- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1377-1378

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faraday, Michael - Faraday-kullen - Faradisation l. Faradism - Faradism - Farafra - Faraglioni - Faral - Farallones de los Frayles - Faramund - Faran - Farandole - Farao - Farao

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användbart för praktiska ändamål, men som många
år därefter förhjälpte honom till en af hans
största upptäckter: magnetismens inflytande på
polariseradt ljus. – Så betydande än F:s verksamhet
som kemist var, kan den dock knappt betraktas annat
än som förberedande hans öfvergång till läran
om elektriciteten och magnetismen, hvilken har
honom, kanske mer än någon annan, att tacka för sin
storartade utveckling. Redan 1821 sysselsatte han sig
med att utreda frågan om magnetens rotation kring
ledare, i hvilka elektriska strömmar passera, och
äfven de följande åren egnade han sig åt arbeten inom
elektricitetsläran. Men det var egentligen under det
följande årtiondet, som han företrädesvis, ja nästan
uteslutande, arbetade inom denna vetenskap. 1831
upptäckte F. induktionselektriciteten (det afgörande
försöket lär ha gjorts 29 aug.). De mångfaldiga
undersökningar, till hvilka denna utomordentligt
viktiga upptäckt gaf anledning, sysselsatte F. under
de följande åren, men samtidigt studerade han den
elektriska strömmens sönderdelande verkningar på
kemiska föreningar (1833-35) och uppställde på
grund af många försök den efter honom uppkallade
elektrolytiska lagen (jfr Elektrolys).
Dessa omfattande frågor utredde F. så grundligt,
att följande forskare haft föga att tillägga. –
1845 inträdde F:s andra stora upptäcktsperiod. På
hösten s. å. lyckades han påvisa hvad han kallade
"ljusets magnetisering", d. v. s. det märkvärdiga
samband mellan ljus och elektromagnetism, som yttrar
sig däruti att, då en stråle af polariseradt ljus
passerar genom vissa genomskinliga ämnen (såsom det
förut omnämnda Faradayska flintglaset, en mängd
lösningar o. s. v.), ljusets polarisationsplan
vrides, när dessa ämnen placeras mellan polerna
på en elektromagnet eller inom vindningarna af
en ledningstråd, genom hvilken en elektrisk ström
passerar. S. å. uppvisade F. den s. k. diamagnetismen
hos en mängd ämnen. Båda dessa storartade
upptäckter gjordes och studerades af honom på en tid
af omkr. tre månader. Af den senare föranleddes de
undersökningar af den s. k. magne-kristall-kraften
samt af magnetismens inverkan på gaser o. s. v.,
hvilka han under de närmast följande åren utförde. –
Till elektricitetsläran hörande frågor sysselsatte
honom för öfrigt hufvudsakligen ända till några
år före hans död. – F:s skrifter äro publicerade
i form af afhandlingar (till ett antal af mer
än 160) i vetenskapliga tidskrifter. F:s
brefväxling med Schönbein utgafs 1899 af Kahlbaum
och Darbishire. Sina epokgörande undersökningar i
elektricitetsläran sammanfattade F. under benämningen
Experimental researches in electricity (1831-56;
30 serier; ånyo utg. på tyska i "Ostwalds klassiker
der exakten wissensch." 1896-1903). De elektriska
och magnetiska fenomenen hade före F. förklarats
uteslutande genom antagande af oförmedlad fjärrverkan
mellan laddningar och mellan magnetpoler. F. återigen
gjorde gällande, att krafterna endast skenbart vore
fjärrkrafter: osynliga trådar, "kraftlinjer", ginge
ut från laddningarna resp. polerna och förmedlade
inverkan. Det mellanliggande mediets inflytande på
kraften mellan två elektriska laddningar påvisade
F. experimentellt genom sina försök ang. isolatorers
dielektricitetskonstanter. På grundval af F:s försök
och åskådningar utvecklade sedermera J. C. Maxwell
(se d. o.) sin matematiska teori för de elektriska och magnetiska
fenomenen, hvilken teori ännu i dag utgör skelettet
i elektricitetsläran. Det var egentligen i den
experimentella forskningen, som F:s storhet låg;
som teoretiker var han mindre betydande. Men då
det gällde att välja undersökningsämne samt att
angripa detta från den fördelaktigaste sidan och
på det lämpligaste sättet, egde F. en underbar
intuition. Betecknande i detta hänseende är det sista
experiment – utfördt 1862 –, som står upptecknadt
i hans laboratorieanteckningar. F. sökte efter en
inverkan af magnetiska krafter på spektrum, men
kunde i följd af sina instruments ofullkomlighet ej
finna någon sådan. 1897 konstaterade holländaren
P. Zeeman tillvaron af en sådan effekt och erhöll
1902 för denna sin upptäckt halfva Nobelpriset. (Jfr
Zeemans effekt.) – "F.", säger hans vän och
efterföljare Tyndall ("Faraday as a discoverer", 1868,
5:e uppl. 1894), "var den störste experimentelle
vetenskapsman, som världen hittills skådat, och
min tanke är, att fortskridandet af framtida
undersökningar skall, långt ifrån att skymma
eller förminska, endast skänka ära åt och upphöja
värdet af denne store forskares arbeten". Jfr
äfven S. G. Thompson, "M. F., his life and work"
(1898).
S. J-n. (G. N.)

Faraday-kullen [fä’rödei-], bottenförhöjning i
Atlantiska hafvet (se d. o., sp. 337).

Faradisation l. Faradism, med.,
användning af induktionsströmmar för behandling af vissa sjukdomar
(se Elektroterapi). Metoden fick sitt namn af
fransmannen Duchenne de Boulogne, som uppkallade
densamma efter den engelske naturforskaren M. Faraday,
hvilken 1831 upptäckte induktionselektriciteten.
F. B.*

Faradism. Se Faradisation.

Farafra, oasgrupp i Libyska öknen, hörande till
egyptiska prov. Fajum, under 27° n. br. och 28°
ö. lgd, 300 km. v. om Siut, i en i nummulitkalk
uttvättad, mot s. öppen bukt, 46 m. ö. h. 3,300
kvkm., däraf 250 kvkm. äro planterade med
dadelpalmer. I oasen finnas flera springkällor
af ända till 26° temperatur. Befolkningen
i de båda orterna Kasr-F. och Sjeik-Mursuk
bestod 1897 af 542 fattiga muhammedaner. Oasen
undersöktes 1873-74 af Rohlfs, Jordan och Zittel.
J. F. N.

Faraglioni [-raljåni]. Se Aci Reale.

Faral, ett slags vits, som består i att
byta ut en godtycklig del af ett ord mot dess
antonym. Benämningen skall härleda sig från en dylik
vits på moral, uppdeladt såsom mor-al, antonym far-al.

Farallones de los Frayles [faraljånes de lås
fra’jles], en grupp af 6 små (den största knappt 5
kvkm.) klippöar i Stilla oceanen, vid västra kusten
af nordamerikanska staten Kalifornien, 48 km. v. om
inloppet till San Franciscoviken. Fyrtorn.

Faramund, enligt en tradition fader till frankiske
konungen Klodio (omkr. 428-448).

Faran. Se Firan.

Farandole [farãdå’l], provens, farandolo, en i
Provence bruklig dans af hurtig och glad karaktär,
vanligen i 6/8 takt. Det är en figurrik långdans,
som emellanåt sammansluter sig till ringdans.
E. F-t.

Farao (af egypt. pera, "det stora huset"), i gamla
testamentet benämning på Egyptens konungar. Se
Egypten, sp. 1472-73.

Farao, ett slags hasardspel med kort, har sitt namn
från en förr efter Egyptens farao uppkallad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:28:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free