Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofi - Filosofie doktor (magister). Se Doktor - Filosofie kandidatexamen och F. licentiatexamen. Se Kandidat och Licentiat - Filosofiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
metod" eller Boströms och hans lärjungars sätt
att tillägga verkligheten "attribut" från olika
synpunkter.
På empirismens (af grek. empeiria, erfarenhet)
ståndpunkt står däremot filosofien mycket
närmare de öfriga vetenskaperna. Under det att den
rationalistiska filosofien börjar med det absoluta och
därifrån går ned till det relativa, går däremot den
empiriska filosofien, såsom de öfriga vetenskaperna,
nerifrån och uppåt, d. v. s. börjar med det relativa
och faktiska och söker genom hypoteser att finna
dess grunder, börjande därvid med företeelsernas
närmaste grunder, hvarvid förklaringarna ha blott
en ringa omfattning, och fortsättande genom att
söka grunderna till dessa grunder o. s. v. genom
allt mera omfattande förklaringar, med såsom
mål en slutlig förklaring, som omfattar all
verklighet. Filosofien kan då sägas börja, där
de öfriga vetenskaperna sluta. Den bygger sig på
deras resultat, men söker efter förklaringsgrunder
af djupare och allmännare art, än de, hvilka komma
till användning i specialvetenskaperna, hvilka ha
sin begränsning däri, att de hvar för sig ej föra
förklaringarna längre tillbaka, än som är behöfligt
för förklaringen af företeelserna på specialområdet
i fråga. Filosofien söker enligt denna uppfattning
slå bryggan öfver mellan specialvetenskaperna och
äfven mellan dessa och den lifsåskådning, som utgör
uppfattningen af människans förhållande till lifvets
religiösa och moraliska ändamål. För att nå en sådan
alltomfattande världsförklaring och lifsåskådning
måste filosofen arbeta med djärfvare hypoteser och
i sin åsikt inlägga mera af sin personlighet än
forskaren inom specialvetenskaperna, men ytterst
har han att använda samma metoder som dessa, och
äfven hans hypoteser måste verifieras, styrka sin
sannolikhet genom den grad, hvari erfarenhetens
fakta genom dem blifva förklarade. Då filosofien
enligt denna uppfattning har samma mål och samma
metoder som de öfriga vetenskaperna och blott skiljer
sig från dem såsom den allmänna principvetenskapen
från specialvetenskaperna, komma de allesammans att
ingå i en enda totalvetenskap, då slutligen hvarje
vetenskap funnit sina principer och filosofien med dem
lyckats sätta sin universalprincip i motsägelselöst
sammanhang.
Dock skulle man äfven med denna uppfattning kunna
tillerkänna filosofien ett specialområde, som ej
faller inom någon af de andra vetenskapernas gebit
och som af ålder tillerkänts filosofiens, nämligen
de kunskapsteoretiska spörsmålen om hvad sanning är
och huru den för människan är möjlig att nå. Det är
särskildt Kant, som väckt uppmärksamheten på dessa
frågors principiella betydelse och gjort gällande,
att endast den filosofi, som löst dem och bragt
hela sitt innehåll till öfverensstämmelse med denna
lösning, kan erkännas för vetenskaplig, under det
all annan filosofi är okritisk och dogmatisk. Många
nutidsfilosofer begränsa filosofien till endast
kunskapsteori och betrakta allt annat filosoferande
såsom en ovetenskaplig metafysik.
Än längre i underkännande af filosofiens
själfständighet i förhållandet till de öfriga
vetenskaperna gå de moderne positivisterna (se
Positivism), som fatta filosofien endast såsom en
sammanfattning af specialvetenskapernas allmänna
resultat.
Filosofiens gränsreglering mot teologien är gifven,
därigenom, att en vetenskaplig teologi är en
historisk disciplin, som handlar blott om en viss
religionsstiftares och motsvarande religionssamfunds
lif och lära och sålunda är en specialvetenskap
såsom andra vid sidan af filosofien. Uppträder
teologien med andra anspråk såsom redogörelse för den
religiösa sanningen såsom sådan, måste den antingen
sammanfatta med religionsfilosofien eller skilja
sig från denna genom sin dogmatiska bundenhet och
därmed ovetenskaplighet.
Historiskt har filosofiens förhållande till de
öfriga vetenskaperna varit det, att flertalet
af dem ur densamma framgått genom en fortsatt
differentiering. Först har man i en mindre strängt
vetenskaplig form förklarat allt på filosofiskt sätt,
och sedan har småningom det ena området efter det
andra gjorts till föremål för en specialvetenskap,
som utsöndrats ur filosofien. Denna utsöndring fortgår
ännu, och först i vår tid har psykologien frigjort sig
från det filosofiska förmynderskapet, under det att
rörande etiken, religionsvetenskapen och samhällsläran
utsöndringsprocessen kan sägas ännu pågå.
Filosofien omfattar förutom en propedeutik, som
framför allt måste innefatta kunskapsteori, dels
en förklaring af det, som är, dels ett uppställande
af lifvets mål, det, som bör vara. Inom den svenska
filosofien är det vanligt att kalla den förra delen
för teoretisk filosofi, den senare för praktisk
filosofi. Den förra omfattar dels metafysik om det
absoluta, dels kosmologi om det relativa, den senare
religionsfilosofi, etik och rättsfilosofi.
Detta om filosofien såsom en särskild vetenskap, hvars
innehåll kan framställas i mera strängt vetenskaplig
eller mera populär form (se Populärfilosofi). Men
uttrycken filosofi och filosofisk fattas ock ofta
i vidsträcktare bemärkelse. Så är det särskildt i
England vanligt att så kalla hvarje teori, som ej
stannar vid de rent enskilda företeelserna, utan går
tillbaka till något allmännare grunder. Så kallas
fysiken ofta naturfilosofi (natural philosophy)
och man talar om "uppfinningarnas filosofi",
"matsmältningens filosofi" o. s. v. En annan
vidsträcktare bemärkelse af ordet ansluter sig till
epikuréernas och stoikernas uppfattning af filosofien
såsom lifsvisdom och lefnadskonst. En filosof är då
den, som förstår att taga lifvet såsom en vis man.
S-e.
Filosofie doktor (magister). Se Doktor.
Filosofie kandidatexamen och F. licentiatexamen. Se
Kandidat och Licentiat.
Filosofiens historia är vetenskapen om den
filosofiska forskningens utveckling. Den tager hänsyn till
de gamla orientaliska systemen, endast såvidt de
spelat in i det med den grekiska filosofien börjande
europeiska tänkandet. Numera anses deras roll vara
i hög grad indirekt och förmedlad, ytterst litet
direkt. Den tyske filosofihistorikern W. Windelband
(f. 1848) definierar därför filosofiens historia
såsom vetenskapen om den process, hvari den europeiska
mänskligheten nedlagt sin uppfattning af världen och
sin lifsåskådning (eller lifsvärdering) i form af
vetenskapliga begrepp.
Filosofiens historia kunde ej börja, förrän filosofien
själf genomgått någon utveckling. Aristoteles och
än mer hans skola, den peripatetiska, ha i kritiskt
syfte återgifvit föregående filosofem eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
