- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1425-1426

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fáskrúðsfjörður - Faslampa - Fasogl - Fasokl - Fasold - Fason - Fasonera - Fasonfräs - Fasonjärn - Fass - Fassadalen - Fassadalen (Val di Fassa) - Fassait - Fast - Fasta - Fasta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fåskrúðsfjörður [fauskrudsfjordar], fjord på Islands
östkust med en norsk hvalfångarstation och en katolsk
missionsstation. R. N-g.

Faslampa, elektrot. Se Fasa.

Fasogl. Se Fazogli.

Fasokl. Se Fazogli.

Fasold, broder till Ecke (se Ecken ausfahrt);
sannolikt någon sorts vind-demon.

Fason, fr. façon [-sa’; af lat. factio, eg. sätt
att göra], form, skapnad, snitt; hållning; sätt,
vis; mönster, figur (på tyger, tapeter o. s. v.);
plur. fasoner, åtbörder, kroppsrörelser; sätt att
bete sig, skick. Jfr Fasonera.

Fasonera (fr. façonner; jfr Fason), gifva en viss
form åt, tillskapa, forma; fasonerad (om tyger,
tapeter o. d.), väfd eller tryckt med blommönster,
figurer o. d.

Fasonfräs, mek. tekn. Se Fräs.

Fasonjärn, metall., genom valsning framställdt
stångjärn af olika tvärsnittsformer, hvilket har
en vidsträckt användning vid byggnads-, maskin-
och fartygskonstruktioner m. m. De vanligaste
tvärsnittsformerna äro likflänsiga (?) och
olikflänsiga(? ) vinkeljärn ellerhörnjärn, T-järn (?) med
bred fot och med högt lif, I-järn (?),U-järn
(?), Z-järn (?), kvadrant-järn (?), zores-
eller beläggningsjärn (?), handlistjärn,
spantjärn o. s. v. Normaldimensioner och vikter
återfinnas i de flesta konstruktionshandböcker.
W. H.

Fass, ty., fat, föråldradt tyskt rymdmått, såsom
spannmålsmått i Mecklenburg-Schwerin = 9,63 l.,
i Lybeck = 8,67 1. (för hafre och i torghandeln
dock = 9,88 l.), i Hamburg = 52,73 1.; såsom mått
för flytande varor vida större och efter olika orter
mycket växlande, t. ex. som ölmått mellan 113 l. (i
Österrike) och 1,642 l. (i Bajern), som vinmått mellan
149 l. (i norra Ungern) och 566 l. (i Österrike);
en 1868-84 lagligen tillstadd bibenämning för l hl.

Fassadalen (Val di Fassa), en alpdal i södra
Tyrolens dolomitalper, af hvilka en grupp, omfattande
bl. a. topparna Marmolata (3,360 m.) och Cima di
Vezzana (3,194 m.), kallas Fassadolomiterna. Dalen
genomflytes af Avisio och sträcker sig från denna
flods källor, med en längd af omkr. 20 km., till
Moena. Dess fortsättning är Fleimsdalen. Hufvudorten
är Vigo di Fassa på 1,388 m. höjd, med omkr. 800 inv.

Fassait, miner. Se Pyroxen.

Fast, sjöv. En ända (ett tåg) säges vara eller stå
fast
, när den är belagd. Rår sägas vara fasta, när de
ha fullständig tackling, såsom brassar, toppläntor. -
Segel kallas fasta, när de beslås, där de föras;
motsatsen kallas flygande. Fast! begagnas såsom
kommandoord för beläggandet af en ända, t. ex. fast
store brass!
O. E. G. N.*

Fasta, jur., kallades stundom förr laga
fasta
. Få fasta å en egendom, erhålla bevis öfver
oklandrad lagfart å en egendom eller fastebref.
A.Th.S.»

Fasta, afhållelse från näringsmedel under en viss
tid. Människans förmåga att utan olägenhet för kroppen
undvara föda kan i hög grad uppdrifvas. Exempel härpå
gifva, utom den heliga skrift och
helgonlegenderna, historien och vår egen tid. Bekant
är den af professor J. J. v. Döbeln i flera
publikationer 1714-15 skildrade bondflickan Ester
Jönsdotters i Norra Åby (Malmöhus län) sjuåriga
(!) fasta (antagligen beroende på hysteri), och i
våra dagar ha uppträdt verkliga "hungerkonstnärer"
(t. ex. amerikanerna Tanner, som 1881 fastade 40
dagar, och Van Wilcox, som 1905 uppgafs ha fastat
i 60 dagar). För studiet af ämnesomsättningen vid
hunger har man anordnat vetenskapliga fasteförsök
(jfr Hunger och Ämnesomsättning). Mest bekanta bland
dessa äro försöken på Cetti och Succi. Den senare
hungrade 30 dagar och observerades af Luciani. På 12
:e dagen kunde han göra en ridt på 1 2/3 timme samt
deltaga i en fäktöfning. Ännu på 23:e dagen kunde
han med uthållighet och skicklighet föra sabeln.

Enligt kyrkligt språkbruk är fasta antingen fullkomlig
afhållelse från näringsmedel under en dag (jejunium
a vespera ad vesperam
) eller endast afhållelse
från att äta kött (abstinentia, semijejunium). -
Redan hos de gamla hedniska folken var fastan känd
såsom religionsöfning. Hos egypterna stod den i
förbindelse med Isisdyrkan; grekerna iakttogo den
såsom förberedelse för mysteriernas fest, och romarna
höllo hvart femte år en högtidlig fasta till Ceres’
ära. Fasta iakttages äfven af åtskilliga asiatiska
folk, och ännu i dag täfla t. ex. Lamas bekännare
och muhammedanerna (jfr Ramadan) med grekiska
och romerska kristna om dess iakttagande.

I gamla testamentet omtalas fasta hufvudsakligen för
tre ändamål: 1) såsom förberedelse till ett tillstånd,
hvarunder man kan komma Gud närmare (2 Mos. 34:28,
Mose på Sinai; Dan. 9:3; 10:2 ff.), 2) som moment
i sorgbruk (1 Sam. 31:13; 1 Kr. 10: 12; 2 Sam. 1:
12), 3) som själfspäkning i syfte att därmed inverka
på Gud, vinna hans välbehag, bönhörelse eller hjälp i
kritiska situationer etc. (Dom. 20: 26; 1 Sam. 14:
24; Jer. 14:12; 1 Kon. 21:27 ff.; 2 Sam.
12:16 ff.; Neh. 1:4 m. fl.). I de af lagarna gifna
kultbestämmelserna ingår fastan endast i ritualen
för den stora försoningsdagen (3 Mos. 16:29, 31;
23:27-32; 4 Mos. 29:7). Ester 9:31 föreskrifver
detsamma för purimfesten (se d. o.). Det fanns
både privata och allmänna fastedagar; de senare
utlystes eller utropades offentligen (1 Kon. 21: 9;
Joel 1:14 m. fl.). Ofta förenades med fastandet
sådana ceremonier, som iakttogos vid sorg: man
sönderref sina vanliga kläder, anlade sorgdräkt,
strödde stoft på sitt hufvud etc. (1 Kon. 21: 27;
Joel 2:13; 3:5 etc.). I regel räckte fastan blott
en dag. Fastande i 7 dagar (1 Sam. 31: 13) innebar
sannolikt afstående från mat och dryck endast under
dagen, ej om natten, i likhet med arabernas fastande
under månaden ramadan. I Ester 4:16 omtalas en fasta
under 3 dagar och 3 nätter. Daniels fasta under 3
veckor (Dan. 10:3) innebar afstående från kött,
vin och välsmakande mat. Judit uppgifves ha fastat
hvarje dag utom sabbaten (Jud. 8:6). Profeterna satte
ej högre värde på fastandet än på den yttre kulten i
allmänhet (Jes. 58; Sak. 7). Af dessa ställen ser man,
att fastan ingick såsom ett betydelsefullt moment i de
åminnelsedagar, som efter exilen firades till minne
af de stora olyckor, som öfvergått judarna. Bland
judarna i Palestina under början af den kristna tiden
var ock den offentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free