Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Figueroa, Bartolomé Cayrasco de - Figueroa, Cristóbal Suárez de - Figueroa, Francisco de - Figueroa, Francisco de - Figueroa, Pedro Pablo - Figuier, Guillaume Louis - Figuier, Juliette - Figulus, P. Nigidius - Figur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanarieöarna och öfversatte till spanskan
Tassos "Gerusalemme liberata".
2. Cristóbal Suárez de F., f. i midten af 16:e årh. i
Valladolid, mångsidig och produktiv på vers och prosa.
Hans stridslystnad bragte honom i konflikt med
Cervantes, Lope de Vega och flera samtida, närmast med
anledning af innehållet i det dialogiserade arbetet
El Pasajero (1617). Bland hans öfriga arbeten må
nämnas herderomanen La constante Amarilis (1609),
hjältedikten España defendida (1612) och Plaza
universal de todas las ciencias (1615).
3. Francisco de F., kallad "El divino", f. i
1500-talets början i Alcalá de Henares, d. 1620,
deltog i krigen i Italien och Flandern, hvarunder han
hänryckte sina kamrater med sina eldiga, af djup
känsla präglade, utmejslade dikter, hvilka han af
blygsamhet brände. F. var ledamot af akademierna i
Rom, Bologna och Siena. Hans herdedikter på blankvers
efter italienskt mönster och hans mest berömda eklog
Tirsis äro intagna i Rivadeneyras "Biblioteca de
autores españolés" (bd 42). Ad. H-n.
Figueroa [figerå’a], Francisco de, uruguaisk skald,
f. 1791 i Montevideo, d. 1862, utmärkte sig tidigt
för latinsk poesi, som dock ej publicerades förrän
1811, då Montevideo fick sitt första tryckeri. F.,
hvars namn är ett af de bästa inom spansk-amerikanska
litteraturen, emigrerade 1814 till Rio de Janeiro,
men återvände 1818 till Montevideo, där han blef
chef för nationalbiblioteket och museet. Hans första
betydande arbete är ett historiskt epos på olika
versslag öfver händelserna i Montevideo 1812-14,
skrifvet dag efter dag under belägringen, fullt af
dramatiskt spännande scener. Vidare att anteckna
är en diktsamling med titel Mosaico poetico {1857).
Ad. H-n.
Figueroa [figerå’a], Pedro Pablo, chilensk författare
under pseudonymen Julian Febero, i. 1857 i Copiapó,
medarbetare i många nordamerikanska och spanska
tidningar och tidskrifter, mångsidigt bildad,
äfven framstående tecknare, har uppsatt flera
tidningar i Chile. Af hans romaner, sedeskildringar,
biografisk-litterära arbeten etc. må anföras La
cortesana, La odisea del desierto Apuntes historicos,
Galeria de escritores chilenos, Publicistas
contemporaneos, Periodistas nacionales, Tradiciones
y leyendas, El periodista Marlir, La historia de un
romance, Romelia, El señador och Don Benjamin Vicuña
Mackenna. Ad. H-n.
Figuier [figiej. 1. Guillaume Louis F., iransk
vetenskapsman och skriftställare, f. 1819 i
Montpellier, d. 1894 i Paris, blef 1846 professor
vid École de pharmacie uti Montpellier och 1853
vid École de pharmacie i Paris. Sedan han vunnit
ett namn genom artiklar i "Revue scientifique" och
"Journal de pharmacie", blef han 1855 redaktör för
den vetenskapliga följetongen i "La presse" och erhöll
sedermera samma befattning i "La France". Bland hans
många arbeten, hvilka bära vittne om fransk esprit,
men på samma gång om ytlighet, märkas Exposition et
histoire des principales découvertes scientifiques
modernes (4 bd, 1851-53, 6:e uppl. 1862; "Sednare
tiders vigtigaste vetenskapliga upptäckter och
uppfinningar", 1853-56), Histoire du merveilleux
dans les temps modernes (4 bd, 1859 -62), L’alchimie
et les alchimistes (1854; 3:e uppl. 1860), La terre
avant le déluge (1862; "Jorden före
syndafloden", 1868), Vies des savants illustres
depuis 1’antiquité jusqu’au XIX:e siècle (5 bd,
1865- 72; 2:a uppl. 1875), Les merveilles de la
science (5 bd, 1867-91) och Le lendemain de la mort
etc. (1872, 10:e uppl. 1894; "Efter döden, eller det
kommande lifvet i enlighet med vetenskapen", 1876),
en vetenskaplig fantasi rörande själarnas förflyttning
till andra planeter, det af Franska akad. prisbelönta
Les nouvelles conquêtes de la science (4 bd, 1883-
85) och Les mystères de la science (2 bd, 1887). Han
försökte sig äfven som dramaturg. Sedan 1856 utgaf
han L’année scientifique et industrielle, en årsbok,
som vunnit stor spridning och framkallat en rad af
liknande företag.
2. Juliette F. (vanligen kallad madame
Louis), den föregåendes hustru, fransk författarinna,
f. 1829, d. 1879, skref åtskilliga noveller i "Revue
des deux mondes", hvilka sedan särskildt utgifvits
såsom Nouvelles languedociennes (1860), Les sœurs
de lait (1861), Le gardien de la Camargue (1862)
och L’Ialie d’après nature (1868) samt teaterstycken.
Figulus, P. Nigidius, pretor i Rom
58 f. Kr., anhängare af Pompejus och vän till
Cicero, var en mångkunnig och lärd man, som med
förkärlek egnade sig åt åtskilliga filosofiska
och teologiska undersökningar och forskningar af
mer eller mindre mystisk art samt åt astrologiska
grubblerier. Enligt Cicero skall han ha återupprättat
Pythagoras’ filosofi. Han uppträdde äfven
såsom forskare och författare i grammatik. Hans
många arbeten synas tidigt ha råkat i glömska.
R. Tdh.
Figur (lat. figura, gestalt, kropp, form), skapnad,
kroppsbildning, yttre form, en persons gestalt
l. växt; en människa med afseende särskildt fäst på
hennes utseende eller uppträdande; afbildning af ett
föremål, illustration; tecknad, målad eller snidad
bild; teckning, mönster, fason; danssteg, utförda
efter vissa beskrifna linjer.
1. Fys. Se Chladnis klangfigurer och Elektriska
figurer. - 2. Geom., en geometrisk yta, begränsad af
en eller flera linjer; en teckning till förtydligande
af ett geometriskt eller matematiskt bevis. -
3. Mus., hvarje notgrupp, som är uppkommen antingen
genom sönderdelande af en väsentlig not i flera
mindre, hvilka tillsammans motsvara den förras
tidvärde (rytmisk figur), eller genom hufvudnotens
utsmyckning med genomgående noter och växelnoter
(melodisk figur), eller genom ett ackords brytning
i arpeggier (harmonisk figur). - 4. Sportv., spår
på isen, som uppkomma vid det slags skridskoåkning,
som benämnes figuråkning. De uppritas af den åkande
efter visst system samt åstadkommas dels genom
förändringar af fotens och skridskons riktning,
dels genom olika fart, hållning och balansering af
kroppen. Jfr Skridskoåkning.
5. Log., slutledningsfigur, en slutlednings bestämdhet
med afseende på termernas, särskildt medeltermens,
plats. Figurerna uppgifvas vanligen vara fyra till
antalet, enl. följande schema (öfvertermen = P,
medelt. = M, undert. = S):
1 2 3 4
M-P P-M M-P P-M
S-M S-M M-S M-S
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
S ––––––––––––––––––-P
Inom hvarje figur finnas flera modi, beroende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
