- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
525-526

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flageolett-ton - Flagflöjt - Flagga l. Flagg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Flageolett-ton (jfr Flageolett; fr. son harmonique),
mus., den något flöjtliknande, höga och eteriskt mjuka
ton, som frambringas på stråkinstrument, då man,
under ett jämnt stråkdrag, med fingret helt lätt
berör den fria eller förkortade strängen i någon
af dess delningspunkter. Strängen vibrerar då icke
i hela sin (fulla eller genom fast nedtryckning
med tummen förkortade) längd, utan blott 1/2, 1/3,
1/4 o. s. v. däraf. De toner, som på detta sätt
framkallas, äro strängens alikvottoner (se d. o.).
A-L.*

Flagflöjt, mus., ett 8 fots manual-flöjtverk i orgeln.

Flagga l. Flagg, en vanligen af glest ylletyg
tillverkad duk af bestämd form och färg, i främsta
rummet använd såsom nationalitetstecken, nationalflagga,
och i öfrigt brukad antingen
såsom tecken på rang eller befäl, kunglig flagga,
amiralsflagga o. s. v., eller såsom signaltecken,
signalflagga, för att på optisk väg gifva
meddelande, särskildt fartyg emellan.

Nationalflaggorna ha sannolikt utvecklats från
standar. Säkert är, att de under flera århundraden
företrädesvis och mångenstädes uteslutande användts
å fartyg såsom kännetecken på dessas hemort eller
nationalitet. Ordet flagga kan också med fog sägas
tillhöra sjöväsendet; dess motsvarighet i land är
fana. – Sveriges nationalflagga har sedan Vasatiden
(säkerligen från Gustaf I:s dagar) varit blå med gult
kors uti eller, såsom det heter i ett k. bref 19 april
1562, "gult udi korssvijs fördeelt påå blott". Denna
flagga synes hufvudsakligen ha användts såsom
"kungsflagga", "kronoflagga" eller "fälttecken till
sjöss", m. a. o. såsom örlogsflagga och har såsom
sådan till en början varit försedd med 2 "tungor"
eller "spetsar", sedermera (från midten af 1600-talet)
med 3 sådana.

Enligt k. plakat af 6 nov. 1663 fingo enskilda ej
föra kronans flagg, men det stod dem fritt att
föra flaggor efter hvarje stads i Sverige och
därunder lydande provinsers färger på sina fartyg,
som de funne bäst skicka sig med själfva stadens
vapen och kännemärke; de fingo ock bruka flaggor
med gult kors uti, men "icke med spetsar", utan
"fyrkantige och jämnt afskurna". Handelsflaggan hade
således ett växlande utseende. 1730 heter det (i
Rajalins "Nödig underrättelse om skiepsbyggeriet"),
att "coupvardieflaggan har samma proportion som
kungzflaggan, men inga spetsar utan jämt afskuren".

Genom k. br. af 18 aug. 1761 erhöll Arméns flotta
(se d. o.) en helblå flagga med tre spetsar, men
den af "örlogsflottan" (segelflottan i motsats
till roddflottan) förda blågula flaggan finge dock
begagnas, när chefen för arméns flotta så pröfvade
lämpligt. Denna helblå flagga upphörde att användas
1813.

7 mars 1815 fastställdes en för Sverige och Norge
gemensam örlogsflagga, som var alldeles lik den
dittills brukade svenska örlogsflaggan, utom att det
öfre hörnet närmast stången var rödt med ett diagonalt
hvitt kors. Såsom handelsflagga fördes i början af
unionstiden i båda länderna den svenska. Emellertid
bestämdes genom k. kung. 17 juli 1821, att "som
den förenade svenska och norska flaggan (likadan som
örlosrsflaggan, men tvärskuren) är af alla sjömakterna
känd och erkänd", så kunde endast de svenska och
norska handelsfartyg, som förde denna flagga, bortom
kap Finisterre påräkna skydd
af svenska örlogsfartyg och bistånd af de
förenade rikenas konsuler. Hitom nämnda udde
finge handelsfartygen föra vare sig "den förenade"
flaggan eller "hvartdera rikets särskilda flagga",
d. v. s. svenska fartyg den helt blågula och norska
fartyg "den flagga, som vi särskildt för Norrige i
nåder fastställt". Detta förhållande egde bestånd
till 1844, då genom k. br. 20 juni Norge erhöll sin
särskilda örlogsflagga och handelsflaggorna bestämdes
skola vara hvartdera rikets särskilda flagga, i
öfversta inre fältet försedd med ett unionstecken,
som bildades genom en symmetrisk sammanställning af
de till båda rikenas flaggor hörande färgerna.

Enligt tid efter annan utfärdade bestämmelser skulle
örlogsflagga föras äfven å vissa fartyg och byggnader,
tillhörande lots-, tull- och postverken, dock med
den förändring, att i midten af det gula korset
skulle finnas ett hvitt fält, på hvilket i guld- eller
bronsfärg var anbragt: för lotsverket (fr. 1881) ett
ankare med stjärna öfver, för tullverket (fr. 1844)
ett T med k. krona och för postverket (fr. 1844)
ett posthorn med k. krona. Beträffande enskilda
personer tillhöriga fartyg, som kontraherats att för
postverkets räkning föra post, bestämde k. brefvet
l aug. 1838, att de fingo föra svensk flagga med
två tungor (s. k. klufven flagg, d. v. s. utan gul
tunga). – Redan sex år före unionsupplösningen
(k. br. 11 okt. 1899) beslöt man i Norge att
ur handelsflaggan, hvilken småningom blifvit
nationalflagg, aflägsna unionstecknet. I Sverige
försvann detta först efter unionsupplösningen,
i det att en k. förordn. 27 okt. 1905 bestämde,
att fr. o. m. 1 nov. s. å. skulle i såväl handels-
som örlogsflaggan i unionstecknets ställe införas
ett blått fält, Sistnämnda dag kl. 9 f. m. hissades
den nya flaggan under kanonsalut å fästningar och
kastell. Samtidigt hissades den å ett stort antal
enskilda fartyg och byggnader, särskildt i Stockholm,
under det att det där ringdes från kyrktornen och
ånghvisslorna ljödo från åtskilliga ångfartyg på
strömmen och från en mängd fabriker.

I privilegier af 31 okt. 1786 erhöll Västindiska
kompaniet rätt att föra kronans flagg i västindiska
farvattnen, då ej något örlogsskepp där vore för
handen. Eljest var det 27 febr. 1832 som i Sverige
för första gången lämnades tillåtelse att å enskilda
farkoster föra den tretungade flaggan, i det att
Svenska segelsällskapet då erhöll tillstånd att föra
örlogsflagga med en hvit ruta i det gula korset samt
i den hvita rutan ett förgylldt O med furstlig krona,
hvilken senare 1878 ändrades till kunglig. 7 juni
1893 fick äfven Göteborgs segelsällskap tillåtelse
att föra svensk örlogsflagga med hvit ruta i det
gula korset samt i den hvita rutan bokstäfverna G
S S, förgyllda och med en förgylld femuddig stjärna
öfver. Rättigheten för dessa segelsällskap att föra
tretungad flagga har emellertid genom flagglagren
bortfallit (se nedan).

7 maj 1897 hade åtskilliga nya bestämmelser
ang. svenska flaggans förande å statens fartyg och
byggnader utfärdats, hvarigenom bl. a. stadgats,
att vid sidan af örlogsflaggan skulle finnas en annan
statsflagga, utan gul tunga, hvilken skulle hissas å
sådana statens fartyg och byggnader, som icke borde
föra örlogsflagga. Dessa bestämmelser upphäfdes
genom den "Lag angående rikets flagga", som efter
riksdagens hörande utfärdades 22 juni 1906. Denna lag,
som innefattar noggranna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free