Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1417-1418 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farynx - Fas - Fas - Fasa - Fas - Fasad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Farynx, grek., anat., svalget, den oregelbundet
trattformiga genomgångsvägen dör födoämnen och
andningsluft, hvilken bakåt fortsätter mun- och
näshålorna. Se Svalg.

Fas, lat., gudomlig rätt; rätt och billigt; det,
som är tillåtligt. Jfr Jus. - Per fas et nefas,
med rätt och orätt, med hvilka medel som helst.

Fas (fr. face, ansikte, framsida). 1. Se Face. -
2. Astron. Faser kallas de olika gestalter, under
hvilka en af solen belyst himlakropp ter sig för oss,
alltefter den olika ställning, som denna himlakropp
samt solen och jorden intaga till hvarandra. - a)
Månens faser (se fig.).

Månfaser. Linjerna till S ange riktningen mot solen. Månen går kring jorden i riktning af bokstafsföljden a b c o. s. v. Faserna, sådana de te sig för oss, åskådliggöras i de utanför månens bana framställda cirklarnas ljusa partier.

Då solen och månen äro i konjunktion, belyses endast
den del af den senares yta, som är vänd från oss,
hvarför den då är alldeles osynlig för oss. Denna
fas benämnes nymåne. Då däremot solen och månen
äro i opposition, så är just den mot jorden vända
sidan belyst af solstrålarna. Vi se den då som en
rund, glänsande skifva och kalla den fullmåne. Vid
kvadraturerna, d. v. s. då solens och månens
longituder skilja sig från hvarandra med 90°, se
vi endast hälften af den lysande månhalfvan. Dessa
faser kallas första och sista kvarteret, i det
man med första kvarteret förstår fasen vid den
kvadratur, som följer näst efter konjunktionen,
och med sista kvarteret fasen vid den kvadratur,
som följer närmast efter oppositionen. Mellan de
nu nämnda fyra hufvudfaserna genomgår den lysande
delen af månskifvan alla möjliga storleksgrader. -
Ett utseende af alldeles egendomlig art erbjuder
månen strax före eller efter nymåne, då man, utom
den lilla af solen direkt belysta delen, äfven ser
den återstående månskifvan i en belysning, som kallas
månens askgråa ljus. Detta är ingenting
annat än solljus, reflekteradt från jorden, som
då vänder större delen af sin solbelysta hälft mot
månen. Att den ljusare delens kontur tyckes tillhöra
en större cirkel än den mörkare delens, beror på en
företeelse, som kallas irradiation (se
d. o.), - b) De nedre planeternas faser. Då någon
af dessa planeter, Merkurius eller Venus, är i nedre
konjunktion med solen, är den osynlig för oss, emedan
blott den frånvända delen belyses af solen. Man
inser lätt, att den vid sin öfre konjunktion erbjuder
anblicken af en rund skifva. När den befinner sig
i sin största elongation på endera sidan om solen,
har den utseendet af en liten halfmåne. - c) De öfre
planeternas faser. Äfven de utanför vår jord belägna
planeterna visa oss olika faser, hvilkas växlingar
dock äro ganska obetydliga, så att vi alltid se dessa
himlakroppar i det närmaste cirkelrunda. Ju längre
aflägsen en planet är, dess mindre växla dess faser. -
3. Befästningsk., den anfallsfältet direkt åtvända
och sålunda för frontaleld i första hand afsedda
delen af en befästning med bruten eldlinje. Jfr
Bastion. - 4. Elektrot. Se Elektriska maskiner,
Fasa och Fasförskjutning. 2. A. L-n. 3. L. W:son M.

Fasa, elektrot., hopkoppla (parallellkoppla)
två växelströmssystem, så att de komma "i fas"
med hvarandra. För detta ändamål använder
man t. ex. s. k. faslampor, hvilka
först inkopplas i st. f. strömbrytaren. När de
båda systemen äro "i fas", äro lamporna mörka,
hvarvid man passar på att slå in strömbrytaren
(vid vissa anordningar skola lamporna lysa,
då hopfasning sker). Äfven användas andra slag
af synkroniseringsapparater (synkronoskop) med
samma uppgift som de nyssnämnda lamporna. När system
(generatorer) på detta sätt blifvit hopkopplade,
sägas de "gå i fas". Om en maskin faller ur takten
(mister synkronismen), säges den "falla ur fas".
A. E-m.

Fas, arab. namnet på staden Fes (se d. o.).

Fasad (fr. façade, it. facciata, af lat. facies,
ansikte), bygnk., i allmänhet hvar och en af en
byggnads yttre sidor, men företrädesvis den,
på hvilken hufvudingången finnes. Man skiljer
sålunda mellan hufvud- l. gatufasad, sidofasad,
gårdsfasad o. s. v. Alltsedan de italienske
renässansarkitekternas tid (1400-talets slut) har
den konstnärliga behandlingen af en byggnads yttre,
dess fasader, blifvit föremål för byggkonstnärernas
intresse och studier i vida högre grad än
tillförene. Detta intresse har under vissa tider -
t. ex. under 1800-talets senare del - utvecklat
sig till verklig lidelse, under hvars ensidiga
regemente ändamålsenligheten och den konstnärliga
utbildningen af byggnadens inre samt de konstruktiva
och tekniska spörsmålen alltför mycket åsidosattes. En
bidragande orsak till detta förhållande torde
ha varit städernas enorma tillväxt öfver hela
världen just under denna tid, med däraf följande
kolossala byggnadsverksamhet särskildt på det område,
hyreskasernens, där arkitektonisk konst knappast kan
få tillfälle att utveckla sig annat än som dekorativ
fasadkonst. Arkitekten blef för den stora allmänheten
ornamentsritaren, fasadkompilatören. Arkitektur blef
liktydigt med gatufasader.

Byggnadskonstens ändamål har varit, är och kommer
alltid att förblifva att åstadkomma rum med
golf, väggar och tak. Det centrala i arkitekturen blir
alltså, att ändamålsenligt och konstnärligt ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>