- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
825-826

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fontanges l. Fontange, Marie Angélique de Scorailles de Roussilhe - Fontanini, Giusto - Fontaria, zool., toxik. - Fontelius, Petrus Olai - Fontell, August Gideon - Fontenay-aux-Roses - Fontenay-sous-Bois - Fontenelle, Bernard Le Bovier de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ålder hoffröken hos hertiginnan af Orléans och
förstod snart att fängsla konungen, hvilken
tröttnat på Montespans härsklystna och nyckfulla
lynne. Sedan hon efter en nedkomst mist sin skönhet,
upphörde hon att vara Ludvig XIV:s älskarinna. Hon
drog sig tillbaka till klostret Port-Royal i
Paris. Om ett slags fruntimmershårklädsel
med namnet fontange (se d. o. 2).
E. W.

Fontanini, Giusto, italiensk präst och skriftställare,
f. 1666 i Friuli, d. 1736, gjorde sig först känd
som kritiker genom ett försvar för Tassos "Aminta",
förvärfvade sig sedan genom lärda arbeten inom den
kyrkliga paleografien den heliga stolens ynnest. Han
vardt slutligen biskop in partibus i Ancyra, men var
vid sin död beröfvad alla fina värdigheter, sedan han
på grund af sin våldsamhet som politisk skriftställare
fallit i onåd. De förnämsta bland F:s många arbeten
äro Oratio de usu et præstantia bonarum literarum
(1704) och Ragionamento della eloqvenza ilaliana
(1706).

Fontaria, zool., toxik., ett släkte af myriapoder
(tusenfotingar), tillhörande ordn. Chilognatha. I
särskilda körtlar, hvilka mynna på båda sidor af
ryggen, beredes en till djurets försvar afsedd giftig
vätska. Denna anses innehålla en glykosid, som genom
inverkan af ett enzym (ferment) sönderdelas, likasom
amygdalin i bittermandlar, uti bensaldehyd (eller
bittermandelolja) och blåsyra. C. G. S.

Fontelius, Petrus Olai, universitetslärare, d. 1684,
blef 1642 student, 1652 filos. magister och 1660
professor i matematik vid Uppsala universitet samt
1669 pastor i Gäfle. F. utgaf såsom professor ett
stort antal disputationer, af hvilka dock endast
ett par behandlar matematiska ämnen, bland dem
Cyclometria veterum (1667), i hvilken han redogör för
åtskilliga äldre författares geometriska arbeten,
särskildt beträffande beräkningen af cirkelns
ytinnehåll. K. L.*

Fontell, August Gideon, finsk historiker och
statistiker, f. 11 juni 1854 i Kristinestad, blef
student 1872, försvarade 1883 afh. Finska och svenska
rätten
och blef 1886 filos. doktor. Efter att ha
varit amanuens (1878) och aktuarie (1883) vid Finlands
statsarkiv utnämndes han 1885 till förste aktuarie vid
Statistiska centralbyrån. F. har på offentligt uppdrag
verkställt statistiska och ekonomiska utredningar
samt utgifvit bl. a. "Finlands sölfskattsregister
1571" 1892), "Åbo akademis äldre protokoll" (I-II,
omfattande tiden 1640-64), 2:a uppl. af Ignatius’
"Statistisk handbok för Finland" (1890) samt för
Nordisk familjeboks 1:a och 2:a uppl. författat en
mängd artiklar rörande Finland, hufvudsakligen af
statistiskt och topografiskt innehåll.

Fontenay-aux-Roses [fåtnå å rås], kommun i franska
dep. Seine, 4 km. s. om Paris’ enceinte, vid
Orléans-banan och foten af fort Châtillon. 3,402
inv. (1901). Högre normalskola för utbildning af
lärarinnor vid lärarinneseminarierna. Ett af Boucicaut
stiftadt ålderdomshem. Stor odling af rosor, violer,
smultron och andra trädgårdsalster.

Fontenay-le-Comte [fåtnå le kat], urgammal stad i
franska dep. Vendée, vid Vendée, en biflod till
Sèvre-Niortaise. 7,504 inv. (1901; som kommun
10,512). Märklig kyrka (Notre-Dame) från 1400-talet,
i gotisk stil, samt flera intressanta byggnader från
renässansens tidehvarf. Industriella anläggningar,
handel med spannmål och trävaror. Vid
F. stodo 1793 två slag mellan de upproriske
i Vendée och republikens trupper.

Fontenay-sous-Bois [fåtnä so bwa’], stad i
franska dep. Seine, ö. om Vincennes. 8,985
inv. (1901). Trädgårdsodling.

illustration placeholder

Fontenelle [fåtnä’l], Bernard Le Bovier de, fransk
skriftställare, Pierre Corneilles systerson, f. 11
febr. 1657 i Rouen, d. 9 jan. 1757 i Paris. Sedan
han blifvit utexaminerad ur ett jesuitkollegium med
vitsordet att vara "en i alla hänseenden fullkomlig
ung man", egnade han sig åt advokatyrket, men
förlorade sin första och enda process. Han beslöt då
att egna sig åt litteraturen. 1680 debuterade han
med tragedien Aspar, hvilken gjorde fullständigt
fiasko, och, med undantag af operan Thétis et
Pélée
(1689; "Thétis och Pélée", 1773), rönte hans
följande dramatiska skapelser icke stort bättre
framgång. 1683 utgaf han Dialogues des morts, hvilket
arbete förskaffade honom ett verkligt litterärt
anseende. Ännu ryktbarare blef han genom Entretiens
sur la pluralité des mondes
(1686; nya uppl. 1800,
1852 och 1864), i hvilket Descartes’ astronomiska
teorier framställas med en populariseringsförmåga,
som dittills varit okänd. 1687 bosatte han sig i
Paris och utgaf s. å. Histoire des oracles (bearbetad
efter ett latinskt arbete af holländaren van Dale),
hvilket framkallade vederläggningar från prästerligt
håll. 1691 blef han medlem af Franska akad. och
1699 ständig sekreterare i vet. akad. I denna
senare egenskap utgaf han Histoire de l’acadimie
des sciences
(1699) och Éloges des académiciens
(1708; ny uppl. 1719), hans båda hufvudarbeten,
af hvilka det senare ännu är en oöfverträffad modell
för loftal i akademisk stil. Bland F:s öfriga arbeten
må särskildt nämnas Géométrie de l’infini (1727)
och Théorie des tourbillons cartésiens (1752). Hans
Œuvres, 11 bd, utgåfvos 1766 (flera uppl.).

F. utgör i den franska litteraturen en länk mellan
den period, som representeras af Corneille, Racine
och Boileau, och den nya tid, hvars främsta målsmän
äro Voltaire, d’Alembert och Diderot. Dock tillhörde
han mera 18:e årh:s "philosophes" än 17:e seklets
"beaux esprits". Han är en lysande representant för
fransk klarhet i uppfattning och framställning. Som
vetenskapsman intager han en högst underordnad
ställning; såsom bearbetare i populär form är han
däremot banbrytare. Till sitt skaplynne var han lugn,
jämnmodig och behaglig, men i högsta grad själfvisk. I
konsten att föra en kvick konversation och att bilda
medelpunkten i sin tids "bureaux d’esprit" var han
oöfverträffad.

Litt.: Trublet, "Mémoires pour servir à l’histoire
de la vie et des ouvrages de F." (1759), Charma,
"Biographie de F." (1846), Flourens, "F. ou de la
philosophie moderne" (1847), Sainte-Beuve, "Causeries
du lundi", III (1851), Faguet, "Études littéraires
sur le XVIII:e siècle" (1890), och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free