Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farensbach, Jürgen - Farensbach, Wolmar - Farewell, Kap - Farfugium - Fargalt - Fargo - Fargus, Frederick John - Farhastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och anförde i rysk tjänst en skara tyska soldknektar
under Ivans strider mot tatarkanen af Krim, hvarvid
han lär ha utfört stora personliga hjältedater. Då
tsar Ivan sedan förberedde ett härjningståg mot
Östersjöprovinserna, ville F. ej strida mot eget
land, utan rymde ur tjänsten, vistades en tid i Wien
och kom så till Danmark, där han blef hofmarskalk
hos Fredrik II. Med dennes samtycke ledde han 1577
försvaret af Danzig mot Stefan Báthory, blef sedan
dansk ståthållare på Ösel och trädde 1580, jämväl med
danske konungens begifvande, därjämte i polsk tjänst
och inlade stor förtjänst om polackernas seger öfver
ryssarna i striden om Livland. Till lön erhöll han
bl. a. af Stefan Báthory starostiet Wenden och slottet
Karkus samt blef dennes krigsöfverste i Livland. I
längden kunde F. emellertid icke upprätthålla sin
dubbelställning i två inbördes tvistande herrars
tjänst, utan miste ståthållarskapet öfver Ösel. Till
sin död tjänade han nu uteslutande Polens krona, tog i
tronstriden efter Stefan Báthorys död energiskt parti
för Sigismund och var bl. a. dennes högt betrodde
krigsöfverste vid det misslyckade fälttåget i Sverige
1598. Han bekämpade därefter svenskarna i Livland,
förlorade sitt slott Karkus, men lyckades 1601
undsätta det af Karl IX hotade Riga. Vid polackernas
framgångsrika stormning af Fellin, 17 maj 1602,
ändade en svensk kula hans växlingsrika krigarlif. Jfr
Schiemann, "Charakterköpfe und sittenbilder aus der baltischen geschichte" (1876).
2. Weimar F., den
föregåendes son, politisk äfventyrare, f. troligen
9 febr. 1586 i Neuenburg, Kurland, genomgick en
luthersk skola i Dorpat och var vid faderns död
1602 sedan någon tid officer i polsk tjänst. 1608
blef han kommendant på Riga slott och deltog 1609
i återeröfringen af det af svensken Stiernskiöld
försvarade Dünamünde. Genom sitt giftermål befryndad
med den mäktiga polska släkten Chodkiewicz, öfvergick
F. till katolicismen och lyckades bli utsedd till
guvernör öfver Livland 1611. Som sådan inlät han
sig under Pleskovs belägring 1615 med svenskarna i
stämplingar, hvilka han återupptog, sedan han 1616
blifvit hertig Vilhelms af Kurland fältherre. Inseende
dennes maktlöshet, sökte F. framkalla en svensk
intervention i Kurland och lofvade till Gustaf Adolf
uppgifva Dünamünde. Förhandlingarna därom fördes
genom mellanhänder (å svensk sida Adam Schrapffer
i Reval) och drogo ut på tiden till följd af de
sväfvande stilleståndsförhandlingarna mellan Sverige
och Polen. Sommaren 1617 upptog F. svenska trupper
i Dünamünde, men Rigabornas vaksamhet och en polsk
härstyrkas annalkande under Kr. Radziwill hindrade
honom från att fullfölja förräderiet genom en kupp
mot Riga. Under förmedling af jesuiter närmade sig nu
F. plötsligt åter polackerna, sände i sept. Gustaf
Adolf, till hvars tjänst han på våren genom ett
formligt fördrag förbundit sig, ett uppsägelsebref
och upplät mot pardon och förläningar Dünamünde
åt en polsk härstyrka. Hans anfallsförsök mot Riga
föranledde mellan honom och stadens borgare först nya
strider och sedan en långvarig process i Warschau,
där F. genom sitt inflytande vid hofvet lyckades
omintetgöra alla Rigaborgarnas försök att vinna
upprättelse och skadestånd, allra helst som han 1620
genom privat förlikning uppgjorde sina
tvister med Rigaborgarnas mäktige bundsförvant
Radziwill. S. å. åtföljde F. en polsk expedition mot
turkarna i Moldau, råkade därvid i turkisk fångenskap
och satt inspärrad i ett torn nära Konstantinopel
till 1623. Han tyckes under de närmast följande
åren ha tjänat än Siebenbürgen, än Venezia,
än fransmännen. Hösten 1628 träffade han Gustaf
Adolf i Elbing och affärdades som svenskt sändebud
till Siebenbürgen, där han blott intrigerade mot
sin tidigare ditsände kollega Paul Strassburg. I
Sverige uppdyker han ånyo hösten 1629, men torde ha
bemötts med välförtjänt misstroende, for därifrån till
Frankrike och omtalas i jan. 1632 i förbindelse med en
plan på ett spanskt anfall från Dunkerque mot Älfsborg
och Göteborg. Året därpå var han i Ingolstadt djupt
invecklad i en intrig med den bajerske kommendanten
Cratz v. Scharpfenstein i syfte att i denna fästning
förrädiskt insläppa svenska trupper från Bernhards af
Weimar här. Planen röjdes emellertid; Cratz flydde
till svenska hären, men F. fängslades och blef (maj
1633) afrättad i Regensburg. Chemnitz skildrar i sin
historia, huru F. på afrättsplatsen kämpade för lifvet
mot bödlarna och huru dagen efter afrättningen en
kejserlig kurir anlände med bud om hans benådning. –
Baltiska historieskrifvare framställa den äldre F. som
en tapper och ärlig patriot, men om sonen, "en typisk
gestalt för en trettioåriga krigets lyckoriddare",
lyder historiens dom enhälligt, att han lifvet igenom
förde den rena, af de enklaste moraliska hänsyn
oberörda egoismens politik och gick under därpå.
Jfr en biografisk uppsats af
E. Seraphim i E. och A. Seraphims "Aus der kurländischen vergangenheit" (1893,
ur svenska arkivaliska källor fullständigad i en
recension af P. Sondén i "Hist. tidskr" 1894).
V. S–g.
Farewell, Kap [fäəωe’l].
1. (Da. Kap Farvel l. Statenhuk)
Sydligaste spetsen af Grönland, under 59° 46’ n. br.
och 43° 53’ v. lgd; en 300 m. hög bergklint på Eggerön. –
2. Nordöstligaste udden på Nya Zeelands sydö, under
40° 30’ s. br. och 172° 40’ ö. lgd.
Farfugium, bot. Se Ligularia.
Fargalt. Se Svinafvel.
Fargo [fa’gåu], stad i nordamerikanska
staten North Dakota, vid Red river. 9,589 inv. (1900).
Spannmålshandel. Katolsk biskop.
Fargus [fa’gəs], Frederick John, engelsk författare
under märket Hugh Conway, f. 1847 i Bristol, d. 1885
i Monte Carlo, var auktionskommissarie i Bristol,
debuterade med diktsamlingen
A life’s idylls and other poems (1879)
och skref sedan ett stort antal liffulla och älskvärda
noveller och romaner, af hvilka
Called back (1883;
"Töcken och ljus", 1884;
"Återvunnen", 2 uppl. 1899)
hade enorm framgång; af de öfriga kunna nämnas
Dark days (1884; "Mörka dagar", 1885)
och berättelsesamlingen
Bound together (1884; "I samma band", s. å.).
Till svenska öfversattes vidare
"Julian Loraine" (1886),
"Oskyldig eller brottslig?" (1887)
och en samling noveller (1895).
Farhastighet, järnv., ett af de olika
hastighetsbegreppen vid järnvägstrafik. Med ett
tågs grundhastighet på viss bandel förstås en vid
tidtabellens uppgörande antagen normal hastighet för
tåget på rak och horisontell bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
