Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehålla ett en gång för alla fastställdt utseende. Äfven
de ha i alla tider, om ock jämförelsevis långsamt,
varit underkastade växlingar, men dessa förändringar
ha, ehuru i regel orsakade af yttre kulturintryck,
dock alltid skett så, att det utifrån upptagna genom
folklig bearbetning verkligen införlifvats med det
folkligt fornärfda. Åtminstone i de allra flesta fall
leder emellertid äfven detta senare, när det gäller
kultiverade eller halfkultiverade folk, sitt ursprung
från främmande håll. Ega folkdräkterna sällan på grund
af sin förekomst rätt att kallas nationaldräkter,
göra de det på sätt och vis ännu mer sällan på
grund af sin härkomst. I regel utgöres hela den
folkliga insatsen af en fortsatt, mer eller mindre
genomgripande eller ytlig bearbetning af former,
som lånats från en gång härskande modedräkter. I
östra Europa låta dessa förebilder ofta direkt eller
indirekt härleda sig från orientaliska kulturer, i
mellersta och västra Europa åter från västerlandets
kulturcentra. Detta är ock förhållandet med våra
svenska folkdräkter, för hvilka här må något närmare
redogöras. För kännedom om folkdräkter hos andra folk
hänvisas till de i detta arbete ingående artiklar,
som afhandla främmande folk och länder.
De svenska folkdräkterna präglas ej af någon
genomgående, särskildt för vårt folk utmärkande
grundform, utan ha utdanat sig på det hela taget
oberoende af hvarandra. De olika ortsdräkternas
områden äro ock icke allenast spridda, utan äfven
af jämförelsevis obetydligt omfång: socknar och
härad.
 |
Fig. 1. Svensk bonde under
1400-talet. (Efter målning
i Kalmar kyrka i Uppland.) |
|
Fig. 2. Svensk bondkvinna
under 1400-talet. (Efter
målning i Ösmo kyrka i
Södermanland.) |
Däremellan ligga ofta vidsträckta
områden, från hvilka man saknar all kännedom om att
någon utpräglad folkdräkt någonsin förekommit. Likasom
på så många andra håll äro äfven i vårt land
folkdräkterna ursprungligen lån från stadsbefolkningen
och medelklasserna, och det kräfves i de flesta fall
icke synnerligen djup dräktkännedom för att inse,
när på de respektiva orterna dessa lån tidigast kunnat
ske. Härvid bör dock noga
bemärkas, att allmogen samtidigt med att den
tillegnade sig nya former äfven bibehöll en del
af det gamla. En eller flera klädespersedlar kunna
således ha vida äldre anor än andra, som tillhöra
en och samma folkdräkt. En viktig orsak till de
gamla dräkternas bibehållande under lång tid var
dessas för sin tid särdeles stora penningvärde
och durabla skick. Så kunde t. ex. en skånsk
eller värendsk kvinnas högtidsdräkt motsvara
en hel gård i värde. Förekomsten af en folkdräkt
förutsatte alltså gärna en viss burgenhet hos ortens
befolkning. Mest af allt verkade dock otvifvelaktigt
äfven i vårt land känslan af social samhörighet
till folkdräkternas bibehållande. Giftermål utom
socknen eller t. o. m. byn betraktades ju ännu
för ej synnerligt länge sedan hos vår allmoge
såsom något otillbörligt och samhällsstridigt. Att
äfven under medeltiden och måhända långt därförut
invånarna i olika orter i mer eller mindre mån
skilt sig från hvarandra genom sin klädedräkt är
antagligt. Solidariteten inom de mindre samhällena
var då otvifvelaktigt minst lika stor som någonsin
senare. Emellertid följer dels af dessa aflägsna
tiders mindre resurser, dels af deras långvariga
kulturepoker, att likformigheten måste ha varit vida
större än under senare tider. Det är renässansen,
hvilken här likasom på så många andra områden, dock
ej så fort hos allmogen som hos de högre klasserna,
sätter allt i vågsvall efter medeltidens långvariga
stiltje. Redan Gustaf Vasa ansåg sig föranlåten att
i åtskilliga skrifvelser förmana menige man att
förblifva vid fädernas enkelhet. Med kännedom om
maktlösheten i dylika förbud och om tidsförhållandena
under de närmast följande Vasaregenterna kan man med
allra största sannolikhet sluta till, att slutet af
1500-talet och början af 1600-talet är den tid, då
våra äldre allmogedräkter uppstodo. (Jfr Dans, fig. 7,
hvilken framställer en försvenskad bild efter original
af Sebald Beham.) Det var ock under denna tid, som en
del handtverkare (skräddare, skomakare och skinnare)
begynte bosätta sig i landsorterna, därvid medförande
sådana herremoder, som de i städerna lärt känna. Detta
antagande om folkdräkternas ålder bestyrkes icke
allenast af våra äldsta kända folkdräkters snitt
och utseende, utan äfven af de äldsta uppgifter, vi
ega om dem. Redan i slutet af 1600-talet fattades
sålunda på åtskilliga håll, t. ex. i Vingåker,
Fellingsbro o. s. v., sockenstämmobeslut om bevarande
af den gamla folkdräkten, och under 1700-talet dels
förnyas och skärpas de gamla bestämmelserna, dels
uppstå på många orter nya sådana. Å andra sidan
omtalar biskop H. Spegel redan 1683, att bönderna
på Gottland "hafva ingen viss klädebonat, såsom utj
andra landskap, utan kläda sig mast på samma sätt
som borgarna". - Det är dock egentligen den genom
nederländskt inflytande förenklade spanska dräkten,
som under förra hälften af 1600-talet genomgripande
omdanade den svenska allmogens dräkt. En bonde på
en målning af Teniers d. y. skiljer sig sålunda
till klädebonaden högst obetydligt, om ens något,
från mången svensk bonde vid samma tid, och på
t. ex. en Pieter de Hoochs taflor möta ofta kvinno-
och barnfigurer, hvilkas kläder påfallande erinra om
dylika, som ännu förekomma hos vår dalallmoge. Det
är från denna tid, som hos männen de vida knäbyxorna,
hvilka ofta buros flera par samtidigt, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0404.html
