande mellan
Preussen och Danmark 1850, förflyttades 1851 till
Wien samt drog sig 1855, efter att ha deltagit i
Wienkonferensen i orientaliska frågan, tillbaka till
privatlifvet. 1854 utnämndes han till general. -
F. var en varm vän och ifrig idkare af musiken,
tog väsentlig andel i
inrättandet af engelska musikaliska akademien (1823)
och komponerade sju operor (bl. a. Il Torneo,
L’Eroe di Lancastro, Catarina) samt flera kantater,
hymner och mässor. Sina fälttågsminnen skildrade
han i Memoirs of the early campaigns of the duke
of Wellington in Portugal and Spain (1820) och
Memoirs of the operations of the allied armies
under prince Schwarzenberg and marshal Blücher
(1822). - F:s son Julian Henry Charles F.,
f. 1827, d. 1870, var en framstående diplomat,
som bl. a. 1865-68 tjänstgjorde som förste
sekreterare och chargé d’affaires vid brittiska
ambassaden i Paris samt utgaf en samling Poems
(1852) och en engelsk Heine-öfversättning (1860).
V. S-g.

Fan-ed. Se Fana 1.

Fanefjorden, namn på en i Bolsö socken, Romsdals amt,
Norge, inskjutande arm af Romsdalsfjorden. Den
norra kusten, där Molde är beläget, kallas
Fanestranden och är berömd för sin naturskönhet
Y. N.

Fanega. 1. Äldre spanskt rymdmått för spannmål och
salt, olika på olika orter och ännu mycket i bruk samt
i spansk-amerikanska länder fullt gängse. I Spanien
var 1 fanega lagenligt = 12 celemines = 55,501 l., men
i provinserna växlade fanegans storlek mellan 21,4
l. (Aragonien) och 74,14 l. (Asturien). I Mexico var
den = 90,815 l., i Chile är den = 97 l., i Buenos Aires
= 137,2 l., i Paraguay = 288 l., i Peru.och Bolivia = 75
l. Jfr Fanga. - 2. Spanskt åkermått. Se Fanegada.

Fanegada l. Fanega de tierra, ett föråldradt
spanskt åkermått (eg. ett åkerstycke motsvarande 1
fanegas utsäde), enligt lag = 12 celemines = 64,3956
ar, eljest mycket växlande, i Madrid blott = 34,2381
ar; brukligt äfven på Cuba och Kanarieöarna.

Faner, mycket tunn skifva (af något ädelt träslag),
hvarmed snickeriarbeten (möbler o. d.) af simplare
trä beläggas på ytan och därigenom få utseende af
att vara helt och hållet förfärdigade af det ädlare
träet. Genom att nyttja faner af olika träslag kan
man framställa ett slags trämosaik. För allehanda
finare artiklar sågas faner äfven af sten, metall,
elfenben, pärlemor och sköldpadd. - Ordet är
en förvrängning af det likbetydande ty. fournier
(furnier, fournir, fournure; se Furnera). Faner
heter på da. fineer, på eng. veneer och på fr. plaque
(en bois) l. feuille de placage.

Fanerogamer (af grek. faneros, tydlig, och gamos,
äktenskap), Phanerogamæ, Cotyledoneæ, Anthophyta,
Embryonatæ, Endoprothalliatæ, Embryophyta
siphonogama, Sifonogamer, Fröväxter, bot., den ena af
de stora grupper, i hvilka Linné i.sitt sexualsystem
indelade växtriket. Dit räknade han de växter, som
hade tydliga ståndare. Utmärkande för fanerogamerna
är förekomsten af blommor med ståndare eller fruktblad
eller oftare bägge slagen och frön innehållande ett i
rot-, stam- och bladorgan differentieradt växtämne. I
sitt sexualsystem ordnade Linné fanerogamerna i 23
klasser, grundade på ståndarnas beskaffenhet. De
Jussieu indelade dem (1789) i Monocotyledones,
med ett, och Dicotyledones, med två hjärtblad, en
indelning, som följdes af Fries (1835), Brongniart
(1843) m. fl. Af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>