- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
527-528

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flagga l. Flagg - Flagga, sjöv. - Flaggadjutant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestämmelser om flaggans form och färg m. m.,
innehåller visserligen icke något uttryck om
"Sveriges nationalflagga", men stadgar, att svenska flaggan skall vara "blå med gult kors". Korset
skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga
fält. Färgen å flaggans sidofält skall vara "ljust
mellanblå" och å korset "guldgul". Flaggan skall vara
tvärskuren, utom då den användes såsom örlogsflagga,
i hvilket fall den skall vara tretungad. Örlogsflagga
skall föras å flottans fartyg, båtar och byggnader;
å rikets fästningar; å härens kasernbyggnader, läger
och öfningsplatser, så ock å hären tillhörande fartyg
och båtar, när de föras af militär befälhafvare;
och å byggnad, som i sin helhet är upplåten till
stab, truppförband eller militär utbildningsskola. –
Konungen och med hans tillstånd medlem af kungl. huset
må föra tretungad flagga, med eller utan rikets
vapen å hvitt fält i korsets midt, så ock använda
sådant tecken i den tvärskurna flaggan. – Enligt
bestämmelser, som konungen meddelar, må i tretungad
flagga, för utmärkande af befäl, föras visst tecken,
anbragt i det öfre inre fältet. I öfrigt får ej
flaggan förses med märken, bokstäfver eller andra
tecken. – Den, som orättmätigt brukar tretungad
flagga eller flagga med obehöriga märken etc. eller
håller till salu flagga, som skiljer sig från hvad
som föreskrifves eller som icke håller de bestämda
inbördes måtten, skall böta fr. o. m. 10 t. o. m. 100
kr. – Flagglagen trädde i kraft 1 juli 1906. Dock må
"hittills brukliga flaggor" föras intill utgången
af 1908.

I de flesta länder ha örlogsflaggan och handelsflaggan
olika utseende. Skillnaden är dock i allmänhet
obetydlig utom i vissa länder, såsom England,
Ryssland, Tyskland och Japan, hvilkas handelsflaggor
alls icke likna örlogsflaggorna. Följande länder ha
däremot blott en enda flagga såsom national-, örlogs-
och handelsflagga, nämligen Belgien, Brasilien, Chile,
Cuba, Frankrike, Förenta staterna, Kongostaten,
Korea, Liberia, Marokko, Nederländerna, Portugal,
Sansibar, Schweiz, Serbien, Tunisien, Turkiet
och Uruguay. I några få länder finnes en särskild
nationalflagga; eljest är denna vanligen densamma
som handelsflaggan. Den till art. hörande kolorerade
flaggtaflan visar olika länders national-, örlogs-
och handelsflaggor.

I äldre tider hade krigsfartyg sina flaggor
och standertar "blåsande" på skeppssidorna, på
masttopparna och rånockarna; sedermera fick flaggan
sin plats på flaggspel akterut, hvilken plats ännu
i allmänhet bibehålles, i synnerhet i hamn; till
sjöss föra tacklade fartyg merendels flaggan under
den aktersta gaffeln.

Till nationalflaggor räknas äfven gösen, hvilken å
örlogsfartyg begagnas hissad å ett mindre flaggspel,
"gösstake", i förstäfven eller vid ändan af
bogsprötet samt i brist på särskild "lotsgös"
hissad på förtoppen såsom signal efter lots. Gösen
användes i allmänhet äfven såsom konsulatflagga. Före
unionsupplösningen utgjordes gösen i Sverige och
Norge af det gemensamma unionstecknet. Numera är
gösen likadan som örlogsflaggan; men i regel användes
en mindre flagga såsom gös. I de länder, hvilkas
flaggor ha unionsmärke eller särskildt utseende å
flaggans öfre inre fält (t. ex. "stjärn baneret"
i Förenta staternas flagga) användes vanligen detta
unionsmärke eller särskilda fält såsom gös.

Parlamentärflagga är en hvit flagga, som man hissar
under strid för att tillkännagifva önskan om stridens
tillfälliga upphörande och om underhandlingars
inledande.

Hälsa med flaggan, sänka flaggan under en kort
stund och därpå hissa den i topp. Sådan hälsning
bör alltid besvaras af det fartyg den gäller. –
Flagga på half stång, föra flaggan hissad ung. till
hälften, användes såsom tecken på sorg vid dödsfall
och begrafningar. – Flagg i schau, benämnes en vid
midten hopbunden flagga, hissad af fartyg såsom tecken
på nödställd belägenhet. – Stryka flagg, hala ned
flaggan såsom tecken till undergifvenhet. Eldgifning
mot fartyg, som strukit flagg, är icke tillåten. Ej
heller får någon stryka flagg såsom krigslist. Å
eröfrade fartyg plägar eröfraren (pristagaren)
hissa sitt lands flagga öfver den ursprungligen förda
flaggan. Att hissa en nationalflagga under en annan
på samma sejnfall anses därför såsom förnedrande
eller som en förolämpning mot det land, hvars flagga
kommer underst. – Falsk flagga, å fartyg olagligt
förd flagga. Våldshandlingar under sådan flagga eller
under icke erkänd flagga anses flerestädes såsom
sjöröfveri. Fartyg, som i krigstid för falsk flagga,
är utsatt för att uppbringas af de krigförandes
örlogsfartyg. Jfr Flaggkontroll och Flaggrätt.
En särställning bland flaggor intager
Genèveflaggan eller Röda korsets flagga (fyrkantig
med ett rödt, stående kors på hvit botten), hvilken
enligt Genève-konventionens beslut 22 aug. 1864
i krigstid utgör det yttre och för alla nationer
öfverensstämmande tecknet för neutralitet för sjukhus
och förbandsplatser m. m. samt enligt förslag af en
annan Genèvekonvention (20 okt. 1868) bör användas
äfven inom sjökriget, d. v. s. å sjuktransport- och
lasarettsfartyg (se Genèvekonventionen).

Den mest omfattande publikationen rörande flaggor
torde vara "Flaggenbuch", utg. af Reichsmarine-amt
i Berlin (1905). Den innehåller i vackert färgtryck
afbildningar af flera tusen olika flaggor, nämligen
1) de tyska furstehusens standar; 2) tyska flottans
befäls-, rang- och särskilda flaggor och tecken,
tyska sjökuststaternas särskilda flaggor, främmande
statsöfverhufvudens flaggor, främmande örlogs- och
handelsflaggor samt främmande sjömakters befäls-
och särskiljande tecken; 3) lotsflaggor; 4)
jaktklubbars och segelsällskaps flaggor, samt 5)
rederiflaggor. Ett äldre arbete af liknande art,
men af något mindre omfattning, är "Album des
pavillons nationaux et des marques distinctives
des marines de guerre et de commerce", utg. af
franska flottans generalstab. Om svenska flaggan
se J. Hägg, "Vår flagga, några upplysningar och råd
till Sveriges, ungdom" (1906). – Jfr Amiralsflagga,
Banér, Befälstecken (befälstecknen ha dock efter
unionsupplösningen undergått förändringar; se Suppl.),
Flaggtafla, Gös, Signalflagga, Standert och Vimpel. H.W–l.

Flagga, sjöv., vid högtidliga tillfällen pryda
fartyg med flaggor, standertar och vimplar mellan
masttoppar och rår. Vid mindre ceremonier flaggas
med nationalflaggor på masttopparna. Se Flaggning.
O. E. G. N.*

Flaggadjutant, sjöv., adjutant tillhörande en
högste befälhafvares, eskader-, afdelnings- eller
divisionschefs stab. Då flaggkapten ej är kommenderad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free