Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1469-1470 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Favier, Alphonse - Faviers sprängämne - Favignana - Fawkes, Guy - Fawkes day - Favn - Favonius - Favorabel - Favorinus - Favorisera - Favorit - Favoriten - Favoritsultaninna - Favosites - Favras, Thomas de Mahy - Favre, Pierre - Favre, Antoine - Favre, Gabriel Ckaude Jules

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1901 i Pei-tang, där flera tusen personer, bland dem
många kristna kineser med kvinnor och barn, sökt skydd
undan upproret. Genom F:s verksamhet upprättades i
Kina flera läroanstalter och kristna kyrkor. Han
utöfvade där också en omfattande välgörenhet.
E. A-t.

Faviers sprängämne [favies]. Se Ammonit.

Favignana [favinjäna], ö i Medelhafvet. Se Egadiska
öarna.

Fawkes [få;ks], Guy, engelsk konspiratör, f. 1570,
afrättad 31 jan. 1606. Se vidare Krutkonspirationen.

Fawkes day [få’ksis déi]. Se Krutkonspirationen.

Favn, da., famn, dansk-norskt längdmått = 6 "fod"
(fot), i Norge = 1,8821 m., i Danmark = 1,8831 m.;
äfven rymdmått (för ved) af växlande storlek. Jfr
Famn.

Favonius, lat., västanvind, vårvind.

Favorabel. Se Favör.

Favorinus, romersk filosof och retor
(vältalighetslärare) från Arelate (Arles) i Gallien,
lefde under 2:a årh. e. Kr. och var lärjunge af
Dio Chrysostomus samt vän till Plutarchos. Han
författade skrifter af blandadt innehåll på
grekiska. Samtal och yttranden af honom åberopas
ofta af A. Gellius i dennes "Noctes atticæ".
R. Tdh.

Favorisera. Se Favör.

Favorit. Se Favör.

Favoriten, den sydligaste stadsdelen i Wien.

Favoritsultaninna. Se under Sultan.

Favosites Lam. (af lat. favus, bikaka), Bikakekorall,
paleont., ett i de paleozoiska systemen allmänt
förekommande korallsläkte, hvars polyparium består
af prismatiska kalyxrör, som
gränsa omedelbart till hvarandra och genom
regelbundna s. k. golf, tabulæ, äro delade i flera
öfver hvarandra liggande afdelningar. Deras väggar
äro genomborrade af porer. De radierande listerna,
septa, i rörens inre äro obetydligt utvecklade eller
saknas alldeles. Åtskilliga arter förekomma ymnigt på
Gottland, bland dem den bekanta F. gotlandicus (se
fig.). Synonymt med F. är släktet Calamopora Goldf.

Favosites gotlandicus.

G. L.*

Favras [favra7], Thomas de Mahy, markis de F., fransk
militär, f. 1744 i Blois, förmäld med prinsessan
Katarina af Anhalt-Bernburg, blef löjtnant i grefvens
af Provence (sedermera Ludvig XVIII) schweizergarde
och anförde 1787 en legion af patrioterna i Holland
mot den preussiska invasionshären. 1789 blef han
invecklad i en kontrarevolutionär sammansvärjning,
som skulle afsett
konungafamiljens bortförande från Paris
till Péronne och de konstitutionella lagarnas
upphäfvande. Komplotten upptäcktes, F. anklagades
dec. 1789 för högförräderi och dömdes till hängning,
som verkställdes 19 febr. 1790. Grefven af Provence,
som af folket utpekades som medbrottsling,
och hofpartiet gjorde intet för att rädda
F. Efter hans död utkommo Testament de mort
(1790) och Correspondance du marquis et de la
marquise de F. pendant leur détention (s. å.). Jfr
Stillfried-Raténic, "Thomas de Mahy, marquis de F.,
und seine gemahlin" (1881).

Favre [favr], Pierre, en af jesuitordens stiftare,
f. 1506 i Savojen, d. 1546 i Rom, studerade
teologi i Paris, blef där bekant med Loyola samt
aflade tillsammans med denne och några andra 1534
löftet i klostret på Montmartre. 1541 sändes han
till Regensburg, medverkade till stiftandet af
jesuitkollegiet i Köln 1544, skickades s. å. till
Spanien och Portugal och verkade där för ordens
utbredning särskildt vid universiteten.

Favre [favr], Antoine, mera känd under sitt latinska
namn Antonius Faber, fransk rättslärd, f. 1557,
d. 1624 såsom president i Savojens senat. F. räknas
inom den romanistiska rättsvetenskapens historia till
den s. k. franska skolan, hvilkens hufvudman voro
Donellus (Doneau) och Cujacius (Cujas). Skrifter:
De erroribus pragmaticorum (1598), Rationalia in
pandectas (1604), Codex Fabrianus (1607) m. fl.,
hvilka 1658-63 utgåfvos i en samling af 10 vol.


Favre [favr], Gabriel Claude Jules, fransk statsman,
f. 21 mars 1809 i Lyon, d. 19 jan. 1880 i Versailles,
var son till en köpman och blef efter att ha studerat
juridik i Paris, där han under tiden verksamt deltog
i julirevolutionen, advokat i sin födelsestad. Hans
avanceradt frisinnade åsikter, oratoriska begåfning
och skarpsinne skaffade honom inom kort stort
anseende. 1836 bosatte han sig i Paris och fick där en
ansenlig mängd mål, äfven beryktade politiska sådana,
att utföra. Vid februarirevolutionens utbrott 1848
utnämndes han af Ledru-Kollin till generalsekreterare
i inrikesministeriet samt visade sig snart vara en
af de mest dugande krafterna i den nya regeringen
liksom i nationalförsamlingen, där han representerade
dep. Loire. Han bekämpade Louis Napoléon och hans
politik samt sökte vid statskuppen 2 dec. 1851,
ehuru förgäfves, organisera ett väpnadt motstånd i
Paris. Han drog sig nu en tid undan till privatlifvet,
men fäste ånyo landets uppmärksamhet på sig genom
försvaret af Orsini och valdes 1858 till deputerad
i Paris. Han blef i lagstiftande kåren ledare för
"de fems" oförsonliga opposition mot kejsardömet
samt var efter sitt omval 1863 den verkliga själen
i det demokratiska partiet. Hans lysande vältalighet
förde honom 1868 in i Franska akad. efter Cousin. När
regeringen 15 juli 1870 förklarade förhand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>