- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
53-54

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand I - Ferdinand, Fredrik - Ferdinand, konungar af Neapel och af Bägge Sicilierna - Ferdinand I - Ferdinand II - Ferdinand I - Ferdinand II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upprorsförsöken och sammansvärjningarna inom landet
nedslogos med hård hand af premiärministern
Stambolov, hvilken länge var Bulgariens verklige
regent. F:s egen ställning fick emellertid också efter
hand större stadga, särskildt sedan han genom sitt
giftermål (20 apr. 1893) med prinsessan Maria Lovisa
af Bourbon-Parma (f. 1870, d. 1899, dotter till hertig
Robert af Parma och Maria Pia af Bägge Sicilierna)
och tronföljaren prins Boris’ födelse (30 jan. 1894)
grundat en dynasti, och i maj 1894 frigjorde han sig
från beroendet af Stambolov genom att gifva honom
afsked; behandlingen af den störtade statsmannen
utgör en outplånlig fläck på hans regering. Genom
att afgjordt närma sig Ryssland och slutligen
låta högtidligt upptaga den till romersk-katolska
läran döpte prins Boris i den ortodoxa kyrkan (14
febr. 1896) lyckades F. ändtligen 1896 vinna sultanens
stadfästelse och stormakternas erkännande. Hans
senare regering har varit jämförelsevis lugn, utan
att emellertid kunna uppvisa några större framgångar
vare sig utåt eller inåt. Vid sitt 20-års jubileum
som regent, 1907, skänkte han 4 mill. fr. till
lungsotssanatorier i furstendömet. Jfr vidare
Bulgarien.

H. B–n.

Ferdinand, Fredrik F., dansk arfprins, f. 22
nov. 1792, d. 29 juni 1863, yngste son till arfprins
Fredrik, visade hvarken som ung eller äldre något
sinne för allvarligare sysselsättningar, utan förde
tvärtom äfven som gammal man ett privatlif, som var
föga värdigt hans höga ställning. Redan 1814 fick
han titeln generallöjtnant och äktade 1829 konung
Fredrik VI:s äldsta dotter, Karolina. 1840 vardt han
general på Själland och fick säte i statsrådet. I
mars 1848 skall han ha tillrådt att använda trupperna
mot jäsningen bland folket i Köpenhamn och vägrade
okt. 1855 att underteckna helstatsförfattningen,
emedan han ansåg en paragraf strida mot den monarkiska
principen.

E. Ebg.

Ferdinand (it. Ferdinando, Ferrando),
konungar af Neapel och af Bägge Sicilierna:

1. F. I, konung af Neapel, f. 1423, d. 1494,
naturlig son till Alfons V af Aragonien, hvilken
tillika innehade Neapels tron, blef efter sin faders
död, 1458, af påfven erkänd som konung i sistnämnda
rike, men måste ända till 1465 kämpa om kronan med
hertig Johan af Kalabrien, Renés af Anjou son. F. var
en statsklok och energisk furste, som sökte förstärka
konungamakten genom att försvaga adelsväldet.

2. F. II, konung af Neapel, den föregåendes
sonson, Alfons II:s son, f. 1469, d. i okt. 1496,
efterträdde i jan. 1495 sin fader, men måste i maj
s. å. fly till Ischia för franske konungen Karl VIII,
som, understödd af den neapolitanska adeln, tog landet
i besittning och lät kröna sig såsom konung. Redan
i juli 1496 återtog dock F. sitt rike, med tillhjälp
af den berömde spanske fältherren Gonsalvo de Córdoba.

3. F. I, konung af Bägge Sicilierna (såsom
konung af Neapel F. IV), konung Karl III:s son,
f. 12 jan. 1751, d. 4 jan. 1825, efterträdde 1759
sin fader i Neapel, då denne blef konung i Spanien.
Under hans minderårighet fördes styrelsen af ett
regentskap under markis Tanucci, hvilken, äfven
sedan F. själf öfvertagit regeringen (1767), bibehöll
statsärendenas ledning. Efter 1777 blef konungens
gemål, Maria Karolina, den egentligen styrande,

men hon lämnade 1784 statens ledning åt sin gunstling,
engelsmannen Acton (se Acton 1). Denne skilde
Neapel från den spanska politiken och förband det
med England och Österrike, hvarigenom det indrogs
i krigen mot franska republiken. I slutet af 1798
besattes Neapel af franska trupper, hvarvid hofvet
flydde till Palermo. Under fransmännens skydd
proklamerades i Neapel "Parthenopeiska republiken"
(jan. 1799), men efter fransmännens aftåg besattes
hufvudstaden i juni s. å. af en kunglig armé under
kardinal Ruffo, och en blodig reaktion följde. 1800
återkom hofvet till Neapel.
illustration placeholder

I ett 1805 med Frankrike
slutet neutralitetsfördrag måste F. förbinda sig
att icke tillåta med Frankrike krigförande makters
trupper landstiga i Neapel. Då drottningen likväl
1805 låtit en rysk-engelsk flotta lägga till i
Neapel, besatte fransmännen åter landet (jan. 1806),
och F. flydde ännu en gång till Sicilien. Napoleon
förklarade bourbonska dynastien afsatt och insatte
såsom konungar i Neapel först sin broder Josef och
sedermera sin svåger Joakim Murat. F. bibehöll sig
med engelsk hjälp på Sicilien. Genom Wienkongressen
återfick F. alla sina stater, återvände till Neapel
(juni 1815) och förenade genom ett dekret af 8 dec. 1816
Neapel och Sicilien till ett rike under namn af
konungariket Bägge Sicilierna samt kallade sig F. I.
Till följd af en af carbonari förberedd och ledd
militärrevolution, 1820, måste F. antaga den liberala
spanska författningen af 1812, men 1821 undertrycktes
revolutionen af en österrikisk armé, och enväldet
återställdes. Under de få återstående åren af sin
regering sökte F. genom spioneri- och skräcksystem
undertrycka alla politiska frihetssträfvanden. Däremot
sökte han upphjälpa landets ställning genom
ett kraftigt uppträdande mot jesuiterna, genom
upphäfvande af en del kloster och genom reformer i
statshushållningen. – Om F:s och drottning Karolinas
barn se Karolina. Efter hennes död, 1814, förmälde
han sig s. å. med änkefurstinnan af Partana, som 1815
fick titeln hertiginna af Floridia.

illustration placeholder

4. F. II, konung af Bägge Sicilierna, den föregåendes
sonson, Frans I:s och Maria Isabellas af Spanien son,
f. 12 januari 1810, d. 22 maj 1859, efterträdde sin
fader på tronen 8 nov. 1830. Landets tillstånd
vid hans tronbestigning var bedröfligt, men F. sökte
upphjälpa det genom åtskilliga förbättringar i
förvaltning, lagskipning och finansväsen, hvarjämte
han gaf amnesti åt politiska förbrytare. Med tillhjälp
af en stark militärmakt och ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free