Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands litteratur 1. Den svenskspråkiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senaste tider, och den akademiske festpoeten Karl
Fredrik Mennander (1712-86). Inom vetenskaperna
träder det teologiska inflytandet alltmer tillbaka,
medan naturvetenskaperna och ekonomien vinna mark
och snart dominera. Uppbyggelseskrifter spridas i
mängd, särskildt af separatistiskt innehåll. Den
wolfska filosofien härskade under frihetstiden;
den sökte ersätta den ortodoxa teologien med den
s. k. naturliga teologien, som ur naturen hämtade
bevis för Guds existens. I filologien märkes ett
undanskjutande af de klassiska språkstudierna,
hvilka likväl hade en framstående förkämpe i Åbo
uti den som lärare utmärkte Henrik Hassel (1700-76),
hvaremot intresset för de inhemska och moderna
språken väckes och ökas. Svenskan framträdde först
nu som lärdomens språk vid universitetet; finskans
ordförråd samlades och utgafs af biskop Daniel
Juslenius (1676-1752). Inom historien började
den finska häfda- och bygdeforskningen träda i
förgrunden, bl. a. genom den antikvariskt anlagde
Algot Scarin (1684-1771), och vid århundradets
midt öfvergick man till rent ekonomiska orts- och
landskapsbeskrifningar. Som memoarutgifvare verkade
Johan Arckenholtz (1695-1777). Framför allt odlades
naturvetenskaperna. Linnés system infördes i F. af
Johan Browallius (1707-55) och den ofvannämnde
K. F. Mennander, hvilka äfven ifrigt verkade
för svenska Vetenskapsakademiens ekonomisk-praktiska
program. 1747 fick universitetet en professur i
ekonomi, hvars förste innehafvare blef den berömde
resanden Per Kalm (1716-79), hvars omfattande
"En resa till Norra Amerika" (1753 -61) och "Flora
fennica" äro af stort intresse. Synnerligen verksam
för periodens ekonomiska sträfvanden var, jämte
Kalm, Per Adrian Gadd (1727-97),som 1761 erhöll
universitetets första professur i kemi och var en
mycket alsterrik, praktiskt intresserad man. Den
mest geniale af dåtidens ekonomiska skriftställare
var Anders Chydenius (1729-1803), hvilken icke blott
som de föregående intresserade sig för hemlandets
ekonomiska upphjälpande, utan främst verkade vid
riksdagarna genom en mångfald uppseendeväckande
memorial och ströskrifter, i hvilka han kämpade för
seglationsfrihet, handels- och närings-, tryck-
och religionsfrihet och öfver hufvud framstod som
en själfständig, prononcerad och framsynt anhängare
af tidens ekonomiska liberalism. Hans idéer gjorde
sig gällande icke minst genom det stilistiska
mästerskap, hvarmed han utvecklade dem. Som
politisk skriftställare, men i främsta rummet som
naturvetenskapsman gjorde sig Peter Forskål (1732-63)
bemärkt. Redan före Chydenius hade han på ett radikalt
sätt uttalat sig för närings- och tryckfrihet; han
deltog vidare i en vetenskaplig färd till Arabien,
gjorde stora naturalhistoriska samlingar och
efterlämnade tre stora arbeten, genom hvilka han kan
betraktas som växtgeografiens grundläggare.
Den gustavianska perioden börjar i F. med de
af sällskapet Aurora utgifna "Åbo tidningar",
de första i F., hvilka blefvo organet såväl för
tidens vitterhetsidkare som för dess vetenskapliga
forskare. Där uppträdde som skalder J. H. Kellgren,
A. N. Clewberg-Edelcrantz (1754-1821), G. Tidgren
(1743-88) m. fl. Med denna tid börjar den svenska
vitterheten i F. uppblomstra. En höjdpunkt inföll
under Gustaf IV Adolfs tid, då Frans
Mikael Franzén (1772–1847) var periodens främste
skald. Franzéns ungdomslyrik (Selmasångerna) bröt
med det konventionella och behandlade innerligt
och graciöst ämnen ur hemlifvet, gaf idylliska
genrebilder och kärleksdikter i enkel, naturlig
diktion. Med "Sång öfver C. F. Creutz" vann han
Svenska akademiens stora pris, ehuru den bröt med alla
gällande smakregler. Därefter vardt hans diktning mera
filosoferande och moraliserande, ehuru vackra lyriska
ingifvelser (Fannysångerna) fortfarande utmärka hans
alstring. Han drogs alltmer till stora episka ämnen,
men dessa blefvo för det mesta utdragna, sväfvande
och planlösa. Ännu mindre lyckades Franzén som
dramatiker. Däremot framstår Franzén som prosaist
genom ett stort antal minnesteckningar, som genom
formens skönhet och den konstnärliga sammansättningen
höra till det yppersta i sitt slag. Mikael Choræus
(1774–1806) författade, närmast påverkad af Franzén,
poetiska prisskrifter och lärodikter i tidens
retoriska maner, men äfven elegier och smärre lyriska
dikter, utmärkta af naivitet och idyllisk naturkänsla,
samt i yngre år muntra och satiriserande stycken. Som
poeter uppträdde äfven teologie professorn
Jakob Bonsdorff (1763–1831) med filosofisk
och moraliserande diktning samt ärkebiskopen
Jakob Tengström (1755-1832) med sällskapsvisor,
berättelser och smådikter för barn samt flera viktiga
historiska verk. Som historiker var han påverkad af
Henrik Gabriel Porthan (1739-1804), efter hvilken hela
denna period i F:s litteraturhistoria stundom blifvit
uppkallad, med hänsyn till att Porthan dels var den
ledande kraften i landets enda litterära organ, dels
utförde ett mångsidigt och fruktbringande arbete som
universitetslärare. På den finska historieforskningens
område var han banbrytande. Hans största arbeten
voro väl i hufvudsak materialsamlingar, men genom
flera smärre arbeten skingrade han en mängd gamla
fördomar rörande Finlands äldre historia, och han
bildade en historisk skola, som egde bestånd ända
till midten af 1800-talet. Som rättslärd och statsman
var Mattias Calonius (1737-1817) namnkunnig;
hans forskningar i inhemsk rättshistoria blefvo
grundläggande. Framstående vetenskapsmän voro vidare
filosofen Gabriel Israel Hartman (1776-1809),
matematikern Anders Johan Lexell (1740–84),
fysikern Gustaf Gabriel Hällström (1775-1844),
kemisten och mineralogen Johan Gadolin (1760–1852)
m. fl.
Efter F:s skilsmässa från Sverige upprätthöllos
fortfarande de litterära förbindelserna med
moderlandet. Uppsalaromantiken erhöll en skara
efterbildare vid Åbo akademi, hvilkas litterära organ
blefvo kalendern "Aura" (1817-18) och tidskriften
"Mnemosyne" (1819-23). Främst i kretsen stod
Adolf Ivar Arwidsson (1791-1858), hvilken som
"fosforistisk" skald hade mindre betydelse än som
publicist och historieforskare. Han sökte väcka
den slumrande nationalitetskänslan, främst kärleken
till fäderneslandet, dess språk (finskan) och dess
ära. Efter sin öfverflyttning till Sverige utgaf
Arwidsson större samlingsverk, såsom "Handlingar till
upplysning af Finlands häfder". En annan af "Auras"
medarbetare var Axel Gabriel Sjöström (1794-1846),
som bl. a. öfversatte antikens skalder och Goethe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
