Print (PDF) - On this page / på denna sida - Flach, Fredrik Krister Sigismund (Sigge) - Flach, Axel Vilhelm - Flachat, Eugène - Flachsbinder, J., nylatinsk skald. Se Dantiscus - Flachsenius, Johannes - Flacius, Matthias Illyricus - Flackarp - Flackbanepjäs - Flackgraf - Flacktång, mek. tekn. Se Tång - Flacktänder - Flackvall - Flacon, fr. flaska. Jfr Fiasco - Flacourt, Etienne de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Flachat-Flacourt
52*
männen i Skaraborgs läns hushållningssällskap
och led. af Landtbruksakademien (1884). Han erhöll
Skaraborgs läns hush.-sällskaps stora medalj 1890 och
Landtbruksakadis skådepenning i guld 1896. 3. Axel
V il hel m F., den föregåendes syss-ling, f. 16
aug. 1857 på Svensksund, Konungsunds socken,
Östergötlands län, aflade studentexamen 1877,
studerade vid Uppsala universitet 1877-79 och
idkade mejerirörelse i Östergötland 1885-92. Han
var sekreterare hos Sveriges utsädesförening
1892-1900 och hos Malmöhus läns hushållningssällskap
1896-1900. F. utnämndes 1900 till kanslisekreterare
i Jordbruksdepartementet då han samtidigt förordnades
till byråchef, samt 1906 till kansliråd och byråchef
därstädes. F. har författat åtskilliga broschyrer i
landthushållning och utgifver sedan 1890 tidskriften
"Landtmannen". Led. af Landtbruksakad. 1896.
H.J.Dft.
Flachat [flaja’], Eugene, fransk ingenjör,
f. 1802, d. 1873, ledde 1840-57 järnvägsarbetena
vid S:t Germain- och västbanorna samt blef därefter
öfveringenjör vid såväl dessa som sydbanorna. Han
anlade de mekaniska verkstäderna vid Aboinville,
Jussey och Vierzon, stiftade flera franska
ingenjör-föreningar samt var en bland de mest nitiske
be-iordrarna af järnvägen mellan Paris och S:t Germain
(öppnad 26 aug. 1837). Bland F:s många arbeten må
nämnas Élablissements commerciaux, docks de Londres,
entrepöts de Paris, pro jets de docks å Marseille
(1836), Rapport sur le canal du Rhöne au Rhin (1840),
De la traversée des Alpes par un chemin de ler (1860)
och Mémoire sur les travaux de Vislhme de Suez (1865).
Flachsbinder, J., nylatinsk skald. Se Dan-tiscus.
Flachsénius, Johannes, universitetslärare,
matematiker, f. 1636, d. 1708, blef 1653 student i
Åbo, filos, magister 1661, matheseos professor 1669
och slutligen ord. teol. professor 1692 (i Åbo). Bland
hans arbeten må nämnas almanacker för åren 1672
och 1674, Relation om kometen 1680-81 och Algebrce
compendium (1692). G. E.*
Fläcius, Matthias Illyricus (illyriern), eg. Vlacich,
luthersk teolog, f. 1520 i Albona (Istrien), blef 1544
professor i hebreiska i Wittenberg. Han var utrustad
med en förvånande lärdom, energisk och vältalig. Då
Melanchthon och hans lärjungar tillstyrkte antagandet
af det s. k. Augsburger-interim, uppträdde F. så
våldsamt emot dem (jfr Adiafora), att han till följd
däraf måste nedlägga sin professur. Hans nedgörande
kritik gentemot Interim bidrog dock mer än något annat
till lutherdomens räddning. F. var efter Luthers död
ej blott den lärdaste, utan ock den mest betydande
karaktären i sin kyrka under 16:e årh. Hans oböjlighet
stegrades dock lätt till fanatism. Så drefs han till
att i tidens lutherska lärostrider lidelsefullt kämpa
på yttersta högra flygeln. Detta skedde redan
i majoristiska och osiandriska striderna (på ett är
författade F. 17 skrifter mot Osiander); hårdast blef
striden, när han 1557 blifvit professor i teologi
i Jena. Där bekämpade han den s. k. synergismen
(se d. o.) och utverkade, att hans ämbetsbroder
Strigel blef häktad, emedan han försvarade
nämnda åsikt. I sitt försvar för lutherska läran
om arf-synden gick F. slutligen så långt, att han
1560 förklarade arfsynden ej vara något i människans
natur tillfälligt (accidentellt), utan tvärtom något
för henne väsentligt (substantiellt). För dessa
åsikters skull anklagades han för manikeism och
fördrefs från Jena 1562 samt vandrade därefter en
tid omkring med sin talrika familj under tryckande
ekonomiska förhållanden. Slutligen fann han en
tillfällig vistelseort i Frankfurt ain Main, där han
dog i armod på ett hospital 1575, sedan rådet redan
utfärdat ett utvisningsdekret mot honom. - F. skref
betydande arbeten i bibelkunskap, t. ex. Clavis
scripturcs s acres (1567) etc.; men framför allt
blef han epokgörande på kyrkohistoriens område
genom det bekanta kyrkohistoriska arbetet Centurice
Magde-burgenses (se Magdeburgcenturierna). Jfr
W. Preger, "M. FI. Illyricus und seine zeit"
(2 bd, 1859-61), och G. Kawerau, "Reformation und
gegen-reformation" (1899). (Hj. H-t.)
Flackarp, kommun och f. d. socken i Malmöhus län, Bara
härad. 213 inv. (1906). Se under Stora U p p å k r a.
Flackbanepjäs, artill., en artilleripjäs,som
kännetecknas däraf, att projektiler afskjutna från
densamma beskrifva flacka, d. v. s. obetydligt krökta,
kulbanor i luften. Flackbanepjäser använder man dels
för att erhålla stor bestrykning, dels för att erhålla
en stor anslagskraft hos projektilen mot vertikala
mål, t. ex. mot fartygspansar. Flack-banepjäsens
utmärkande egenskap är stor utgångshastighet, som vid
moderna pjäser, afsedda för beskjutning af fartyg,
icke nämn vardt understiger 1,000 m. per sekund.
U. N.
Flackgraf, befästningsk., en i allmänhet grund graf
med starkt sluttande ytterbrant och lång-sluttande
innerbrant, som äfven bildar graf bottnen. Dess
profil är sålunda triangulär. (Jfr För-graf.)
L. W:sonM.
Flacktång, mek. tekn. Se Tån g.
Flacktänder, tandläk., ett slags
konstgjorda tänder med platt och jämn
inre yta och 2 cylindriska platinastift.
USD-
Flackvall, befästningsk., en i allmänhet låg vall med
brant innersluttning och ända till marken utdraget,
långsluttande krön. Den har sålunda triangulär
profil. (Se vidare F ä 11 v a 11.) L. W:son M.
Flacon [-ka7], fr., flaska. Jfr Fiasco.
Flacourt [-kör], É t i e n n e de, fransk kolonisatör,
f. 1607 i Orleans, utnämndes 1648 till kommendant för
de franska trupperna i Fort-Dauphin på Madagaskar. Som
kolonien där befann sig i synnerligen dåligt
tillstånd, nödgades F. gripa in med en stränghet, som
gjorde honom hatad såväl bland de infödde som bland
hans egna trupper. F., som bemäktigat sig äfven ön
Bourbon, fick återvända 1655. Utnämnd till direktör
för "la con> pagnie de France orientale", drunknade
han 10 juni 1660 på vägen till Madagaskar. F. inlade
stora, än i dag värderade förtjänster om utforskande
af denna ö, synliga framför allt i hans Histoire d»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
