Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1485-1486 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fechner, Gustav Theodor - Fecht l. Fechten, Petrus Michaelis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sistnämnda ämne. Vid studiet af subjektiva ljus- och
färgfenomen under vintern 1839-40 överansträngde han
så sina ögon, att han sedan led af en ögonsjukdom,
som gjorde honom så godt som blind och nödgade
honom att nedlägga sitt professorsämbete. I stället
fördjupade han sig i sin inre värld och egnade sig åt
filosofiska spekulationer, i dem påverkade af sin vän
religionsfilosofen C. H. Weisse, samt humoristiskt
skriftställen under signaturen Dr. Mises. Ända
till sin höga ålderdom fortsatte han sin forskning
och sitt författarskap; ännu i sitt 86:e år utgaf
han en psykofysisk afhandling. -

Af hans skrifter
innehålla följande en poetiskt spekulativ metafysik,
Nanna oder über das seelenleben der pflanzen (1848;
3:e uppl. 1903), Zendavesta oder über die dinge des
himmels und des jenseits (1851; 3:e uppl. 1906),
Ueber die seelenfrage (1861), Die drei motive des
glaubens (1863) och Die tagesansicht gegenüber
der nachtansicht (1879; 2:a uppl. 1904). Han
betecknar själf sin åsikt såsom en afläggare af den
schellingska spekulationen, hvaremot han afgjordt
tager afstånd från hegelianismen, som han betecknar
såsom "i viss bemärkelse konsten att vänja sig af
med ett riktigt slutande". Hans ståndpunkt är en
till stor del på poetiska analogier byggd monism,
enligt hvilken Gud och världen äro ett och likaledes
själ och kropp samma verklighet, sedd från olika
sidor. Det ändliga är innehållet i det oändliga. Allt
är besjäladt. Mellan djur- och växtvärlden finnes
ett kontinuerligt sammanhang, och det är därför
orimligt att tillmäta djuren själslif, men förneka
ett sådant hos växterna. Ja, äfven den oorganiska
naturen antages ha en psykisk sida. Jordklotet,
liksom de öfriga himlakropparna, har också en själ,
som förhåller sig till de individuella själarna
såsom jorden till de varelsers kroppar, hvilka
tillhöra dess organism. Ytterst sammanslutas alla
själar i en högsta, allt omfattande själ, hvars lif
yttrar sig i orsakslagar, som knyta all verklighet
tillsammans. På så sätt bygger F. gudsidén på den
högsta af naturlagarna. - Sin naturfilosofi har han
utvecklat i Ueber die physikalische und philosophische
atomenlehre (1855). Liksom den universella
världslag, som vittnar om ett alltomfattande väsens
realitet, är gränsen uppåt för vår kunskap, så är
atomen såsom den kroppsliga verklighetens yttersta
element gränsen nedåt. Naturvetenskapen kan förstå
de materiella fenomenen och processerna endast
genom att fatta dem såsom resultat af växelverkan
mellan smådelar. Naturvetenskapen fattar icke dessa
såsom absoluta atomer, utan blott såsom relativt
odelbara, i det att de ej kunna delas genom oss
kända naturkrafter. Men ju mindre vi tänka oss
atomerna, desto noggrannare blifva de vetenskapliga
resultaten. Naturfilosofien tager därför steget
fullt ut och antager absoluta atomer, som då också
måste sakna utsträckning och yttra sig endast såsom
kraftcentra. På sådant sätt blir materiens begrepp
enligt F. icke
materialistiskt, men heller icke spiritualistiskt. Han
fasthåller nämligen i fenomenet en skillnad mellan det
fysiska och det psykiska och gifver ej det sistnämnda
något företräde i väsendet framför det förstnämnda. De
äro båda väsentliga sidor af all verklighet, hvilka
förhålla sig till hvarandra såsom den konvexa och den
konkava sidan af samma cirkelbåge. Sedd inifrån ter
den sig såsom konkav, sedd utifrån såsom konvex. På
samma sätt te vi oss i vår egen inre erfarenhet såsom
själar, men för hvarandra i den yttre erfarenheten
såsom kroppar. - En särskild sida af problemet om
förhållandet mellan det fysiska och det psykiska har
F. gjort till föremål för empiriska undersökningar
och på så sätt genom sitt arbete Die elemente der
psychophysik (1860, 2:a uppl. 1889) grundlagt en ny
vetenskap, den s. k. psykofysiken. På
en särskild punkt tror F. sig nämligen kunna med
exakt metod komma åt det lagbundna förhållandet
mellan det fysiska och det psykiska, nämligen
vid frågan om förhållandet mellan intensiteten
hos ett sinnesintryck och intensiteten hos den
motsvarande sinnesförnimmelsen. Genom att använda
såsom mått den nätt och jämt märkbara tillväxten i
den sistnämnda intensiteten trodde sig F. konstatera,
att om intrycken på ett visst sinne växa i styrka i
geometrisk serie, så växer sinnesförnimmelsernas
styrka i aritmetisk. Sinnesförnimmelsernas
intensiteter förhålla sig sålunda till hvarandra
såsom logaritmerna för intryckens intensiteter. Denna
lag uppkallade han efter sin föregångare fysiologen
E. H. Weber, men rättare kallas den för "Fechnerska
lagen". Genom de undersökningar, som F. på detta
område utförde, blef han uppslagsgifvande till den
moderna experimentella psykologien, hvilket erkänts
af dess egentlige grundläggare, Wilhelm Wundt, i de
minnesord, som denne uttalade vid F:s graf och sedan
utgifvit i sina "Philosophische studien", IV. Ännu
mera direkt har F. grundlagt nutidens empiriska
estetik genom sitt originella arbete Vorschule der
æsthetik (1876; 2:a uppl. 1897-98). Däri och i
"Die elemente der psychophysik" har han jämväl lagt
grundvalarna till en rationell musikestetik. - Jfr
arbeten om F. af K. Lasswitz (1896) och Wundt (1901).
S-e.

Fecht l. Fechten, Petrus Michaelis, Johan III:s
medhjälpare i hans liturgiska sträfvanden (födelseåret
okändt), studerade med ett understöd af Stockholms
magistrat vid universitetet i Wittenberg, vid hvilket
han inskrefs 1558 och graduerades 1561. Han anställdes
i Johan III:s kansli, blef konungens sekreterare,
var med på kongressen i Stettin 1570 och utarbetade
1574 den för den internationella skiljedomstolen
afsedda skriften till försvar för Sveriges rätt till
vapnet Tre kronor. Han erhöll 1573 uppsikten öfver
boktryckerierna i riket. Sannolikt omfattade han
redan under sin studietid den medelvägsteologi, som
ville försona de stridande kyrkorna genom anslutning
till den gamla kyrkan och kyrkofäderna. Konung Johan,
hvars förtroende F. i hög grad åtnjöt, använde honom
därför till att bearbeta prästerskapet för sina
kyrkliga planer. Han anses ha haft hufvudandelen i
utarbetandet af det under namnet "nya ordinantian"
bekanta tillägget eller förklaringen till 1571 års
kyrkoordning, som till en väsentlig del genom hans
inflytande antogs af biskopar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>