Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1457-1458 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faucher, Julius - Fauchet, Claude - Faucifloræ - Faucigny - Faucille, Col-de-la - Faucilles, Les monts - Faucit, Helen - Fauerholdt, Viggo - Faugére, Armand Prosper - Faujasit - Faukala - Faulensee - Faulhorn - Faulmann, Karl - Faulquemont - Faun - Fauna - Faun-apan - Faunisk - Faunist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nationalekonomien var "ren logik och matematik",
utan för denna vetenskap dristade vänta
sig nytta af historia och statistik.
(V. S-g.)


Fauchet [f å J e], Claude, kallad
abbé F., fransk revolutionsman, f. 1744 i Dornes
(dep. Nièvre), var en tid hofpredikant, men
aflägsnades från ämbetet och ställde sig 1789 i
revolutionsmännens främsta led samt var 14 juli
s. å. en af folkets ledare under angreppet på
Bastiljen. F. blef sedan medlem af kommunen, utnämndes
1791 till konstitutionell biskop i Calvados, valdes
s. å. till medlem af lagstiftande församlingen och
1792 till ledamot i konventet, öfvergick småningom
från jakobinerna till girondisterna samt blef,
tillika med de senare, giljotinerad 1793. Under
vintern 1790-91 presiderade han (under titeln
"Procureur général de la vérité") i den af honom
organiserade "cercle social" och hade därvid en
medhjälpare i Condorcet. Till kyrkans omorganisering
bidrog F. mycket genom sina tal och predikningar,
bl. a. Discours sur la religion nationale och Éloge
civique (öfver Franklin), samt ifrade särskildt
för kristendomens och revolutionens förening på
frimureriets grund. Under processen mot Ludvig
XVI talade han modigt och allvarligt mot att döma
konungen till döden samt röstade för, att man
skulle vädja till folket. Han var en af franska
revolutionens märkligaste talare. Litt.: Aulard,
"Les orateurs de la législative et de la convention",
II (1886).

Faucifloræ. Se Calycifloræ.

Faucigny [fåsinji], före 1860 provins
(Fossigni) i konungariket Sardinien, nu en del af franska
dep. Haute-Savoie, omfattande floden Arves dal, n. om
Mont Blanc. F. var under förra delen af medeltiden ett
baroni, som 1233 genom giftermål tillföll grefvarna
af Savojen. Wienkongressen 1815 förklarade landskapen
F. och Chablais för neutralt område.

Faucille, Col-de-la [kall da la fåsi’j], ett
1,323 m. högt pass i Jura i franska dep. Ain. Det
förbinder Genève och Gex med det inre Frankrike,
men nyttjas föga.

Faucilles, Les monts [lä må fåsi;j],
kalkstenskedja i franska dep. Haute-Marne och
Vosges. Den förenar Langres-platån i v. med Vogeserna
i ö. och skiljer Saônes källområde från Meuses och
Moselles samt når 613 m. i höjd.

Faucit [få’sit], Helen, engelsk skådespelerska,
f. 1817, d. 1898, debuterade 1836 i London och var
sedermera anställd dels vid Haymarket-teatern, dels
vid Drury-lane-teatern i London. Efter sitt 1851
ingångna giftermål med skriftställaren sir Theodore
Martin (se denne) uppträdde hon sällan på scenen. Hon
var en utmärkt framställarinna af de kvinnliga
hufvudrollerna i Shaksperes dramer. Hennes skrift
On some of Shakspeare’s female characters (1885)
har utkommit i flera uppl. Hennes make skref hennes
biografi (1901).

Fauerholdt, Viggo, dansk målare,
f. 1832, d.
1883, tillhörde Düsseldorfskolan och
målade små mariner (ett Strandparti från
Holland 1873 i svenska statens ego).
G-g N.

Faugère [få j är], Armand Prosper, fransk
litteraturhistoriker, f. 1810 i Bergerac, Dordogne,
d. 1887 i Paris, blef 1842 af Franska akademien
prisbelönt för Éloge de Blaise Pascal. F. egnade sig
särskildt åt Pascal-forskningar samt utgaf madame
Rolands memoarer (1864) och Saint-Simons outgifna
arbeten (1880-83).

Faujasit [fåjasit], miner., en tesseral zeolitart,
stående i närheten af chabasit, uppkallad efter
franske geologen Barthélemy Faujas de Saint-Fond
(f. 1741, d. 1819). A. Hng.

Faukala (af lat. fauces. svalg, strupe) kallas
språkljud, vid hvilkas frambringande antingen
gomseglet eller tungroten artikulerar mot
svalgväggen. Om gomseglet utför artikulationen,
sägas ljuden vara velo-faukala, om tungroten gör
det, kallas de lingvo-faukala. Vid bildningen af
det danska r-ljudet torde lingvo-faukal artikulation
förekomma; velo-faukala stötljud bildas t. ex. vid
talorganens öfvergång från b- till m-ställning
i näbbmus, från t- till n-ställning i kattnos.
H. P.

Faulensee [-se], by och badort i schweiziska
kantonen Bern, vid Thunsjön, 802 m. ö. h., har ett
mildt subalpint klimat och en kall (11° C.) källa,
hvars vatten innehåller svafvelsyrad kalk, järn
m. m. Säsong maj-oktober. Ln.

Faulhorn [-håra], bergsstock i Schweiz, Berner
Oberland, mellan Grindelwalddalen och Brienzsjön,
2,683 m. F. besökes mycket af turister till följd af
den vackra utsikten öfver Finsteraarhornsgruppen och
det schweiziska låglandet ända till Jura i v.

Faulmann, Karl, tysk stenograf och skriftställare,
f. 1835 i Halle, d. 1894 i Wien, var urspr. typograf,
anställdes 1855 vid stenografitypafdelningen af
statstryckeriet i Wien och var sedan 1860 lärare
i Gabelsbergers stenografiska system i denna
stad. F. uppställde 1875 ett eget, särskildt i
Österrike mycket användt stenografiskt system,
kalladt fonografi, som i hög grad tillgodoser
ljudenlighetens kraf, nyttjar helt få sigler och är
enkelt äfven i afseende på vokalsymboliken samt lätt
att lära, men ej tillräckligt lättskrifvet eller
karakteristiskt i typformerna. Bland F:s utgifna
arbeten må nämnas Gabelsberger’s stenographisches
lehrgebäude (1860; 35:e uppl. 1899), Anleitung zur
phonetischen stenographie (1883; 7:e uppl. 1899) och
Geschichte und litteratur der stenographie (1895)
samt på andra områden bl. a. Das buch der schrift
(2 uppl. 1880), som innehåller alla kända folkslags
skriftsystem och alfabet.

Faulquemont [fålkmå7], stad i Elsass-Lothringen. Se
Falkenberg.

Faun. Se Faunus.

Fauna. 1. Rom. myt. Se Faunus. -
2. Zool. sammanfattningen af de för en större del af
jorden, ett särskildt land, en viss trakt eller ett
visst vattenområde egendomliga djurarter; beskrifning
af dessa djurarter. Se Djurgeografi.
J. G. T.*

Faun-apan, zool. Se Primates.

Faunisk (jfr Faun), sinnligt lysten, otuktig.

Faunist (jfr Fauna 2), forskare i eller skildrare
af ett visst områdes djurvärld. - Faunistisk,
som har afseende på faunan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>