- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
81-82

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernissa - Fernissningsdag. Se Vernissage - Fernkorn, Anton Dominikvon - Fernow, Erik - Fernow, Karl Ludwig - Fernström, Erik. Se Fernow, E - Feroce - Ferolia variegata - Feron - Feronia - Feronia - Feronia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraftigt. En tillsats af blott 1 proc. manganborat
behöfves. I en flat panna af koppar eller järn, som
uppvärmes med ånga eller direkt eldning, upphettas
oljan under tillsats af resp. metalloxider eller
-salter. Sedan får oljan stå, då på bottnen afsätter
sig en fällning, bestående af dels öfverskott af
metalloxid resp. -salt, dels af oxidationsprodukter i
oljan. Ju högre oljan upphettas, dess mer mörkfärgad
blir den. Därför blekes fernissan sedan ofta i
solen. Manganfernissa är ljusare än blyfernissa. Under
det rå linolja torkar först efter 3–4 dagar, är däraf
beredd fernissa torr inom 12–24 timmar. I sammanhang
härmed kan nämnas, att vanlig trycksvärta är en mycket
tjock, med 16 proc. kimrök försatt linoljefernissa,
kokad vid hög temperatur. Till färgtryck användes
dylik tjock linoljefernissa försatt med lack- eller
jordfärger.

På sista tiden ha lackfernissorna fått allt större
användning. Feta lackfernissor erhållas genom
upplösning af hartser i oljefernissa och terpentin. De
viktigaste hartserna, som härtill användas, kopal och
bärnsten, lösas emellertid ej i rått tillstånd, utan
måste först underkastas smältning, hvarvid diverse
oljeprodukter, motsvarande mellan 12–30 proc. af
råhartset, afdestillera. Vid denna upphettning färgas
massan lätt mörkbrun, och det är en stor konst att
göra "ljusa smältor". Sedan smältningen är fullbordad,
får massan något afsvalna, hvarpå oljefernissa
och terpentin tillsättas. Den erhållna fernissan
måste sedan lagras, då den klaras och "mognar". De
feta lackfernissorna användas för lackering af trä-
och metallvaror, möbler och vagnar af alla slag. –
Spritfernissor beredas genom upplösning af en del
hartser, såsom sandarak, mastix, schellack och
framför allt gummilacka i stark, minst 92-procentig
alkohol. Ibland användes i dess ställe träsprit,
aceton, bensin eller petroleumeter. Dessa fernissor
benämnas vanligen efter det använda hartset. Färgade
lackfernissor får man genom att tillsätta diverse
tjärfärger. S. k. guldfernissa, som användes för
finare metall- och mässingsföremål, göres exempelvis
af 2 dlr kornlack, 4 dlr sandarak, 4 dlr elemiharts
och 40 dlr alkohol, hvartill sättes en lösning i
alkohol af fuchsin, pikrinsyra, martiusgult eller
annan gul tjärfärg. – Terpentinoljefernissorna
torka långsammare, men bli mindre spröda. Sprit-
och terpentinoljefernissor benämnas ofta flyktiga
fernissor
. De ha den fördelen framför oljefernissorna,
att smältprocessen vid beredningen undvikes. I
öppna eller slutna pannor, upphettade med direkt
eldning eller ånga, löses hartset i lösningsmedlet
och tillsättas ämnena i vederbörliga proportioner,
hvarefter fernissan filtreras och underkastas lagring.

Jämte dessa beskrifna fernissor finnas några andra
lösningar, som användas på enahanda sätt. Så löses
kautschuk i en blandning af kolsvafla, kloroform och
terpentinolja; denna lösning använder man till att
ge ett skyddande öfverdrag åt kopparstick
m. m. Celluloidlack är en lösning af lågnitrerad
nitrocellulosa och kamfer i eter och alkohol.
Linoleummattor bereder man genom att
pressa en blandning af korkpulver och oljefernissa
med tillsats af kopal eller kolofonium på grof väf
och torka den i ventilerade rum. På likartadt sätt
göres s. k. vaxduk.

E–t N–n.

Fernissningsdag. Se Vernissage.

Fernkorn, Anton Dominik von, tysk bildhuggare,
f. 1813, d. 1878, var lärjunge af Schwanthaler och Stiglmayer
i München. Han flyttade 1840 till Wien, där han i flera år
förestod det kejserl. bronsgjuteriet. Bland hans arbeten må
nämnas en S:t Georgsstaty samt de lifligt hållna och
ganska imponerande ryttarstatyerna af Ärkehertig Karl
(1858) och Prins Eugen (1865) i Wien.

(G–g N.)

Fernow, Erik, präst och skriftställare (hette till
1760 Fernström), f. 4 mars 1735 i Filipstad, d. 5
febr. 1791 i Kristinehamn, aflade 1755 studentexamen,
prästvigdes 1766, var brukspredikant vid Karlsdal
1776–77 och innehade sedan olika förordnanden. F:s
lifsgärning var utarbetandet och utgifvandet
af en synnerligen omsorgsfull och fullständig
Beskrifning öfver Wärmeland (1773–79; ny uppl.,
utg. af H. O. Norstedt, 1898–99).

C. O. N.

Fernow, Karl Ludwig, tysk konstskriftställare,
f. 1763, d. 1808, blef 1802 professor i filosofi
i Jena och 1804 bibliotekarie hos änkehertiginnan
af Weimar. F. var nära vän med Carstens, som
testamenterade honom sin konstnärliga kvarlåtenskap,
och med Baggesen. Han utgaf åtskilliga värdefulla
skrifter, bl. a.
Römische studien (1806–08),
Leben des kansliers Carstens (1806; 2:a uppl. 1867),
Ueber den bildhauer Canova und dessen werke (1806) och
Ariosto’s, des göttlichen, lebenslauf (1809).
Biografi öfver F. af Johanna Schopenhauer (1810).

Fernström, Erik. Se Fernow, E.

Feroce [-råtje], it., mus., vildt, häftigt.

Ferolia variegata (Parinarium species), bot.,
ett till fam. Rosaceæ hörande träd, som växer i Guiana
samt på Guadeloupe och hvars ved under namn af atlasträ
(feroliaträ, fr. bois satiné) nyttjas till
förfärdigande af möbler m. m.

Ldt. (G. L–m.)

Féron [ferå’ŋ], William Josef, landskaps- och
genremålare, f. 25 okt. 1858 i Stockholm,
d. där 25 juni 1894, var elev vid Tekniska skolan
och Konstakademien och studerade på 1880-talet i
Paris. Han exponerade landskap med figurer:
Normandisk bondkvinna,
Strandparti,
Blomstermarknad vid Madeleine,
Ung flicka i trädgård (1885; Malmö museum).

J. K–e.*

Feronia, astron., en af småplaneterna.

Feronia, zool., Latreilles benämning på ett
skalbaggsläkte af jordlöparnas familj, hvilket af
senare systematiker uppdelats i flera, bland hvilka
må nämnas Poecilus och Pterostichus. Hithörande
arter ha en aflång, ofvan något tillplattad
kroppsform, med en storlek växlande från några
få till omkr. 20 mm. Till färgen äro de svarta
eller metallglänsande i brunt, rödt, blått eller
grönt. Till lefnadssätt äro de rofdjur. Somliga
jaga om dagen, såsom vår allmännaste art, den 10–12
mm. långa, mer eller mindre metallglänsande och med
rödbrun antennrot utrustade Poecilus cupreus, hvilken
träffas springande i solskenet nästan öfverallt på
åkrar och fält samt i trädgårdar. Andra dölja sig om
dagen under stenar, såsom den helt svarta, bortåt 20
mm. långa, i skogsbryn allmänna Pterostichus niger.

G. A–z.

Feronia, fornitalisk gudinna, hvilkens dyrkan
sannolikt från sabinerna infördes till Rom. Vid
Capena i Etrurien, nära berget Soracte, hade hon ett
synnerligen rikt tempel med en därtill hörande helig
lund: (lucus Feroniæ), som tillika var en besökt
marknadsplats. Ett annat låg vid Trebula Mutusca i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free