- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
189-190

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fil - Filadelfer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undergrad eller grundgrad, hvilken därefter på snedden
öfverkorsas med ofvanpå densamma anbragta parallella
mejselslag, öfvergrad l. korsgrad (ac). Undergraden
går vanligen i 50° lutning mot filens midtlinje
AB, under det att öfvergraden står i 70° lutning
mot densamma, till följd hvaraf de trapetsformiga
filtänderna äfven få en viss lutning mot filens
främre, skaftet motsatta ända, hvarigenom dessa
komma att under filningen tämligen likformigt angripa
arbetsstycket och gifva det en jämn, glatt yta (se i
öfrigt Filhuggning). Har filen blott undergrad, kallas
den enkelgradig, till skillnad från de mest begagnade
dubbelgradiga filarna med både under- och öfvergrad.

illustration placeholder
Fig. 3.


illustration placeholder
Fig. 4. Fig. 5. Fig. 6. Fig. 7. Fig. 8.



Fig. 9. Fig. 10. Fig. 11. Fig. 12.


Filarna växla mycket såväl till storlek och finhet
som till form. Längden varierar vid de vanligaste
filsorterna från 25 till 600 mm. Finheten bestämmes
af antalet filhugg i öfvergraden, där sådan finnes,
på en viss längd, t. ex. 4 till 10 pr cm. vid de
gröfre, under det att de finare ha 20 till 30 pr
cm. (urmakarfilar visa ända upp till omkr. 90 hugg pr
cm.). Alltefter finheten få filarna olika benämningar:
grofhuggna filar kallas bestötfilar, medelfint
huggna förfilar l. bastardfilar och finhuggna
slätfilar, utaf hvilka sistnämnda man ofta skiljer
förslät- l. halfslätfilar, slätfilar och
finslät- l. superfina filar.

Till formen äro de flesta filar spetsiga, d. v. s. mot
den främre, skaftet motsatta ändan skarpt afsmalnande
och där antingen utlöpande i en spets eller ock
dessförinnan afhuggna, halfspetsiga. Eljest förekomma
de också jämntjocka, d. v. s. med öfverallt lika
bredd och tjocklek. Efter längden göras de flesta
filar kullriga eller konvexa, hvilken form bättre
än den raka möjliggör framställande af fullt plana
arbetsytor och äfven hindrar, att filarna slå sig
krokiga vid härdningen.

Med hänsyn till tvärsnittet å filen anföras följande
oftare förekommande filsorter. Fyrkantiga filar
(fig. 1) med kvadratiskt tvärsnitt, spetsiga
och kullriga samt huggna på alla fyra sidorna,
begagnas för bearbetning af gröfre föremål och
fyrkantiga hål. Flata filar, handfilar (fig. 3),
ha rektangulärt tvärsnitt, lika bredd öfverallt och
äro obetydligt aftunnade mot ändan. Ofta äro båda
eller den ena af smalsidorna ohuggna för att kunna
bearbeta ansatser, hvarför filarna då benämnas
ansatsfilar. Spetsflata kallas dessa filar,
när alla fyra sidorna äro tillspetsade och
kullriga; de förekomma äfven såsom ansatsfilar. Utaf
de spetsflata filarna särskiljer man: kniffilar
(fig. 4), med smalt kilformigt tvärsnitt, såsom ett
knifblad, för utfilning af skarpa skåror;
gaffelfilar (fig. 5) med rundade smalsidor för utfilning
af afrundade inskärningar, t. ex. mellanrummet
mellan gaffelklorna; svärdfilar (fig. 6), med
tillspetsadt rombiskt tvärsnitt, hvars skarpa kanter
något tilltrubbas och likasom öfriga sidor filhuggas,
för filning af inskärningar i skrufhufvuden m. m.

Trekantiga filar (fig. 7), med liksidigt triangulärt
tvärsnitt, tillspetsade och alla tre sidorna huggna,
användas för bearbetning af spetsiga vinklar. En
art af dessa äro sågfilarna, hvilka skilja sig
från föregående däruti, att vinkelspetsarna blifvit
tillplattade och huggna; de begagnas för skärpning
af slöa sågar och måste därför vara mycket hårda.

Runda filar, med cirkulärt tvärsnitt och spetsiga,
tjäna till runda håls och djupa hålkälars
utfilning. De minsta, smala dimensionerna benämnas
råttsvansar, nål- l. fjäderfilar. Halfrunda
filar
ha cirkelsegment-tvärsnitt med 90° till 120°
centrumvinkel (fig. 8), äro spetsiga samt huggna på
både den plana och den runda sidan. Graden på den
senare sidan framställes med raka mejslar på det
sätt, att hvarje öfver hela bredden gående grad
sammansättes af flera korta hugg (se fig. 9).
Kugghjulsfilar (fig. 10) äro spetsiga
halfrundfilar med den runda sidan huggen, men de
bakre, i vinkel ställda plana sidorna ohuggna;
dessa filar användas för kuggarnas bearbetning å
små kugghjul till ur etc. En afart af dem äro de
s. k. fågeltungorna (fig. 11), hvilkas tvärsnitt
bildas af två cirkelsegment med gemensam körda,
men för det mesta olika stora radier. En särskild
form å hithörande verktyg erbjuda valsfilarna
(fig. 12) med två konkava huggna halfva cirkelsegment
på den ena filkanten och begagnade af urmakare för
kuggarnas afrundning på små kugghjul (valsar). Vid
pärlfilarna är endast den ena urholkade, konkava
smala kanten försedd med hugg; dessa filar tjäna till
framställande af pärlformade band genom att föras
tvärs öfver runda utstående lister.

Polerfilar äro antingen
metallfilar, tillverkade af släta stänger utaf någon
metallegering (koppar, tenn, zink och bly), på hvilkas
ytor slip- eller polermedlet anbringas under arbetet,
eller läderfilar, trästänger beklädda med
sämskskinn, å hvilket smärgel eller annat slipmaterial
lägges.

Filar för bearbetning af trä och andra mjuka
material benämnas raspar. De äro till skillnad från
andra filar ej försedda med ett nät af rätliniga
filhugg, utan med haktänder, som för hand uppdrifvas
medelst en särskildt formad dorn. Raspar äro
vanligen till formen flata, halfrunda eller runda.
W. H.

Filadelfer (fr. philadelphes, af grek. filadelfos,
den som älskar sin broder) kallades ett hemligt
politiskt sällskap i Frankrike under Napoleon I,
hvilket torde ha bildats utaf republikaner och
rojalister, förenade genom sitt gemensamma hat mot
kejsaren. Sällskapet tyckes ha haft flera tusen
medlemmar bland arméns officerare, leddes först af
en öfverste Oudet, sedan af Moreau och till sist af
general Malet, hvars sammansvärjning 1812 var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free