- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
131-132

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feuerbach, Paul Johann Anselem von - Feuerbach, Joseph Anselm - Feuerbach, Ludwig Andreas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtminstone för sin tid, framstående verk. Den har
äfven, trots den opposition, för hvilken den
senare varit utsatt, tjänat till förebild för en
mängd andra tyska brottmålslagstiftningar intill
midten af 1800-talet.
illustration placeholder

F. blef 1814 vice president
vid appellationsdomstolen i Bamberg och 1817
president i samma slags domstol i Ansbach, hvilket
ämbete han innehade ända till sin död. 1821 reste
F. i Rhenprovinserna, Belgien och Frankrike för att
i praxis lära känna den franska rätten. - Genom
sina skrifter och sin verksamhet utöfvade F. ett
betydligt inflytande på rättsvetenskapens utveckling
och bildade särskildt epok inom straffrätten genom
sitt betonande af straffrättens positivitet samt
nödvändigheten af att straffdomaren i sin verksamhet
är bunden af lag. F. anslöt sig nämligen till och
utbildade ytterligare den från Hobbes utgående
riktning, enligt hvilken straffets egentliga
ändamål är att afhålla andra än förbrytaren från
straff (s. k. afskräckningsteori, se d. o.). Enligt
F. ålägges straffet icke för att utkräfva hämnd af
brottslingen eller förbättra honom, utan för att
hålla det i lagen uttalade straffhotet vid makt;
hvaraf följer, att en handling icke bör bestraffas,
om icke lagen förut belagt den med straff. Denna
sin grunduppfattning har han nedlagt i Die revision
der grundsätze und grundbegriffe des peinlichen
rechts
(2 bd, 1799-1800). Afskräckningsteorien har
efter F:s tid förlorat i betydenhet, framför allt
emedan straffhotet icke har den allmänna betydelse
för undertryckandet af brottsliga böjelser, som
F. föreställde sig. Såsom F:s förnämsta vetenskapliga
verk räknas dessutom Lehrbuch des gemeinen, in
Deutschland gültigen peinlichen rechts
(1801; 14:e
uppl., utg. af K. J. A. Mittermaier, 1847), hvarjämte
han gjort sig särdeles förtjänt om kriminalistiken och
kriminalpsykologien genom sina arbeten Merkwürdige
criminalrechtsfälle
(1808; 3:e uppl. 1839),
Actenmässige darstellung merkwürdiger verbrechen
(1828; 3:e uppl. 1849), Kaspar Hauser. Beispiel
eines verbrechens am seelenleben des menschen

(1832) m. fl. Hans biografi (i form af bref och
dagboksutdrag, uppsatser m. m.) utgafs 1852 af
sonen Ludwig F. - F. hade fem söner, alla mer eller
mindre framstående vetenskapsmän: Karl Wilhelm
(f. 1800, d. 1834), matematiker, Eduard August
(f. 1803, d. 1843), jurist, Friedrich Heinrich
(f. 1806, d. 1880, filolog och skriftställare, som
i religionsfilosofiska skrifter populariserade sin
ryktbare broder Ludwig Andreas’ läror (se F. 3),
samt Joseph Anselm (se F. 2). (N. S-g.)

2. Joseph Anselm F., den föregåendes
äldste son, arkeolog, f. 1798, d. 1851 som
professor i filologi i Freiburg, gjorde sig känd
i synnerhet genom sitt arbete Der vaticanische
Apollo
(1833; 2:a uppl. 1855). F:s Nachgelassene
schriften
utgåfvos 1853, i 4 bd.

3. Ludwig Andreas F., den föregåendes
broder, tysk filosof, f. 28 juli 1804 i Landshut,
d. 13 sept. 1872 på Rechenberg vid Nürnberg, studerade
i början teologi i Heidelberg; men intagen af Hegels
lära reste han 1824 till Berlin för att höra honom och
vände efter ett år ryggen åt teologien, af hvilken
han ej mer kände sig tillfredsställd. 1828 blef han
privatdocent i Erlangen, men måste till följd af den
fientlighet, hvilken han såsom hegelian ådrog sig af
åtskilliga professorer, 1832 lämna denna plats. Han
drog sig då tillbaka till Ansbach, hvarifrån han
förgäfves sökte professurer i Frankrike, Schweiz,
Grekland och Berlin.
illustration placeholder

1837 gifte han sig och flyttade
till den några mil från Ansbach belägna byn Bruckberg,
och i denna landtliga afskildhet skref han sina flesta
epokgörande skrifter. S. å. trädde han i förbindelse
med Arnold Ruge och "Hallesche jahrbücher", i hvilka
han fullbordade sin brytning både med teologien
och hegelianismen. 1848 mottog han en inbjudning
af studenter och arbetare att hålla föreläsningar
i Heidelberg, men ehuru hans populära skrifter
bidragit att sätta sinnena i en orolig rörelse,
var hans eget deltagande i kampen dock endast ett
rent teoretiskt, åskådande och åhörande. F. var
en den djärfva tankens man, men ingalunda den råa
handlingens, och filosofen fann därför den praktisk
vordna revolutionens handlande personer lika mycket
"under sitt mått" som den efterföljande reaktionens
samt drog sig fördenskull missnöjd tillbaka till sin
landtliga fristad. 1860 blef han emellertid nödgad
att sälja sin egendom Bruckberg och flyttade då till
Rechenberg. - Bland F:s skrifter märkas: Gedanken
über tod und unsterblichkeit
(1830; 3:e uppl. 1876,
ånyo utg. 1903), Abälard und Heloise (1833; 4:e
uppl. 1889), Darstellung der geschichte der neuern
philosophie
(2 bd, 1833-37), hvartill som bd 3 slöt
sig Pierre Bayle (1838; i sekularuppl., se nedan,
har Bolin försett denna skrift med en omfattande
inledning 1905), Das wesen des christenthums (1841;
4:e uppl. 1883, ånyo utg. 1903), F:s hufvudarbete,
Thesen zur reform der philosophie (1842), Grundsätze
der philosophie der zukunft
(1843), Vorlesungen
über das wesen der religion
(1851; ånyo utg. 1892),
Theogonie oder von dem ursprung der götter nach den
quellen des classischen, hebräischen und christlichen
alterthums
(1857; 2:a uppl. 1866), Gottheit, freiheit
und unsterblichkeit vom standpunkte der anthropologie

(1866; 2:a uppl. 1890). En samlad upplaga af hans
verk utkom 1846-66 i 10 bd; sedan 1903 utgifves
af A. V. Bolin och F. Jodl en sekularuppl. af F:s
verk. F. gick med tiden så långt åt den hegelska
skolans vänstra sida, att han bröt med hegelianismen
och blef en af de förnämste målsmännen för den
s. k. "Jung-hegelianismen". Sin största betydelse
eger F. som religionsfilosof. Religionen är, enligt
honom, blott ett uttryck för ett subjektivt behof
hos människan, som i de religiösa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free