Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fissur - Fissura Sylvii, lat. Se Hjärnan - Fistel. 1. Med. - Fistel. 2. Mus., tysk benämning på falsettrösten (se Falsett) - Fistelgång, med. Se Fistel - Fistularia, zool. Se Pipfiskar - Fistulator. Se Lagerbjelke - Fistulina hepatica Fr., Oxtungsvamp - Fistulipora - Fistulös, Fistelartad. Se Fistel - Fit, fnsv., sidländ slätt, i synnerhet utmed vatten; strand. Jfr Agnefit - Fit, eng. - Fitch, Ralph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benen kunna vara enkla eller sammansatta (multipla);
de uppkomma genom yttre våld af alla slag, stötar,
inverkan af kulor, fall o. s. v. Ett bland de
ställen, där de oftare visa sig, är hufvudskålen i
hela dess utsträckning, således äfven dess bas; för
öfrigt förekomma de i de platta liksom de rörformiga
benen. Om huden öfver dem är oskadd, kunna fissurerna
vara ganska svåra att med bestämdhet igenkänna,
i synnerhet om ej stycken eller skifvor af benet
blifvit verkligen lösgjorda. Numera ha vi genom
Röntgenfotografering ett godt och pålitligt sätt att
upptäcka dem. Behandlingen sammanfaller med den af
andra benbrott, till hvilka de ofta sälla sig. Endast
sprickorna på hufvudskålen kunna i vissa fall
nödvändiggöra särskilda och mera ingripande åtgärder,
såsom trepanation. - Fissurerna å huden ha vanligen
sitt säte i kanterna på mynningarna för de inre
håligheterna, således i läpparna, näsborrarna samt
tarmkanalens, urinrörets och slidans mynningar. Dessa
fissurer äro väl ej sällan följder af yttre våld,
men detta behöfver visst icke vara synnerligen stort;
ofta uppkomma de själfständigt. De äro i allmänhet
ganska svårläkta, synnerligen om de bero på allmänna
sjukdomar, och de framkalla vanligen krampaktiga samt
ytterst smärtsamma sammandragningar i den muskelring,
som omgifver de flesta af dessa mynningar. Mest känd
är den kramp i ändtarmens mynning, som ofta beror
på dylika fissurer och som utgör ett mycket svårt
lidande för därmed behäftade patienter. Lyckligtvis
är hjälpen att vinna på ett sätt, som är på en gång
alldeles ofarligt och nästan fullständigt säkert, en
oblodig operation eller en inskärning i slutmuskcln.
Rsr. (J. Å.)
Fissura Sylvii, lat. Se Hjärnan.
Fistel (lat. fistula, rör). 1. Med., eg. ett
rörformigt sår, som förbinder en naturlig eller
tillfällig hålighet med den yttre världen. Dylika
sår kunna förekomma hvar som helst på kroppen;
utgångshålan kan vara såväl hjärnkaviteten som någon
af de andra, större eller mindre hålorna, tårsäcken,
munnen, tandhålorna, bröstet (lungsäcken och lungan),
buken (magsäcken och tarmarna, särskildt ändtarmen),
urinröret o. s. v. Från en tillfällig hålighet, en
abscess, synnerligast om sjukt ben finnes i dess
botten, kan en lång och smal kanal leda ut till den
yttre öppningen, hvilken, då den blifvit gammal och
visar ringa eller intet anlag för läkning, visserligen
ock kallas fistel. Slutligen kallas fistlar eller
fistelgångar sådana kanaler, som både börja och
sluta i huden, men emellan sina båda öppningar ha en
lång och smal väg att gå. Fistlarnas allmänt kända
svårläklighet härrör däraf, att främmande ämnen
från utgångshålorna ständigt passera igenom dem:
luft, tårar, spott, var, födoämnen, exkrementer,
urin o s. v., hvarigenom deras väggar slutligen
blifva förtjockade. Till sist kan t. o. m. i vissa
fall den onaturliga utgångskanalen, fisteln, helt och
hållet öfvertaga den normalas roll; så är t. ex. ej
sällan fallet vid tår-, spott- och urinfistlar. Ofta
kan en fistelgång bringas till läkning därigenom,
att en i dess botten befintlig främmande kropp (ett
dödt benstycke, en tand) uttages; understundom är
det nog att återställa den naturliga utförseångens
ränna, om den är förträngd eller helt och hållet
tilltäppt. Vissa fistlar låta utan svårighet läka sig
därigenom, att man uppskär dem i hela deras längd
(de vanliga "fistelgångarna", ändtarmsfistlar);
men för många
fordras mycket komplicerade operationsmetoder. Ordet
fistel utgör för öfrigt hos en viss del af
den "lidande mänskligheten" en källa till
förskräckelse, som oftast är obefogad, alltid
öfverdrifven. Se äfven Var. - 2. Mus., tysk
benämning på falsettrösten (se Falsett).
1. Rsr.*
Fistelgång, med. Se Fistel.
Fistularia, zool. Se Pipfiskar.
Fistultor. Se Lagerbjelke.
Fistulina hepatica Fr., Oxtungsvamp, bot., är typen
för en egen grupp inom fam. Polyporaceæ (rör- eller
pipsvampar). Den "vanliga; oxtungsvampen" växer på
lefvande ekstammar. Hatten har ofta en tunglik form
af något växlande storlek samt är 10-20 cm. lång och
bred eller däröfver,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
