Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 413-414 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torde däremot hos flertalet spela en mera
underordnad roll vid simningen: de tjänstgöra som
balanserredskap; bröstfenorna kunna dessutom användas
som styrredskap. Ryggfena och analfena gifva stadga
åt fiskens rörelser, verkande som ett slags öfre och
undre köl; undantagsvis kunna de ock göra tjänst
som simredskap.

Rörande de hos en del fiskar förekommande
elektriska organen se Djurelektricitet,
sp. 565.

Ett för fiskarna egendomligt organ är sidolinjen:
ett smalt rör med sinnesceller, hvilket ligger i
huden längs hvardera kroppssidan och genom flera
små öppningar utmynnar på ytan; röret fortsättes
ut på hufvudet, hvarest det delar sig i flera
grenar. Till rörets väggar träda starka nerver,
och det lider ej något tvifvel, att denna bildning
är att uppfatta som ett sinnesorgan med för oss
obekanta funktioner.

För benfiskarnas tarmkanal äro de blindsäckar
karakteristiska, hvilka stundom till ett antal af
öfver hundra utmynna i tunntarmen tätt intill
magsäcken (fig. 7 v); de äro afsöndringsorgan. Hos
broskfiskar, ganoider och lungfiskar förstoras
tunntarmens slemhinna genom ett spiralformigt veck,
som skjuter in i tarmhåligheten.

Fig. 7. Torsk, på hvilken vänstra gällocket och vänstra kroppsväggen blifvit bortskurna, g gälar, h hjärtkammaren (ofvanför denna synes förmaket), l lefvern, m magen, s simblåsan, v blindsäcken.

Gälar. Bredmunnarna ha på hvardera kroppssidan
5–7 gälspringor, hvilkas skiljeväggar utgöras af
lodräta, kulissartade och på gälbågarna fästa
skifvor; på dessa sitta gälbladen, hudveck, som äro
försedda med ett fint blodkärlsnät; inåt stå
gälspringorna i förbindelse med munhålan. Dessutom
finnes hos flertalet broskfiskar mellan käk- och
tungbensbågen ett spruthål, som utmynnar ofvanpå
hufvudet och i hvilket kan finnas en liten gäl.
Hos ganoider, lung- och benfiskar äro de nämnda
skiljeväggarna förminskade, så att gälarna fritt
skjuta ut i den gemensamma gälhåligheten, hvilken
inåt står i förbindelse med munhålan och utåt är
täckt af det baktill fria gällocket. Hos flertalet
fiskar tillslutes, sedan vattnet inkommit i munhålan,
denna, och tungan höjes, hvarigenom vattnet pressas
ut i gälhåligheten öfver gälarna; härvid upptager
blodet något af det i vattnet upplösta syret och
afgifver kolsyra. Sedan vattnet strömmat öfver
gälarna, föres det ut ur gälhåligheten genom
gälhålsspringan.

Hos de flesta fiskar finnes en simblåsa (fig. 7 s):
en vanligen oparig, luftfylld, ofta med tjocka väggar
försedd säck eller blåsa, som ligger mellan
ryggraden och tarmkanalen. Hos en del fiskar står
simblåsan genom en vanligen trång kanal,
luftgången, i förbindelse med främre delen af
tarmkanalen; hos andra är denna förbindelse tillstädes
blott under embryonalstadiet, enär luftgången sedermera
tillbakabildas eller helt försvinner. Simblåsans
form växlar något: vanligen är den enkel, stundom
försedd med större eller mindre bihang, stundom
sammansatt af två bakom hvarandra liggande
afdelningar; mera sällan är den parig. Den luft,
som simblåsan innehåller, härstammar icke omedelbart
från atmosfären, utan afsöndras af simblåsans
vägg, som är utrustad med ett blodkärlsnät.
Simblåsan anses hos flertalet fiskar tjänstgöra förnämligast
som hydrostatisk apparat, d. v. s. som en
apparat, som underlättar fiskens rörelser i vertikalplanet.
Hos en del fiskar har simblåsan, på samma
gång den undergått förändringar i sin byggnad,
öfvertagit andedräktsfunktionen. (Se Dipnoi och
Lunga.)

Blodomloppet. Hjärtat, som är beläget omedelbart
bakom hufvudet, består af ett tunnväggigt
förmak och en under detta belägen tjockväggig
hjärtkammare (fig. 7 h), som hos vissa fiskar framtill
är förlängd till en rörformig del, den s. k. conus
arteriosus. Såväl hvad läge som byggnad beträffar
öfverensstämmer fiskarnas hjärta i det närmaste med
detta organs embryonalstadium hos de högre
ryggradsdjuren. Från hjärtkammaren pressas blodet in i
en stor kärlstam, som på hvardera sidan utsänder
grenar till gälarna. Från dessa grenar föres blodet
vidare genom talrika småkärl till gälarnas kapillärnät;
efter att ha afgifvit kolsyra och upptagit syre
flyter det arteriella blodet in i kroppspulsådern,
hvilken går under ryggraden och afgifver grenar
till kroppens olika delar. Det venösa blodet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>