Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentliga Sverige 40–50 barnaskolor (se d. o.), såsom
folkskolorna då merendels kallades, af hvilka somliga
funnos i städerna, men de flesta på landsbygden. Några
voro grundade på donationer, andra underhöllos af
krono- eller kyrkotionde. Vid 1682 års riksdag anhöll
bondeståndet, "att K. M:t täcktes på några orter
förordna små barnskolor och till deras præceptorer
något underhåll förordna låta". Någon åtgärd i det
af bondeståndet begärda syftet tyckes emellertid ej
ha följt. Läskunnighetens allmännare spridning blef
mycket främjad genom åtskilliga föreskrifter i 1686
års kyrkolag. Det föreskrefs bl. a., att ingen skulle
trolofvas, som icke kunde Luthers katekes och hade
begått nattvarden; att kyrkoherden skulle låta sig
angeläget vara, att ungdomen i hans socken lärde
läsa i bok och förstode sina kristendomsstycken;
att föräldrarna skulle förmanas att låta sina barn i
deras kristendomsstycken väl och fliteligen undervisas
och att de, som den omsorgen i församlingen ålåge,
vare sig kapellan eller klockare, skulle tillhållas
att flitigt drifva barnaläran och undervisa barnen
att läsa i bok; att i kyrkorna skulle hvarje söndag
eller helgdag hållas katekesförhör, till hvilka
församlingens ledamöter voro skyldiga att rotevis
sig infinna. Ur denna sista föreskrift utvecklade sig
sedan de s. k. husförhören, först föreskrifna genom
K. M:ts plakat af 12 jan. 1726. Dessa medverkade
äfven till läskunnighetens spridning. Detsamma var
förhållandet med den undervisning, som föregick
ungdomens första nattvardsgång. Redan i 1686 års
kyrkolag föreskrefs, att de, som ej kunde göra reda
för sig i sina kristendomsstycken, ej skulle tillåtas
begå nattvarden. Ur dessa stadganden utvecklade
sig efter hand konfirmationsundervisningen, hvilken
efter midten af 1700-talet torde ha vunnit allmännare
utbredning och större omfattning.
Vid flera tillfällen under och efter 1700-talet
inskärpte regeringen de med hänsyn till
barnaundervisningen gifna stadgandena samt prästers,
klockares och föräldrars skyldigheter i detta
hänseende; men inrättandet af barnskolor förblef i
hufvudsak beroende på församlingarnas fria vilja,
och resultatet af förmaningarna och påbuden blef
otillfredsställande.
Stadgan af 18 juni 1842 angående folkundervisningen i
riket bildade epok i denna viktiga angelägenhet. Ämnet
blef föremål för behandling vid riksdagen 1840–41,
dels genom flera enskilda motioner, dels genom
en k. proposition. I denna nämnes, att under de
senare 30 åren en mängd nya skolor tillkommit. Af
en tabellbilaga inhämtas bl. a., att af Sveriges
2,308 församlingar 1,211 saknade såväl fasta som
ambulatoriska (flyttande) skolor, att antalet fasta
skolor utgjorde 1,009, att ambulatoriska skolor
funnos i 377 församlingar, samt att 43,277 barn
besökte de fasta skolorna. Bland de punkter, i hvilka
riksdagens i skrifvelse till K. M:t afgifna förslag
till lag om folkundervisningen skiljer sig från den
k. propositionen, förtjänar framhållas grundsatsen,
att skolgången skulle vara obligatorisk (med undantag
endast för de barn, som i hemmen erhöllo motsvarande
undervisning). Denna grundsats, som ej fanns i den
k. propositionen, upptogs sedan i 1842 års stadga,
som för öfrigt är byggd på följande hufvudgrunder:
i hvarje församling bör finnas minst en, helst fast,
skola med vederbörligen godkänd lärare; skolläraren
skall åtnjuta en viss angifven
minimilön jämte bostad och andra naturaförmåner;
för utbildande af skollärare inrättas
folkskollärarseminarier (se d. o.); skolbarnen böra,
innan de lämna skolan, ha inhämtat åtminstone en
viss angifven minimikunskap. Omkostnaderna skulle
enligt 1842 års stadga bestridas af församlingarna;
dock kunde medellös församling erhålla understöd
af statsmedel för lärarens aflöning. Sedermera har
emellertid staten småningom i allt högre grad bidragit
till lärarnas aflöning. F. n. utgör statens bidrag,
oberoende af församlingarnas större eller mindre
behof, två tredjedelar af lärarens lagstadgade
minimilön (i visst fall något mera).
Nu gällande folkskolestadga är utfärdad 10
dec. 1897, och bestämmelserna om lärarnas aflöning
samt om statsbidrag till denna aflöning äro af 14
sept. 1906. – Barnens skolgång är, enligt gällande
skolstadga, kostnadsfri.
För hvarje skola skall skolrådet upprätta läroplan,
omfattande antalet klasser, i hvilka barnen böra
vara indelade, äfvensom läroämnen och lärokurser för
de särskilda klasserna. Läroplanen bör upprättas
med ledning af den för undervisningen i rikets
folkskolor och småskolor utgifna normalplanen
(senaste uppl. 1900). I normalplanen är lärokursen för
småskolan beräknad till två år samt för folkskolan
och mindre folkskolan till fyra år. Lärokursen i
kristendomskunskap omfattar bibelläsning, berättelser
ur bibliska historien, Luthers lilla katekes med den
antagna utvecklingen samt ett 60-tal psalmverser. I
afseende på modersmålet böra lärjungarna vinna
färdighet att rätt och ledigt läsa i bok, förmåga
att uppfatta och muntligt redogöra för det lästa,
någorlunda felfri rättskrifning samt kännedom om de
viktigaste delarna af språkläran, hvarjämte de böra
öfvas i välskrifning och uppsatsskrifning. I räkning
genomgås de fyra räknesätten i hela tal och bråk
med tillämpning på praktiska uppgifter. Lärokursen
i geometri omfattar uppritning, beskrifning
och mätning af linjer, vinklar, tresidingar,
fyrsidingar och cirklar äfvensom beskrifning och
mätning af sådana solida figurer, som ha nämnda ytor
till bas och mot grundytorna vinkelräta sidor. Vid
geografiundervisningen behandlas hufvuddragen af
den fysiska geografien, fäderneslandets geografi
utförligare och de öfriga kulturländernas i kortare
framställning. Fäderneslandets historia skall genomgås
i kort framställning med utförligare skildringar af
de mest betydande personer och händelser. Lärokursen i
naturkunnighet omfattar de allmännaste naturföremålen,
människokroppen, de viktigaste naturföreteelserna
samt himlakropparna. För öfrigt skall undervisning
meddelas i teckning, linearritning, sång och
gymnastik samt, där omständigheterna sådant medgifva,
i trädgårdsskötsel, slöjd och huslig ekonomi.
De allmänna folkundervisningsanstalterna äro af
3 hufvudslag: folkskolor, mindre folkskolor och
småskolor. – De särskildt s. k. folkskolorna måste
vara försedda med vederbörligen examinerade lärare
och lärarinnor, som åtnjuta full minimilön. –
Mindre folkskolor kunna i allmänhet ej sträcka
sin undervisning så långt, som ofvan angifna
lärokurs antyder; lärarna vid dem ha ej aflagt
folkskollärarexamen och ha lägre lön än den för
folkskollärarna stadgade minimilönen. – Småskolor
böra meddela endast förberedande undervisning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
