Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fincke, Gustaf - Fincke, Thomas - Finckenstein, Karl Wilhelm, grefve Finck von F. - Finderup - Fin de siècle - Findhorn - Findlay - Findstrup. Se Holstenhus - Fine - Finé (Finæus), Oronce - Finelli, Carlo - Fineman, Karl Olof - Finering l. Finbränning - Fines herbes - Finess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn genom sin verksamhet för odlingens främjande i
Finlands öde nejder, emottog flera bevis på Gustaf
I:s nåd och användes af Erik XIV bl. a. såsom sändebud
i Ryssland, ståthållare i Reval och guvernator öfver
Finland. M. G. S.
Fincke, Thomas, dansk läkare, f. 1561 i Flensburg,
d. 1656, studerade sedan 1577 utomlands, i
synnerhet i Montpellier och Padova, kallades
1590 till professor i matematik vid Köpenhamns
universitet samt blef 1603 professor i medicin och
innehade denna tjänst i två mansåldrar, längre tid
än någon annan dansk universitetsman; efter 1641
höll han likväl inga föreläsningar. En hans son
och fyra mågar blefvo professorer under hans lefnad
(bl. a. Kaspar Bartholin och Oluf Worm), och under
hela 1600-talet voro hans ättlingar rådande vid
universitetet. Ett rykte, att han skulle uttalat
sig nedsättande om Tyko Brahe, synes ogruudadt.
E. Ebg.
Finckenstein [-stajn], Karl Wilhelm, grefve Finck
von F., preussisk statsman, f. 11 febr. 1714 i Berlin,
d. där 3 jan. 1800, son af generalfältmarskalken
grefve Albrecht Konrad F. (d. 1735), var barndomsvän
till Fredrik II och sändes af dennes fader, konung
Fredrik Vilhelm I, redan 1735 i en utomordentlig
beskickning, dock utan officiell karaktär, till
svenska hofvet, där han stannade till 1740. Han var
1740-42 preussisk minister i Köpenhamn och förde
1743 viktiga underhandlingar med konung Georg II
af England. 1744 var han svenska kronprinsessan
Lovisa Ulrika följaktig till Stockholm, där han
kvarblef till 1746. Året därpå utnämnd till verklig
geheime statsminister, var F. 1747-48 sändebud i
Petersburg och utnämndes 1749 till kabinettsminister,
hvilken post han innehade mer än ett halft sekel. -
F:s korrespondens med Fredrik II bär utom sin
officiella äfven en privat karaktär; detta visar
sig i synnerhet kort före och under sjuåriga
kriget. Under längsta tiden af detta krig, 1758-63,
eller under Podewils’ sjukdom och efter hans död till
Hertzbergs inträde i regeringen, skötte F. ensam alla
kabinettsgöromålen. Under senare delen af Fredriks
regering trädde han något tillbaka för den driftigare
och mångsidigare Hertzberg, men bibehöll sin konungs
förtroende oförminskadt. Äfven Fredrik Vilhelm II
inhämtade gärna hans råd.
Finderup [-rupp], by i Jylland, 9 km. s. v. om
Viborg, är historiskt bekant genom det mord, som
därstädes föröfvades på konung Erik Klipping natten
till 22 nov. 1286. På platsen för det hemska dådet
uppfördes kort efter detsamma ett kapell, som blef
nedrifvet 1551. Ett minneskors restes 1895. E. Ebg.
Fin de siècle [fä də siä’kl], fr., "sekelslut",
ett under 1890-talet från Paris spridt (och från
P. Bourgets roman "Mensonges" hämtadt) uttryck,
med hvilket betecknas de ultramoderna, i klädsel och
seder, konst och litteratur framträdande yttringarna
af det utlefvade, nervöst öfverdrifna, blaserade och
osunda hos den västerländska öfverkulturen vid 19:e
årh:s slut.
Findhorn [fi’nd-hån], flod i Skottland, har
sina källor i grefsk. Inverness på norra sidan af
Monadhliadhbergen, flyter i nordöstlig riktning genom
den romantiska dalen Strath Dearn, grefsk. Nairn
och Elgin samt faller ut i Moray Firth. Längd 100 km.
Findlay [fi’ndlei], stad i nordamerikanska staten
Ohio, vid en järnvägsknut 70 km. s. om Toledo. 17,613
inv. (1900). Källor af brännbar gas, som framkallat en
betydande järn- och glasindustri. Petroleumindustri.
Findstrup [fi’nnstrupp]. Se Holstenshus.
Fine, it., mus., slut, ett tonstyckes afslutning,
särskildt (i satser med da capo) beteckning vid det
ställe, där man vid omtagningen skall stanna (se
Dakapo).
Finé (Finæus), Oronce, fransk matematiker,
f. 1494 i Briançon, d. 1555 i Paris, stod hos
sin samtid i stort rykte för sina insikter i
den rena och använda matematiken. Mest känd har
han emellertid blifvit genom skriften Quadratura
circuli, tandem inventa et clarissime demonstrata
(1544), hvari han förmente sig ha löst problemet
om cirkelns kvadratur. Denna skrift framkallade
flera vederläggningar af samtida matematiker.
G. E.*
Finelli, Carlo, italiensk bildhuggare, f. 1782,
d. 1853, en af Canovas efterföljare, sökte hålla
medelvägen mellan idealism och realism. Bland hans
arbeten nämnas Amor och Psyche, Amor med fjäriln,
Venus, som stiger ur badet och Trajanus’ triumftåg
(fris i Kvirinalen; motstycke till Thorvaldsens
"Alexandertåg").
Fineman, Karl Olof, pedagog, läroboksförfattare, f. 15
maj 1793 i Älgå socken i Värmland, d. 29 juli 1863
i Stockholm, blef student i Uppsala 1813 samt filos.
magister och präst 1818. Efter ett par års prästerlig
tjänstgöring i Stockholm mottog han 1821 kallelse till
lärarbefattningen vid denna stads allmänna barnskola,
där han 1 okt. s. å. öppnade undervisningen efter
växelmetoden. Denna befattning innehade han till
1859. 1828 blef han led. i kommittén för öfverseende
af rikets allmänna undervisningsverk. Hans läroböcker,
hvilka i åtskilliga, ämnen voro de första, som
för folkskolans behof utgåfvos, äro Lärobok uti
räknekonsten (1826; 2:a uppl. 1833), Rättstafnings-
och rättskrifningslära (1828), Bokstafs-, stafvelse-,
ord- och renläsningsbok (1829; 4:e uppl., med
titel Lärobok för stafvering och renläsning etc.,
1856), Inledning till geometrien, jemnte
lineartecknings öfningar (1832), Utanstafnings- och
dicteringscurs (1842), Svensk språklära (1852), Svensk
rättstafnings- och rättskrifningslära etc. (1854)
och Tabula och förberedande öfningar till de fyra
allmänna räknesätten etc. (1855). Han utgaf dessutom
predikningar, smärre skrifter rörande folkskolan m. m.
Finering (ty. feinbrennen, eng. refining,
fr. affinage) l. Finbränning kallas den metallurgiska
behandling, hvarigenom silfver och någon gång äfven
andra metaller renas (raffineras) från små delar af
främmande ämnen. Silfrets finering åsyftar aflägsnande
af de efter afdrifning eller extraktion återstående
främmande metallerna och utgör egentligen en förnyad
afdrifning, ehuru på ett underlag af benaska, som
upptager blyoxiden jämte de främmande metalloxiderna,
dock endast såvida blyhalten är tillräcklig, hvarför
man i vissa fall måste före finbränningen tillsätta
bly. L. R. (G. H-r.)
Fines herbes [fins ä’rb], fr. ("fina örter"), kokk.,
benämning på en finhackad, med smör tillsatt blandning
af persilja och andra kryddväxter, företrädesvis
schalottenlök, körfvel, champinjoner, dragon och
timjan.
Finess (fr. finesse, af fin, fin, prydlig; fintlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
