Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 689-690 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flöjt - Flöjt l. Flöjtskepp - Flöjtdus, mus. Se Flöjt - Flöjtskepp, sjöv. Se Flöjt - Flöjttravär, mus. Se Flöjt - Flöjtverk, mus., den afdelning i orgeln, hvars pipor är försedda med labium (se d. o. och Orgel) - Flörett. Se Fleurette - Flörist - Flöte - Flöteskattsmän - Föts - Flötsformationen, geol. Se Flöts - Flötsmalm, geol. Se Flöts - f. m. - F moll - f. n. - Fnöske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1800-talet mycket omtyckt såsom konsertinstrument. Bland virtuoser på och tonsättare för flöjt må nämnas S. Bach, Quantz, A. E. Müller, Drouet, Berbiguier, Fürstenau, Wunderlich, Tulou, Kuhlau, Jos. Fahrbach och Terschak. Flera af dessa ha utgifvit flöjtskolor. Jfr Böhm, "Über den flötenbau" (1847) och "Die flöte und das flötenspiel" (s. å.), Schwedler, "Katechismus der flöte Und des flötenspiels" (1897), och Prill, "Führer durch die flötenliteratur" (1899).

Flöjt 1. Flöjtskepp, sjöv., ett slags flatbottnadt, fylligt och tungt handelsfartyg från 17:e årh, hvilket förekom först och allmännast hos holländarna. - Benämningen bevärad som flöjt (fr. armé en flûte) nyttjades förr om ett krigsfartyg, som tillfälligtvis begagnades såsom handelsfartyg och af denna anledning förde endast en del af sin bestyckning.
O. E. G. N.*

Flöjtdus, mus. Se Flöjt.

Flöjtskepp, sjöv. Se Flöjt.

Flöjttravär, mus. Se Flöjt.

Flöjtverk, mus., den afdelning i orgeln, hvars pipor äro försedda med labium (se d. o. och Orgel).

Flörett, Se Fleurette.

Flörist (fr. fleuriste, af fleur, blomma), blomsterodlare; tillverkare eller försäljare af konstgjorda blommor (fr. fleuriste-artificiel).

Flöte, fisk., en apparat, hvarmed vissa fiskredskap hållas flytande. På det att kroken med betet vid mete ej skall sjunka längre än till önskadt djup, är refven vanligen försedd med flöte, afpassadt framför allt så, att man på flötet lätt ser, när det nappar, och oftast af den form, som fig. utvisar. Den afrundade delen utgöres af kork. Krokens djup i vattnet afpassas medelst den lilla ring, som synes å den kortare delen af flötets skaft och genom hvilken refven löper. Af långt större betydelse äro de flöten, hvarmed nät eller garn och notar hållas i upprätt ställning eller flytande. De bestå än af kork-, än af bark- eller trästycken, stundom af näfverrullar eller små hoppressade buntar af säf. De äro fästa än direkt vid nätens eller notarnas öfverteln, än vid ett särskildt tåg (å drifgarn). T. o. m. de kaggar eller träklampar ("vakare"), som uppbära silldrifgarnslänkarna eller strömmingsskötarna, kunna betraktas såsom flöten. Långrefvar (backor) äro försedda med flöten af olika slag. På nedsänkta backor är ofta hvarje känsa eller tafs försedd med ett litet flöte. Till större flöten, som skola stå nere i vattnet och äro utsatta för dess tryck, t. ex. vid laxlång-refvar eller laxlänkar i södra delen af Östersjön, nyttjar man med fördel glaskulor, tätt omgifna af starkt nät.
F. T-m.

Flöte till metref.</img c>

Flöteskattsmän var i vissa delar af Finland under 1500-talet kameralistisk benämning på rusttjänstadel, hvars hemman återgått under skatt. Den för jorden utgående skatten från sådana hemman kallades flöteskatt. Begreppen försvunno mot århundradets slut.
A. G. F.

Flöts, geol., ett bergartslager, som genom sin olikartade beskaffenhet och sammansättning tydligt skiljer sig från det närmast öfver- och underliggande, med detsamma parallella lagret och hvilket utgöres af något i tekniskt afseende nyttigt eller användbart ämne. Allmännast nyttjas benämningen i fråga om stenkolslager (stenkolsflöts), mindre allmänt om rnalm- eller kalklager. Benämningen stenkolsflöts omfattar ofta tillika de jämte stenkolen (öfver eller under desamma, eller växlande med dem) förekommande lagren af svart skiffer, hvilka vid grufarbetet samtidigt lösbrytas. - Flötsformationen är ett numera längesedan ur bruk kommet kollektivnamn för alla de rent sedimcntära bergartslagren (sandsten, kalksten, lerskiffer m. fl.), till skillnad från de kristalliniska, vanligen mindre tydligt lagrade urbergarterna. Med flötsmalm (malmflöts, se Malm) förstås egentligen den inom stenkolsformationen och andra yngre formationer såsom lager förekommande lerjärnstenen (eng. clay-ironstone). hvilken i England och flera andra länder begagnas såsom järnmalm. Kalkstenslager, som ligga flackt, kallas på somliga orter flokor (se d. o.). E. E.

Flötsformationen, geol. Se Flöts.

Flötsmalm. geol. Se Flöts.

f. m., förkortning för a) före middagen, b) förra månaden, c) lat. fiat mixtura, må blandas (på recept).

F moll (fr. fa mineur, eng. f minor), mus., den molltonart, som har f till grundton och företecknas med 4 b, näml. för h, c, a och d (parallelltonart: ass dur).

f. n., förkortning för för närvarande.

Fnöske, Agaricus 1. Fungus chirurgorum, bot. farm.,
erhålles af fnösksvampen, Polyporus fomentarius
af fam. Polyporaceæ bland hymenomyceterna, som
växer parasitiskt på löfträd. Fnösksvampen är en
mångårig hattsvamp, hvars mycelium utbreder sig
i veden af det träd, hvarå svampen lefver. Hatten
saknar fot, är med ena sidan fäst vid trädstammen
och kan nå 30 cm. i bredd. Till formen liknar den en
hof med höghvälfd, kullrig öfveryta, hvilken med en
tämligen skarp vinkel begränsas mot den undre, plana,
blekt eller (då den är äldre) mörkt brungråa ytan,
som visar tätt ställda fina porer. Yttersta öfre
lagret är hårdt, träartadt; under detsamma finnes
ett mjukt, för känseln lent, flockigt, brungult
eller rostbrunt lager, det s. k. fnösklagret; under
detta finnes det mycket tjocka, i horisontala skikt
(ett sådant bildas hvarje år) afdelade sporlagret,
som består af mycket fina, ganska långa, raka,
vid hvarandra fästa rör. - Fnöske utgöres af
hattens "fnösklager", som lutats i pottasklösning
(asklut), kokats, torkats och bultats. Sålunda
beredt förekommer det i form af platta, bruna
eller brunaktiga bitar eller stycken, hvilka ha
liksom trasiga kanter, äro lätta, mjuka, böjliga,
rifbara och ega något ojämna, matta ytor. Fnöske
består af hopfiltade, långsträckta svampceller. Om
fnöske indränkes med en salpeterlösning, så
erhålles "luttradt fnöske", hvilket sprakar vid
antändning. Sådant fnöske (tunder) använde man förr
till att uppfånga gnistan, när man "slog eld" med
stål och flinta. Det icke luttrade fnösket brinner
med sakta glöd samt förkolas stilla och jämnt. Sådant
fnöske begagnades förr af kirurger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>