Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Floding, Per Gustaf - Flodinska stipendier. Se Flodin, S. K. - Flodkräftsläktet. Se Kräftsläktet - Flodman, Johan Kristofer - Flodman, Anders August Eugen - Flodman, Karl Samuel - Flodmark, Johan Hugo Andreas - Flodmusselsläktet l. Målarmusslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och särskildt tyckes ett mycket spändt förhållande
mellan honom och Adelcrantz länge ha egt rum. Man
påstod, att F. ej med synnerligt nit skött sin
syssla, hvadan akademien på sitt förslag till stat
för 1778 upptog F:s lön till blott hälften af de
andre professorernas och i dec. 1777 fråntog honom
sekreterarsysslan samt rättigheten att deltaga i
akademiens rådslag. Striden fortsattes, då akademien
året därpå afstyrkte allt vidare understöd till F:s
gravyrskola, hvaraf följden ock blef, att hans lön
och den dittills af akademien bestridda hyran iör
samma skola 1779 indrogos. Oenigheten nådde sin höjd,
då F. 1782 hos k. Kammarrevisionen anhöll om att
blifva befriad från allt ansvar för sin delaktighet
i förvaltningen af akademiens medel och i ett kort
därpå ingifvet memorial ej otydligt lät förstå, att
tillgångar till ej ringa belopp spårlöst försvunnit
ur akademiens räkenskaper från 1768 till 1777 års
slut. Därom utspann sig en vidlyftig rättegång,
hvars alla handlingar F. lät trycka, och först genom
K. M:ts utslag på hans besvär af 23 mars 1784 blef
denna afgjord så, att besvären underkändes och han
själf för vanvördigt skrifsätt ålades en lindrig plikt
samt att undfå tjänlig och allvarsam föreställning med
åtvarning "att hädanefter med mera saktraodighet och
tillbörlig aktning sig emot akademien uppföra". I
hufvudsak, eller hvad vidkom förvaltningen af
akademiens tillgångar och det förvirrade skick,
hvari dess räkenskaper befunno sig, synes emellertid
F. ej haft alldeles orätt. - Sedan denna tid
försvinner han fullkomligt från skådeplatsen. -
Som kopparstickare intager F. ett af de förnämsta
rummen inom Sveriges konst. Det är i synnerhet genom
sina rena grafstickelsarbeten, Allegorien öfver
Adolf Fredrik, Den öma modren, Sofvande flicka
(efter Deshayes) samt de präktiga porträtten af
Gustaf III, Gustaf I, Roslin och grefvinnan Tessin,
som han inlagt mycken förtjänst. Han förde sin
stickel med fulländad säkerhet, ehuru en viss
torrhet i behandlingen är märkbar, samt elegans
och lätthet ej hålla jämna steg med fastheten. De
fina "gravures au lavis", som han utförde efter
sin nyuppfunna metod, återgifva ganska fullkomligt
karaktären af laverade handteckningar, men metoden
hade för liten praktisk betydelse för att vinna någon
vidsträcktare tillämpning. Minst lycklig var han i
enbar etsning, såsom i bladet Le ravissement des
sabines (1775). Äfven hans planschverk Solemniteter,
som föreföllo i Stockholm åren i771 och 1772 är
af underordnadt värde ur konstsynpunkt. Efter sin
hemkomst utförde F. egentligen ej många blad,
och från omkr. 1780 upphörde hans verksamhet,
såvidt kändt är, fullständigt. Se C. U. Palm, "Per
Floding och hans konstnärsskap" (i Föreningens
för grafisk konst "Meddelande", n:r III),
L. Looström, "Den svenska konstakademien under
första århundradet af hennes tillvaro 1735-1835"
(1887-91). -rn.*
Flodinska stipendier. Se Flodin, S. K.
Flodkräftsläktet. Se Kräftsläktet.
Flodman, Johan Kristofer, präst, katekesförfattare,
f. 22 mars 1794 i Linköping, d. 3 juli 1870 i
Vadstena, blef student i Uppsala 1813 och filos.
magister 1821. Efter att i några år ha egnat sig
åt skolundervisning lät han prästviga sig 1829,
blef 1830 komminister i Skinberga och 1836 i Södra
Vi samt 1843 kyrkoherde i Herrestad och
Källstad i Östergötland. - F. är mest känd som
författare till den på sin tid allmänt begagnade
katekesen, Hjelpreda för menige mans barn vid
inhemtande af christendomskunskapen, af K. M:t
belönad med högsta priset bland täflingsskrifter
för folkskolorna och folkskollärarseminarierna samt
omtryckt flera gånger, senast 1876. Bland hans öfriga
arbeten märkas "Psaltaren", öfv. och utläggning efter
A. Tholuck (1858-59), och "Urval af bibelspråk och
psalmverser för läroverken" (1860).
Flodman, Anders August Eugen, skriftställare,
f. 3 juli 1835 i Norrköping, d. 21 april 1884
i Stockholm, student i Uppsala 1854, idkade
tidigt litterära studier och sysselsättningar
samt uppträdde 1858 offentligt såsom författare
med berättelser i tidningarna. 1867 uppsatte han
"Eskilstuna tidning". 1872-84 var han kritiker
i "Aftonbladet". Utom uppsatser, recensioner,
berättelser m. m. i tidningar och tidskrifter, utgaf
han, under märket Anders R......n, novellsamlingen
blad ur min praktik (1860, öfv. till danska och tyska;
ny uppl., tillökt med en senare serie 1876-78),
romanen En sjelfständig man (1861), Upp och ned,
teckningar ur olika kretsar (1862), Under strecket,
karakterer, typer och situationer (1878 och 1879)
samt, under eget namn, Kritiska studier (1872).
Flodman, Karl Samuel, målare, etsare, f. 17 dec. 1863
i Stockholm, d. där 27 okt. 1888, var 1883-86 elev
vid konstakademien, erhöll 1888 kungliga medaljen för
ett höstlandskap. Bland hans oljemålningar märkas
Vid Kungsör (1886, Konstakademien) och Strandbild
(1888, Nationalmuseum), F. utförde äfven landskap i
pennteckningar och - under det sista halfåret af sitt
lif - etsningar (de flesta egas af Nationalmuseum),
hvilka utmärka sig för en distingerad enkelhet
i tekniken, renhet och smak i linjeföringen
samt mycken finess i uppfattningen. - Jfr G. Lamms
monografi i "Meddel. från Föreningen för grafisk
konst", II (äfven separat). J. K-e. (G-g
N.)
Flodmark, Johan Hugo Andreas, teaterhistoriker,
Bellmansforskare, f. 9 sept. 1837 i Stockholm, student
i Uppsala 1863, kammarskrifvare i Kommerskollegium
1875-95, tjänsteman hos Stockholms stads drätselnämnd
(till 1902) och föreståndare för stadsarkivet (sedan
1896), har från tyskan och franskan bearbetat ett
större antal lustspel och operetter och författat
bl. a. Bellmansmelodiernas ursprung (1882),
Kongl. svenska skådeplatsen i Stockholm 1737-1753
(1887), Stenborgska skådebanorna (1893), Bollhusen
och Lejonkulan i Stockholm (1897) och Elisabeth Olin
och Carl Stenborg, två gustavianska sångargestalter
(1903), arbeten af stort intresse och mycken betydelse
för svenska teater-historien.
Flodmusselsläktet l. Målarmusslor,
Unio. zool., hörande till flodmusslornas familj
(Unionidæ). är kännetecknadt genom en eller två
längsgående lister bakom låständerna å de tjocka,
fasta och aflånga skalen. Den öfver hela Europa
förekommande målarmusslan, U. pictorum, af ända till
11 cm. längd, är allmän i sjöar och åar (helst med
sandig botten) i mellersta och södra Sverige. Till
färgen äro skalen på den yttre sidan mörkgröna, på
den inre oftast pärlemorglänsande. Musslan har fått
sitt namn däraf, att man i dess liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
