Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fodermedel - Fodernorm, landtbr. Se Utfodring - Fodernöt, kam. Se Fodring - Foderordning, landtbr. Se Utfodring - Foderstreck, krigsv. Se Furage - Fodersäck, krigsv. Se Furage - Fodertabell. Se Utfodring - Foderverk - Fodervicker. Se Vicia - Fodervärde, landtbr. Se Fodermedel - Foderväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför kokning af kreatursfoder i regel är
olämplig. Äfven själfupphettning vid beredning af
pressfoder, brunhö och jäsfoder minskar smältbarheten,
men denna olägenhet kan motvägas däraf, att fodret
blir smakligare genom jäsningen. Slutligen bör också
märkas, att olika djurarter och individer ha olika
förmåga att smälta och tillgodogöra sig fodrets
beståndsdelar.
Enligt förr gängse uppfattning tjänade kolhydrat
och fett i näringen uteslutande till att underhålla
andningen och värmealstringen i kroppen (de pläga
därför betecknas som respirationsmedel) samt i
mindre mån till bildning af kroppsfett, under
det att ägghviteämnena tjänade till att bilda
kroppssubstans, såväl kroppens ägghviteartade ämnen
som fett och kraft. Ägghviteämnena ansågos på grund
häraf som viktigare och värdefullare beståndsdelar af
fodret, och ägghviterika fodermedel pläga betecknas
som kraftfodermedel. Senare tiders forskningar ha
emellertid visat, att såväl kolhydrater som fett,
ägghvita och amider tjäna att underhålla andningen
och den därvid skeende förbränningen i kroppen
samt därvid alstra kraft, och att den effekt de
därvid åstadkomma står i direkt förhållande till
deras innehåll af potentiell energi, d. v. s. deras
bränslevärde eller kalorimetriska (dynamiska) värde,
hvarför man ock i vetenskapliga verk numera ofta
uppskattar deras näringsvärde i kalorier. På denna
grundval jämställas numera i stort sedt ägghvita
och kolhydrat i fysiologiskt näringsvärde, under
det att fettets näringsvärde räknas omkr. 2,2 gånger
högre. Ägghviteämnena intaga dock en särställning så
till vida, som endast de kunna tjäna som material för
bildning af kroppens ägghviteartade ämnen, hvarför
de fortfarande ha en större betydelse för kött- och
mjölkbildning, men icke för kraftalstring.
För praktiska ändamål har fodermedlens fodervärde förr
uppskattats i förhållande till hös fodervärde. Med
hövärde förstod man den viktsmängd af
ett fodermedel, som i utfodringen motsvarade en
viktsenhet medelgodt ängshö, hvarvid hövärdet af
råg sattes till 2,5, halm 0,3-0,5, potatis 0,4,
rapskakor 3 o. s. v., och använde dessa reduktionstal
vid såväl foder- som gödselberäkningar. Sedan man
emellertid kommit till insikt, att värdeförhållandet
mellan hö och andra fodermedel icke fann ett
pålitligt uttryck i hövärdetalen, kommo dessa
småningom ur bruk. I stället blef det, särskildt
i den tyska landtbrukslitteraturen, vanligt att
uppskatta fodervärdet efter fodermedlens kemiska
sammansättning, i det att en viktsenhet kolhydrat togs
som enhet och fett efter sitt "respirationsvärde"
(se ofvan) värderas 2,4 gånger högre samt ägghvita
af olika författare 5, 2,5 eller 2 gånger högre än
kolhydraten. Denna värdering i kolhydratenheter har
man i den skandinaviska Norden alldeles frångått
och beräknar numera allmänt fodermedlens värde
i foderenheter, hvarmed förstås 1 kg. blandadt
kraftfoder, eller den fodermängd, som motsvarar
detta i verkan vid utfodring af mjölk- eller
göddjur. Dessa värden ha ursprungligen fastställts
vid utfodringsförsök anställda vid det danska
Landökonomisk forsögslaboratorium af N. J. Fjord
och hans efterföljare, hvarför de också kallas
Fjordska ersättningstal, och ha sedan kontrollerats
och jämkats på grund af erfarenheter särskildt inom
kontrollföreningarna (se d. o.). Enligt detta
beräkningssätt plägar, särskildt vid beräkning af
foders värde i utfodring för mjölkdjur, 1 kg. hö
i medeltal beräknas till 0,4, halm 0,25, potatis
0,2, rotfrukters torrämne 1, kli 0,9, gröpe och
melassfoder 0,8, raps- och solroskakor 1,1 samt
bomulls- och jordnötkakor 1,2 foderenheter. Efter
den tyske forskaren O. Kellners förslag har man
börjat att uttrycka olika fodermedels näringsvärde
i stärkelsevärde, hvilket uttrycker den verkan ett
fodermedel som fettbildande medel har, jämfördt
med motsvarande verkan af samma viktsmängd
stärkelse. Stärkelsevärdena, som äro dels utrönta
genom utfodringsförsok, dels beräknade, öfverensstämma
någorlunda med de skandinaviska foderenheterna.
H. J. Dft.
Fodernorm, landtbr. Se Utfodring.
Fodernöt, kam. Se Fodring.
Foderordning, landtbr. Se Utfodring.
Foderstreck, krigsv. Se Furage.
Fodersäck, krigsv. Se Furage.
Fodertabell. Se Utfodring.
Foderverk l. Pälsverk (fr. fourrure), her., användes
som vapenbild eller som foder på vapentältet. Hermelin
framställes som i rader ställda, egendomligt formade
svarta figurer, liknande små kors, som sluta nedtill
i tre spetsar (fig. 1).
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. |
|
| Fig. 3. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
