Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 635-636 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Floris, Frans, eg. Frans de Vriendt - Florist - Floristik. Se Florist - Floriszoon l. Florisz., Pieter - Florman, Arvid Henrik - Florman, Johan Gösta Mauritz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke sett något dylikt, slog han sin naiva samtid
med häpnad öfver sin manieristiska skicklighet och
kunskap i anatomiska ting och öfver sin oerhörda
produktivitet – han formligen skakade sina
kompositioner ur ärmen och målade en gång 210 figurer på fem veckor. Också gaf man honom,
den för vår tid föga njutbare manieristen, det omotiverade hedersnamnet ”den flamske Rafael”;
han upptogs i de förnämligaste kretsar, erhöll icke sällan besök af Vilhelm af Oranien
samt grefvarna Egmont och Hoorn och lefde ett särdeles högt lif, beundrad, firad och
omgifven af en mängd lärjungar – deras antal
lär ha uppgått till mer än 120.

De flesta af
F:s arbeten förgingos under bildstormarnas dagar,
och nu återstå af dem blott ganska få. Ypperst
bland dessa är mansporträttet Falkeneraren (1558,
i Braunschweigs museum), ett bland de många
exemplen på, huru förträffliga saker äfven de i
italiserande manierism mest fångne nederländske
målarna kunde frambringa inom porträttfacket; ett
af hans mest typiska, ”skickligast” utförda, d. v. s.
mest maniererade verk är annars hans De onda
änglarnas nedstörtande (1554, i Antwerpens museum).
Af Herdarnas tillbedjan i Dresdens museum finnas
flera repliker. Drottning Kristina egde flera i Prag
1648 tagna målningar af F., såsom Adam och Eva,
Amors biläger och Hafsgudarnas festmåltid (1561),
af hvilka den sistnämnda nu ses i Sveriges Nationalmuseum.
Andra taflor af F. finnas i Berlins, Haags,
Wiens m. fl. museer. En Memento mori,
framställande två putti, den ene gråtande, den andre
slumrande invid ett afhugget manshufvud (förmodligen
en allegori öfver spanjorernas blodiga framfart
i Nederländerna) tillhör O. Granberg.
O. G–g.

Florist (se Flora, bot.), kännare af ett lands
eller en trakts o. s. v. flora. – Floristisk, som
har afseende på en flora, t. ex. floristiskt arbete, ett
verk, som beskrifver de inom ett visst område
förekommande växterna.
O. T. S.*

Floristisk. Se Florist.


Floriszoon [-sån] l. Florisz., Pieter, nederländsk
sjöhjälte, f. i Hoorn i Nord-Holland troligen något af åren 1605-10, var
1652 schoutbynacht i nederländska flottan och utmärkte sig under Tromps
öfverbefäl i striderna mot engelska flottan under Blake 1652–53. I nov.
sistnämnda år utnämndes han till vice-amiral. F. förde 1658 under Wassenaers
öfverbefäl en eskader till danskarnas hjälp under Karl Gustafs andra krig mot
Danmark och stred i det ryktbara slaget i Öresund
(29 okt. s. å.) tappert på sitt amiralskepp ”Jona”
mot svenskarna, som två gånger äntrade fartyget.
Deras angrepp afvärjdes båda gångerna, men F.
själf stupade. Hans lik fördes under stora
hedersbetygelser till hemlandet och nedsattes i Hoorns
kyrka. På Generalstaternas bekostnad restes där
öfver F. ett präktigt grafmonument, som svårt
skadades vid kyrkans brand 1838. Jfr Grove,
”Samtidige billeder fra slaget i Öresund 1658” (i
”Kunst”, 1905).
V. S–g.


Florman, Arvid Henrik, universitetslärare, anatom,
f. 4 sept. 1761 på Tosterups gård i Tostarps
socken, Kristianstads län, d. 21 jan. 1840 i Lund,
blef student i Lund 1777, filos. kandidat 1781 och
med. licentiat 1786. Han kallades 1785 till docent i
anatomi i Lund och 1787 till anatomie prosektor. 1788
tjänstgjorde han som e. o. expeditionsmedikus på
k. örlogsflottan och bevistade slaget vid Hogland
(1788). 1789-90 var han anställd som öfverläkare på
sjukhuset i Karlskrona, där han "på hög befallning"
undervisade de yngre lasarettskirurgerna i anatomi. De
erfarenheter han samlat under denna tjänstgöring
nedlade han i De febre biliosa anno 1788 nautas
afficiente, hans afhandling till doktorsgraden,
hvilken han tog 1791. Efter en studieresa i
Tyskland utnämndes han 1801 till professor i
anatomi, kirurgi och veterinärvetenskap. Från
denna befattning tog han afsked 1831. F. blef 1808
ledamot af Vet. akad. och tillhörde dessutom en mängd
andra lärda samfund. Vet. akad. lät 1851 prägla en
medalj öfver F. (se fig.). - F. utöfvade ett viktigt
inflytande på den svenska läkarbildningen och anses
med rätta som grundläggare af ett rationellare studium
af anatomien i Sverige. Veterinärvetenskapen står
ock i stora förbindelser till honom. Äfven på ett
annat område utöfvade F. eo betydande verksamhet, i
det han i väsentlig mån kan sägas ha gifvit väckelse
åt den nykterhetsrörelse, som på 1830-talet tog sin
början i Sverige. - Bland F:s många vetenskapliga
skrifter märkas Pharmacopæa veterinaria, eller
handbok för häst- och boskapsläkare (1809), Thesaurus
anatomicus etc. (18.17). Anatomisk handbok för
läkare och zoologer (1823-30), Om bruket af de
mest bepröfvade præservativer och botemedel mot
den nu i Europa grasserande cholerasjukdomen (1831;
ny uppl. 1834). Underrättelse om hushållsdjurens vård
och skötsel etc. (1834; 6:e uppl. 1880). A. Retzius’
bref till F. utgåfvos af Fürst 1896. Om F. och
veterinärvetenskapen se Fürsts afhandling i Lunds
universitets årsskrift, bd 35 (1899). Biografi
öfver F. i "A. Retzius’ skrifter i skilda ämnen"
’1902). <R. T-dt.)

Florman, Johan Gösta Mauritz, fotograf, f. 1
sept. 1831 i Gäfle, d. 11 april 1900 i Stockholm,
blef 1852 underlöjtnant vid Göta artilleriregemente,
1856 löjtnant vid Värmlands fältjägarkår och erhöll
1872 afsked med kaptens rang. F. öppnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>