Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seminarierna, hvilka dels äro inrättade uteslutande
lör lärare eller för lärarinnor ("enkla"), dels
äro gemensamma för båda könen ("sammansatta"),
med parallellafdelningar, är kursen 4-årig. Till
hvarje seminarium höra en 6-klassig och en 4-klassig
öfningsskola. Med de äldre seminarierna är förenadt
internat, som dock ej upptager alla eleverna. För den
svenska befolkningen i landet finnes ett lärar- och
ett lärarinneseminarium (i Nykarleby och Ekenäs),
för den finska tvenne "sammansatta" (i Jyväskylä
och Sordavala) samt fyra "enkla" utan internat (i
Brahestad, Raumo, Heinola och Kajana). – Antalet högre
folkskolor på landet utgjorde läsåret 1905–06 inalles
2,400 och antalet elever i dem litet öfver 100,000,
hvilket antal dock ej utgör ens hälften af antalet
barn i folkskoleåldern. Af den första, företrädesvis
kyrkliga undervisningen i religion och innanläsning
voro alla barn, med få undantag, delaktiga.
Lbk.
Rörande Finlands folkhögskolor se d. o.
Allmänna läroverken, hvilka i F., liksom i öfriga
länder, under medeltiden grundlades af kyrkan,
förde efter reformationen ett tynande lif och
erhöllo först under Gustaf II Adolfs och drottning
Kristinas tid en stadgad organisation. De indelades
då i trivialskolor och katedralskolor, till hvilka
sedermera kommo gymnasierna (det första gymnasiet
i F. upprättades i Åbo 1630). Trivialskolorna
indelades åter i högre l. fullständiga skolor, med
fyra klasser, och lägre skolor l. pedagogier, med
en eller högst två klasser. Denna indelningsgrund
bibehölls i skolordningarna af 1649, 1693 och
1724, bland hvilka den sistnämnda var gällande
i F. till 1841. Latinet var icke blott det
huvudsakligaste läroämnet, utan till en del
äfven undervisningsspråket. Likväl var den reala
bildningen icke alldeles förbisedd, ty pedagogierna
skulle delvis tillgodose de lokala behofven, och med
trivialskolan var förenad en s. k. apologistklass,
hvilken hade till uppgift att bibringa de kunskaper,
som erfordras i det dagliga lifvet. Domkapitlen
styrde nästan enväldigt läroverken, hvilka inom
de olika stiften voro organiserade på väsentligen
olika sätt. Omorganisationen af läroverken begynte
med tvenne förordningar, af 1841 och 1843,
hvilka stadgade, att elementarundervisningen
skulle handhafvas af: lägre elementarskolor, för
grundläggandet af den vetenskapliga bildningen;
högre elementarskolor, för samma ändamål, men med
utvidgad kurs, och gymnasier, för elementarbildningens
fulländande, samt fruntimmersskolor för kvinnlig
elementarundervisning. Såsom undervisningsspråk
infördes svenskan, men åt studiet af latinet och den
romerska litteraturen egnades fortfarande vida flera
lärotimmar än åt något annat ämne. Undervisningen
i svenska och finska språken var i hög grad
bristfällig. Elementarläroverken voro således
fortfarande väsentligen latinskolor. En ytterligare
omorganisation, ehuru med bibehållande af den förra
indelningen, undergingo läroverken genom gymnasie-
och skolordningen af 1856, hvilken sökte bereda rum
för fackundervisningen på det sätt, att från och med
tredje klassen i den högre elementarskolan och på
alla stadierna af gymnasium en särskild lärokurs
anordnades för de elever, som önskade egna ett
inskränktare timantal åt studiet af de klassiska
språken, hvarjämte gymnasiets högsta klass ombildades
till en specialklass, med ändamål att utbilda eleverna
för särskilda studier. Det dröjde
emellertid icke länge, innan nya reformer infördes.
1864 upprättades i Helsingfors en normalskola,
sedermera kallad normallyceum, med ändamål att vara en
centralanstalt för lärarkandidaters utbildning. Denna
skola står under uppsikt af pedagogie professorn
vid universitetet. Lärarkandidaterna utbildas
genom att följa undervisningens gång, gifva
lektioner, hålla föredrag, deltaga i konferenser
o. s. v. 1873 grundades ett finskspråkigt
normallyceum i Tavastehus, hvilket 1886 flyttades
till Helsingfors. Normallyceerna, som förut
varit klassiska läroverk, utvidgades 1906 med
realafdelningar. Genom en förordning af 1869
beröfvades domkapitlen all myndighet inom
skolverket, hvilket ställdes under ledning
af en skolöfverstyrelse, bestående af en
öfverdirektör, en öfverdirektörsadjoint,
öfverinspektorer för elementarläroverken,
en öfverinspektor för folkskolorna samt andra
tjänstemän. Genom skolordningen af 8 aug. 1872
indelades elementarläroverken i lyceer, realskolor
och fruntimmersskolor, men denna ordning blef icke
länge bestående. Förordn. af 29 nov. 1883 indelade
gossläroverken i åttaklassiga klassiska lyceer
med undervisning i latin och grekiska, åttaklassiga
reallyceer, i hvilka språkundervisningen är byggd på
de moderna kulturspråken, samt elementarskolor,
motsvarande lyceernas lägre klasser. Därjämte
finnas kommunala real- och borgarskolor. Vid
några klassiska lyceer äro reallinjer
inrättade. Fruntimmersskolorna omorganiserades genom
en förordn. af 27 nov. 1885. Kursen fastställdes
till femårig och inträdesåldern till 11 år. Till de
två fruntimmersskolorna i Helsingfors, den ena med
svenskt, den andra med finskt undervisningsspråk,
fogades två förberedande klasser, hvarjämte
i förbindelse med dem hvardera treklassiga
"fortbildningsläroverk" inrättades, afsedda att
utbilda lärarinnor och gifva tillfälle till fortsatta
studier. Den betydliga utvecklingen af stats- och
kommunalskoleväsendet hindrade icke uppkomsten
af en mängd privata läroverk, hvilka snart kommo i
åtnjutande af statsunderstöd och till största delen
fingo dimissionsrätt till universitetet. Det växande
intresset för samskoleundervisningen (den första
högre samskolan inrättades 1883 i Helsingfors),
hvilket lättare kunde göra sig gällande i privat-
än statsskolorna, medverkade därtill. Läsåret
1904–05 funnos klassiska statslyceer, normallyceerna
inberäknade: svenska: 5 med 83 lärare, 920 elever och
473,000 mk statsanslag; finska: 11 med 183 lärare,
2,556 elever och 938,000 mk statsanslag; samt reala
statslyceer: svenska: 3 med 57 lärare, 667 elever och
262,000 mk statsanslag; finska: 7 med 116 lärare,
1,727 elever och 528,000 mk statsanslag. Privata
fullständiga lyceer funnos: 1 svenskt för gossar, 10
svenska och 16 finska samskolor, med resp. lärare 21,
166 och 234 samt resp. elever: 224, 1,701 och 3,772
(det sammanlagda statsunderstödet steg till 551,000
mk). Statens elementarskolor (5-klassiga) eller
samskolor voro: 4 svenska och 3 finska, privata och
kommunala real- och borgarskolor (5–6-klassiga):
7 svenska och 13 finska; statens fruntimmersskolor:
5 svenska och 9 finska; privata flickskolor: 8
svenska och 5 finska. De finskspråkiga elevernas,
i och med den växande elevfrekvensen, proportionsvis
tilltagande antal i elementarläroverken framgår af
följande siffror: 1877–78 funnos svensktalande elever
4,548, af hvilka i statssk. 3,163, i privatsk. 1,385,
finsktalande 1,535, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
