- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
515-516

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärilar - Fjärilsblomma - Fjärilsfink, zool. Se Bengalist - Fjärilslik blomkrona - Fjärilsmyggor - Fjärlandsfjorden. Se Balestrand - Fjärrfotografi. Se Telefotografi - Fjärrhållningsbatterier, fortif. Se Fästning - Fjärrkraft, fys. Se Fjärrverkan - Fjärrpunkt - Fjärrverkan - Fjärsingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pollenätande släktet Eriocephala lefva de af
blommornas honung eller utsipprande trädsaft,
som de upphämta med sin långa sugtunga, hvarvid
dock är att märka, såsom förut framhållits, att
många nattfjärilar i fullbildadt skick ej upptaga
någon föda. Uteslutande i rörelse om dagen äro ej
blott dagfjärilarna, utan äfven en mängd till de
öfriga grupperna hörande arter, hvilkas närmaste
släktingar föra ett nattligt lefnadssätt. Sådana äro
t. ex. dagsvärmarna (se d. o.), bastardsvärmarna
(se Zygænidæ) och stekelfjärilarna bland
våra svenska arter samt bland tropiska framför allt
fam. Uraniidæ, som antagit dagfjärilarnas både
gestalt och sätt att flyga. - Öfvervintringssättet
växlar mycket inom samma grupp. Medan somliga arter
öfvervintra såsom ägg, öfvervintra däremot andra såsom
helt unga larver, ännu andra såsom nära fullvuxna
larver eller puppor och icke få slutligen såsom
fullbildade fjärilar. - Periodiska massförökningar
förekomma liksom inom andra insektgrupper och kunna,
då det gäller arter, hvilkas larver lefva på odlade
eller för människan eljest värdefulla växter, leda
till fruktansvärda förhärjningar af skog, fruktträd
eller växande gröda. Bland de särskildt i vårt land
mera uppmärksammade skadedjuren af denna insektsgrupp
ha ofvan de viktigaste blifvit omnämnda. För människan
direkt nyttiga äro däremot de olika slagen af
silkesfjärilar (se d. o.).

Omkr. 50,000 fjärilsarter torde f. n. vara beskrifna,
men att döma af den hastiga ökningen i antal, i
samma mån som förut mindre kända områden blifvit
noggrannare utforskade, kan man sluta, att antalet
nu lefvande arter sannolikt är det flerdubbla. En
framstående fjärilkännare antager omkr. 200,000. Det
vida öfvervägande flertalet förekommer i de tropiska
trakterna. I all synnerhet är det två regioner, som
framför andra äro beryktade för rikedomen och prakten
af sina fjärilar, nämligen det tropiska Syd-Amerika
samt övärlden mellan Indien och Australien. Mot
polerna aftager artantalet hastigt. Inom Skandinavien
ha anträffats omkr. 1,800 arter. Ännu på Grönland
förekommer ett 30-tal, hvaraf 4 dagfjärilar. Äfven
inom det antarktiska området har en fjärilsart
träffats (på Kerguelens land). Fossila fjärilar äro
med säkerhet kända först från tertiärtiden. Såsom
fjärilarnas närmaste släktingar bland andra
insektgrupper pläga nattsländorna anses.

Fjärilarnas ordning kan indelas i följande sexton
underordningar: Dagfjärilar, Svärmarfjärilar,
Spinnare, Nattflyn, Flickfjärilar, Mätarfjärilar,
Snigelfjärilar, Träfjärilar, Säckfjärilar,
Stekelfjärilar, Fjädermott, Mottfjärilar,
Vecklarfjärilar, Malfjärilar, Rotfjärilar

och Käkfjärilar. Af dessa plägar man
sammanfatta fjädermott, mottfjärilar, vecklarfjärilar,
mal fjärilar och käkfjärilar under benämningen
småfjärilar (Microlepidoptera),
under det alla de öfriga kallas storfjärilar
(Macrolepidoptera). Svärmarfjärilarna benämnas äfven
skymningsfjärilar l. aftonfjärilar. Sedan dessa jämte
dagfjärilarna undantagits, pläga alla de återstående
kallas nattfjärilar. Såsom förut framhållits, motsvara
dock ej dessa benämningar fullständigt flygtiderna
för de tre grupperna. På de två bildsidorna i
art. visas representanter för de viktigare bland de
ofvan uppräknade
underordningarna, i sina naturliga omgifningar och med
sina utvecklingsstadier. - Af nyare svensk litteratur
öfver fjärilar må nämnas Chr. Aurivillius, "Nordens
fjärilar" (1891), samt G. Adlerz, "Svenska fjärilar
i urval" (1905). G. A-z.

Fjärilsblomma, bot., sådan blomma, som genom
sin byggnad är anpassad till pollinering af
fjärilar. Honungen i dessa blommor ligger i bottnen af
ett långt och trångt rör (kronröret eller sporren),
så att den kan nås endast af en fjärils långa och
fina sugorgan. Dagfjärilsblommor, t. ex. Crocus,
Gymnadenia, Dianthus
-arter, pråla ofta i vackra
färger och; teckningar, nattfjärilsblommorna,
t. ex. Plalanthera, Hesperis tristis, Nicotiana
affinis
, äro hvita eller blekt färgade, öppna
sig oftast först mot aftonen och äro då starkt
välluktande. G. L-m,

Fjärilsfink. zool. Se Bengalist.

Fjärilslik blomkrona, Corolla papilionacea, bot.,
utmärker afd. Papilionatæ af fam. Leguminosæ
samt består af 3 fria och 2 (vanligen) sammanvuxna
kronblad. Det största bladet i blomkronan, seglet,
sitter öfverst och är i knoppen vikt öfver de
andra. På. sidorna om seglet sitta vingarna, och
mellan dem befinner sig den med 2 klor eller fästen
försedda och af 2 blad bildade kölen, som till formen
liknar den främre hälften af en båt. Kölen döljer
vanligen ståndarna, som äro till antalet 10, af hvilka
(hos de flesta svenska arternas blommor) 1 är fri och
de Öfriga 9 ha strängarna sammanvuxna till en starn.
O. T. S. (G. L-m.)

Fjärilsmyggor, Psychodidæ, zool., familj af små
(1,5–4 mm.) myggor, som med sin af långa och täta
hår betäckta kropp samt sina breda, håriga och
fjällbetäckta, takformigt hoplagda vingar till formen
erinra om små nattfjärilar. De träffas sittande eller
lifligt kringkrypande på blad, somliga ofta i närheten
af afträden. Larverna lefva i vatten eller under
ruttnande växtämnen och spillning. I Sverige finnas
af denna familj 15 arter, fördelade på 4 släkten,
bland hvilka särskildt må framhållas Pericoma och
Psychoda.
G. A–z.

Fjärlandsfjorden. Se Balestrand.

Fjärrfotografi. Se Telefotografi.

Fjärrhållningsbatterier, fortif. Se Fästning.

Fjärrkraft, fys. Se Fjärrverkan.

Fjärrpunkt, med., den punkt, hvari, eller, rättare
sagdt, det afstånd, på hvilket föremål kunna tydligt
uppfattas af ögat, då det befinner sig i fullkomlig
hvila, d. v. s. utan att ackommodationen tages till
hjälp. För normala ögon är detta afstånd det oändliga
fjärran, naturligtvis såvidt föremålen äro
tillräckligt stora för att kunna förnimmas utan särskild
hjälp; för närsynta är fjärrpunkten belägen på mer
eller mindre nära afstånd; för öfversynta (hyperoper)
finnes ingen naturlig fjärrpunkt. Jfr
Ackommodation 2, Myopi och Hypermetropi.
Rsr.*

Fjärrverkan, fys., en kropps (hypotetiska) verkan
på en annan, aflägsen kropp utan hjälp af något
mellanliggande medium. Tyngden samt de
elektriska och magnetiska krafterna betraktades länge
såsom fjärrkrafter, utan att man fann någon
tankesvårighet häri. Efter de Faraday-Maxwellska
idéernas seger inom elektricitetsläran kvarstår
såsom skenbar fjärrkraft endast den allmänna
gravitationen.
G. N.

Fjärsingar, Trachinidæ, zool., en familj, hörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free