Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 205-206 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filigran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanligen först med något klibbigt bindmedel vid
hvarandra och vid underlaget för att sedermera
fastlödas. I förening med filigranprydnader
förekommer ofta en beläggning af metallytorna med
fina små guld- eller silfverkorn. De använda
mönstren äro i allmänhet af rent ornamental art,
bildande cirklar, öglor, spiraler, system af
kroklinjer o. d. Sin hufvudsakliga användning finner
denna teknik å smycken, t. ex. spännen, broscher,
örhängen, armband och hårnålar, men äfven å
smärre husgeråd och prydnadskärl, såsom skrin,
dosor, skålar, bägare, underställningarna till Orientens
kaffekoppar o. s. v. Från 1600- och 1700-talen
förekomma jämväl bokpärmar med filigranbeläggning.
Arbetssättet är urgammalt och finnes användt
i både Orienten och Västerlandet. I många länder
(Italien, Tysklands bergstrakter, Norge, Europeiska
och Asiatiska Turkiet) har det ända fram till våra
dagar öfvats som husslöjd. Nordiska filigranarbeten
förekommo redan under förhistorisk tid (se t. ex.
en stor mängd föremål i Statens historiska museum
i Stockholm, bland hvilka några här afbildas i fig.
1, 2 o. 3); senare ha de haft en vidsträckt
användning som allmogesmycken.

Fig. 3. Silfverfiligranspänne, svenskt arbete från 900-talet. (Statens historiska museum, Stockholm.)

I konstindustriella
samlingar i Sverige träffas vackra filigranarbeten
(bägare, se fig. 4, dosor, bokpärmar) af delvis
svenskt ursprung från tiden omkr. 1700.

Fig. 4. Bägare i genombruten silfverfiligran med medaljonger i cellemalj, svenskt arbete från 1696 af Hud. Wittkopf, Stockholm. (Nationalmuseum.)

Bland
moderna alster af denna konst ha i synnerhet de
norska vunnit ryktbarhet; smakfulla arbeten
förfärdigas emellertid äfven i Sverige och Danmark.
Bland icke-nordiska intaga de italienska ett högst
framstående rum. Filigrantekniken är emellertid
jämförelsevis enkel och fattig på medel, hvadan
åt densamma ej kan tillmätas samma konstnärliga
betydelse som åt drifning, gjutning, ciselering och
andra dekorationssätt. – 2. Ett prydnadssätt för
glas, bestående däri, att den ofärgade massan synes
genomdragen med ett system af färgade, oftast
mjölkhvita trådar (it. latticinio). Sålunda dekorerade
föremål (fat, skålar, bägare, pokaler o. d.; se fig. 5)

Fig. 5. Filigranglaskanna med fat, venezianskt arbeta. (Nationalmuseum i Stockholm.)

äro förfärdigade af med hvarandra sammansmälta
eller på annat sätt omformade glasstänger,
i hvilka ifrågavarande färgade trådar blifvit förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>