Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkbildningsarbetet - Folkbildningsförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skolväsen, Tekniska läroanstalter, Universitet
och afd. Undervisningsväsen under de särskilda
länderna.) Vanligen använder man emellertid ordet
folkbildningsarbete för att beteckna det vid sidan
af det officiella undervisningsväsendet pågående,
i många skiftande former bedrifna och vanligen
från enskildt initiativ utgående arbetet att göra
den andliga odlingens skördar tillgängliga för allt
vidare kretsar, öka vetandet, förädla tänkesättet,
väcka håg till själfstudier och gifva ledning
vid sådana samt bereda tillfälle till verkligt
bildande förströelser. Detta arbete kan mer
eller mindre direkt ansluta sig till de officiella
undervisningsanstalterna och särskildt till det mått
af medborgerlig bildning de elementära skolorna kunnat
gifva. Folkskolebildningen t. ex. uppfriskas och
utvidgas i de aftonskolor af hvarjehanda slag och med
olika benämningar, som i de flesta länder, särskildt
i stora industricentra med tillgång på intresserade
lärarkrafter, pläga anordnas af föreningar eller
enskilda bildningsifrare (jfr Borgarskola). För
Finland särskildt karakteristiska äro de hemskolor
(se d. o.), som i samband med de politiska händelserna
1899 (februarimanifestet, den stora petitionen till
tsaren o. s. v.) med mycken energi organiserades
på landsbygden för att råda bot för de svåraste
bristerna i allmogebefolkningens elementäraste
bildning. I de nordiska länderna ha med utgångspunkt
i N. F. S. Grundtvigs pedagogiska tankar upprättats
de för unga män och kvinnor af folket afsedda fria
folkliga läroanstalter, som kallas folkhögskolor
(se d. o.) och som på sista tiden alltmer börjat
stödjas genom offentliga anslag. Från universiteten ha
i många länder - särskildt de angelsaxiska, och efter
deras föredöme på sista tiden äfven de nordiska -
utgått energiska folkbildningssträfvanden, hvilkas
olika arter pläga sammanfattas under benämningen
universitetsutvidgning (se d. o. och jfr Chautauqua
och Feriekurser). Som centralpunkter för lokala
folkbildningssträfvanden, särskildt i form af
populärvetenskapliga föredragsserier, ha mångenstädes
upprättats s. k. arbetarinstitut (se d. o.). Den
akademiska ungdomens folkbildningsarbete i de
nordiska länderna har haft och har sina centralhärdar
i vid universiteten bildade studentföreningar,
hvilka i större eller mindre utsträckning satt
folkbildningsarbetet på sitt program (jfr för
svenska förhållanden artiklar om föreningarna
Heimdal, Laboremus, Studenter och arbetare och
Verdandi samt om danska Studentersamfundet). I
den mån folkbildningsarbetet på de senaste åren
hastigt tillvuxit i omfattning och intensitet,
har studentföreningarnas banbrytande verksamhet på
detta område till stor del öfvertagits af fastare
organisationer, bland hvilka i Sverige må nämnas
Folkbildningsförbundet (se d. o.) i Stockholm,
likartade sammanslutningar i landsorten, såsom
Västra Sveriges folkbildningsförbund i Göteborg
och Sydöstra Sveriges folkbildningsförbund i
Norrköping, Centralförbundet för socialt arbete
(se d. o.) i Stockholm samt de fasta delegationer
för folkbildningsändamål, som tillsatts utaf
de större nykterhetssällskapen. En särskildt
för nykterhetssällskapens folkbildningsarbete
karakteristisk form är upprättandet af
s. k. studiecirklar (se
d. o.), hvar och en under sin studieledare och
med särskild uppmärksamhet riktad på deltagarnas
själfverksamhet. För det svenskspråkiga
folkbildningsarbetet i Finland, förnämligast i fråga
om anskaffande af lämplig folkläsning, finnes en
centralpunkt i Folkupplysningssällskapet i Finland
(se d. o.).
Det moderna folkbildningsarbetets arter och medel
äro, som ofvan antydts, många och skiftande. Vid
sidan af den direkta undervisningen i skolor och
därmed jämförliga anstalter ("kurser" af olika
slag) komma företrädesvis folkliga föredrag,
böcker och tidningsartiklar till användning. Om
den numera i Sverige rikligen understödda folkliga
föreläsningsverksamheten se Populärvetenskapliga
föreläsningar, om anstalter för spridande af
bildande läsning se Folkbibliotek, Läsestugor och
Populärvetenskapliga småskrifter. För åstadkommande
af populärvetenskapliga tidningsartiklar inom
landsortspressen ha flera af de ofvan nämnda
svenska och danska studentföreningarna varit
verksamma. Dessa och andra föreningar ha därjämte
genom bokförmedlingsbyråer och förteckningar på
böcker, lämpade till folkläsning, sökt underlätta
folkbibliotekens och enskilda bildningssökandes
bokförvärf, hvarjämte i Sverige ett par
nykterhetssällskap föranstaltat om utgifvande
af särskilda studievägledningar till tjänst vid
själfstudium inom olika kunskapsgrenar. Mestadels
i samband med universitetsutvidgningsrörelsen ha
flerestädes metodiskt ordnade museibesök anordnats
och vägledningar för sådana utarbetats. Till sist må
i denna öfversikt öfver folkbildningsarbetets olika
grenar nämnas de sinsemellan till organisation
och uppgift rätt skiftande ungdomsföreningar,
som i stort antal bildats i de nordiska länderna;
denna "ungdomsrörelse", hvilken först i synnerhet
utbredt sig i Norge och Finland, har på de sista
åren fått raskt uppsving äfven i Sverige. Bl. a. har
den tagit sig uttryck i hållandet af ungdomsmöten.
I Finland har man för folkbildningsändamål
med stor framgång anordnat äfven stora sång- och
musikfester, och till folkbildningsarbetet hör
för öfrigt i de flesta länder, där det lifligare
bedrifves, beredande af tillfälle för de breda
lagren att gratis eller för billigt pris åhöra god
musik. Tanken på att genom s. k. vandringsmuseer
(se d. o.) göra samlingar af hvarjehanda slag mera
tillgängliga för en större allmänhet har inom de
nordiska länderna ännu endast i mycket ringa mån
hunnit förverkligas. - Om folkbildningsarbetet
inom de nordiska länderna och särskildt Sverige se
"Förhandlingarna vid studenternas folkbildningsmöte
i Upsala och Stockholm 9-12 maj 1901" (1901, med
summariska redogörelser för dess dåv. ståndpunkt),
"Om folkbildningsarbetet" (1904, utg. af
Folkbildningsförbundet, Stockholm), "Andra svenska
folkbildningsmötets förhandlingar" (1907) samt under
här ofvan anförda specialartiklar anförd litteratur.
V. S-g.
Folkbildningsförbundet är en i Stockholm bildad
sammanslutning med ändamål att bidraga till
folkbildningsarbetets organiserande, underlättande och
stödjande, särskildt genom främjande af folkbibliotek
och folkliga föredrag. Förbundet bildades 1903 genom
sammanslagning af två i Stockholm förefintliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
