Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvänder till förmaket. Blodet passerar sålunda hjärtat
blott en gång för hvarje omlopp, hvadan blodomloppet
säges vara enkelt; blodomloppet är vidare
fullständigt, enär allt det venösa blodet föres till
andedräktsorganen. Endast hos de fiskar, hos hvilka
äfven simblåsan tjänstgör som andedräktsorgan, ha
äfven blodomloppsorganen blifvit mera komplicerade,
närmat sig mera till förhållandet hos de lungandande
ryggradsdjuren. – Kroppstemperaturen höjer sig
hos fiskarna endast obetydligt öfver det omgifvande
vattnets temperatur. Många fiskar tåla mycket väl
en betydande afkylning och kunna t. o. m. infrysa
i is samt blifva vid lif, om de långsamt upptina.
Sinnesorgan. Luktorganet uppträder vanligtvis i
form af ett par groplika fördjupningar å hufvudets
främsta del; slemhinnan i dessa fördjupningar är i
allmänhet radiärt veckad, ögonen äro vanligen
stora, linsen är klotlik, rörliga ögonlock saknas. I
ögats senhinna utvecklas brosk eller ben. Hörselorganet
representeras endast af hinnlabyrinten, som
är innesluten i skallens sidovägg. Hos benfiskar och
benganoider finnas i labyrinten större eller mindre
porslinsartade hörselstenar, s. k. otoliter. Hos
tvärmunnarna står labyrinten genom en kanal i öppen
förbindelse med kroppsytan.
Fortplantning och fortplantningsorgan. Med några
få undantag äro fiskarna skildkönade. Testiklar
(mjölken) äro alltid, äggstockarna i allmänhet
pariga organ och kunna i moget tillstånd uppnå
betydande storlek. Äggen (rom) erbjuda mycken
olikhet i storlek, i form och i beskaffenheten af
sina höljen. De ägg, som ega en större mängd af
näringsgula, såsom förhållandet är med bredmunnarnas
ägg, äro betydligt större än benfiskarnas
äggulefattigare ägg. Bredmunnarnas ägg äro inneslutna i
ett hornaktigt skal. Hos benfiskar och ganoider är
ägghöljet genomborradt af en, undantagsvis flera
öppningar (mikropyle), genom hvilken spermatozoen
tränger in i ägget. Äggen af somliga fiskar (lax,
gädda, abborre, karpfiskar m. fl.) sjunka ned till
bottnen, så snart de blifvit lagda. Hos andra (torsk-,
flundre-, makrillfiskar m. fl.) flyta äggen omkring
på vattenytan; de äro pelagiska. Dessa ägg skilja
sig från de förra därigenom, att de äro mindre,
lättare och genomskinligare. Somliga nära besläktade
fiskar förhålla sig i detta afseende olika; sålunda
flyta sardinens och skarpsillens ägg omkring på
vattenytan, medan sillens sjunka till bottnen och
fästa sig på denna eller på bottenväxter etc. –
Fiskarnas fortplantningsbestyr benämnas lek. Många
fiskar företaga oftast i stora skaror längre eller
kortare vandringar för att leka. Så draga sillfiskarna
från djupet in mot stränderna, laxarna och störarna
vandra från hafvet uppför floderna, ålarna däremot
ur floder och insjöar ut i hafvet. När fiskarna kommit
i närheten af eller fram till sina lekplatser, förlora
de ofta sin medfödda skygghet och fångas därför
i särdeles stor mängd (laxar, torsk- och sillfiskar).
I allmänhet intaga de ej någon föda under lektiden.
Samtidigt med könsprodukternas mognad anlägga
många fiskar en från deras vanliga utseende ganska
afvikande bröllopsdräkt med i ögonen fallande,
praktfulla färger; hos somliga uppstå på hufvudets,
ryggens och kroppssidornas hud särskildt hos
hannarna många små knölar. – Lektiden infaller för
olika fiskar mycket olika, i våra trakter ofta under
våren och sommaren, samt varar vanligen flera veckor.
Antalet ägg, som en hona under lekperioden lägger, är i regel mycket stort. Medan spiggen ej alstrar
mera än 60-80ägg åt gången, lägger sillen 21-47 tusen;
torskens äggstock kan innehålla ända till 6 mill.,
enligt andra uppgifter 9 mill., och långans öfver 28
mill. ägg. De många fiender, som förfölja särskildt
fiskynglet, och de mångahanda olycksöden, för hvilka
detta är utsatt, låta oss förstå, hvarför de könsmogna
individernas antal trots denna massproduktion af ägg
under vanliga förhållanden ej märkbart tilltar. -
Medan det största antalet fiskar lägger ägg,
föda flertalet bredmunnar och några få benfiskar
lefvande ungar. Hos de förra försiggår befruktningen
utanför moderdjurets kropp sålunda, att, sedan honan
utsläppt ägg, hannen utgjuter sädesvätskan öfver
dem eller i deras närhet; hos de senare förekomma
en verklig parning och inre befruktning. Endast
undantagsvis draga de någon försorg om äggen och
ynglet. Hannen af stensimpan tillreder en håla för
äggläggningen, och när äggen blifvit lagda, håller
den vakt vid dem. Spigghannen bygger af växtämnen ett
pungformigt bo, i hvilket honan afsätter sina ägg,
och sedan de befruktats, stannar hannen vid boet,
tills äggen äro kläckta, och försvarar dem med raseri
mot fiender af alla slag; genom ideligt viftande med
bröstfenorna tillför han äggen ständigt nytt syrerikt
vatten. Äfven hos andra fiskarter äro hannarna
bebyggande. Hos hannarna af kantnålarna utveckla sig
under fortplantningstiden på buksidan tvenne hudveck,
som med sina fria ränder lägga sig intill hvarandra
och sålunda bilda en lång säck, i hvilken äggen,
som af honorna blifvit afsätta å hannens buksida,
undergå sin fullständiga utveckling; äfven ynglet
kvarstannar, då det redan är långt framskridet i sin
utbildning, i nämnda säck. Hos närstående fiskar
(hafsnålarna) saknas denna kläckpåse, och äggen
fästas helt enkelt å hannens buksida. Mycket sällan
drager honan försorg om äggen, såsom hos Aspredo, ett
sydamerikanskt malfisksläkte; honan hos dessa fiskar
bär äggen fastklibbade på buksidan, tills ynglet är
kläckfärdigt. Hos en med kantnålarna besläktad fisk
(Solenostoma) bilda insidorna af honans bukfenor
tillsammans med bukhuden en säck, i hvilken äggen
upptagas och genomlöpa sin utveckling. - Honan af
karpfisken Rhodeus amarus afsätter sina ägg förmedelst
ett långt äggläggningsrör i mantelhåligheten af
musslor (Unio och Anodonta). Där befruktas de genom
spermatozoer, hvilka inkomma med respirationsvattnet,
och genomgå hela sin utveckling. Hos benfiskarna
genomgår det nykläckta ynglet en mer eller mindre
genomgripande metamorfos. Näringsgulan ligger
som en stor säck å ungens buksida, och till en
början hämtar fisken ur denna hela sin näring;
först sedan gulan är förtärd, lifnär ungen sig af
hvarjehanda små vattenorganismer. Många fiskar
äro å ungdomsstadiet försedda med en del organ,
som det fullt utbildade djuret saknar, såsom yttre
gälar, sugskålar, långa fenbihang etc.
Näring och
lefnadssätt. De flesta fiskar äro rofdjur, som lifnära
sig af större eller mindre lefvande djur; endast få
äro växtätare. Det största antalet lefver i hafvet,
färre i sött vatten, somliga både i salt och sött
vatten. Bland hafsfiskarna har man med afseende på
deras förekomstsätt skilt på kustfiskar, pelagiska
fiskar och djuphafsfiskar. Kustfiskar kallas sådana,
som uppehålla sig i kusternas omedelbara närhet och
ej gå längre ned än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
