- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
833-834

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forbin, Claude de - Forbin, Louis Nicolas Auguste - Forbus, Arvid - Forbuþ - Forçade, fäktk., tryckning (se Fäktkonst) - Forcade La Roquette, Jean Louis Victor Adolphe de - Force - Forcellini, Egidio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åren 1706 och 1707 eröfrade, sänkte eller brände
öfver 180 fartyg, af hvilka en del seglat under
skydd af engelska örlogsmän. 1707 besegrade han i
förening med Duguay-Trouin en engelsk eskader, som
hade under konvoj en stor transportflotta, destinerad
till Portugal. Kort därefter utnämndes F. till
eskaderchef och upphöjdes i grefligt stånd. 1710
tog han afsked och sysselsatte sig sedan med att
skrifva sina
Mémoires (1730).
Se Richer, "Vie de F."

O. E. G. N.*

Forbin [fårbä~’], Louis Nicolas Auguste, grefve
de F., fransk målare och skriftställare, f. 1777,
d. 1841, började sina konststudier hos Boissieu i
Lyon, ingick sedermera i krigstjänst och kom, efter
slutadt fälttåg, till Paris, där han arbetade på
Davids ateljé. Efter att ha gjort nya fälttåg (till
Portugal och Tyskland) samt någon tid uppehållit
sig i Rom, vände han åter till Paris och lefde
sedan uteslutande för konsten. 1814 blef han medlem
af den franska konstakademien och generaldirektör
öfver de kungl. museerna samt företog 1817 en resa
till Grekland, Syrien och Egypten, hvilken färd han
skildrade i
Voyage dans le Levant en 1817 et 1818 (1819).
F. författade därjämte
Souvenirs de la Sicile (1823),
Un mois à Venise (1824–25) m. m.
Som målare odlade han företrädesvis interiörfacket,
liksom hans vän Granet, hvilken han dock var underlägsen
till följd af sin förkärlek för äfventyrliga
ljuseffekter. Bland hans målningar må nämnas
Interiör af klostret Alcobaça i Portugal,
Kapell i Colosseum (Louvre),
Nunnan uti inkvisitionens fängelse och
Plinius’ död vid Vesuvius’ utbrott.

Forbus, Arvid, friherre, riksråd, f. 1598, antagl. på
Ånäs gård i Borgå socken i Finland, d. 29 maj 1665 i
Stettin, tillhörde en af de i Sverige naturaliserade
släkterna Forbes (se d. o.) och spelade en icke
obetydlig roll i Sveriges krig under Gustaf II Adolfs,
Kristinas och Karl X Gustafs regeringar. F. nämnes
1630 såsom öfverstelöjtnant vid ett finskt
fotregemente, deltog i slaget vid Nördlingen (1634),
följde därefter hertig Bernhard af Weimar samt anförde
i flera drabbningar dennes hela infanteri. 1638
återvände F. till Sverige, där han emottogs med stora
hedersbetygelser. 1641 utnämndes han till befälhafvare
i Vorpommern och kommendant i Stralsund och 1648 till
viceguvernör i hela Pommern, 1650 till krigsråd samt
1653 till riksråd. Slutligen blef han generalmajor
af infanteriet. F. är begrafven i Riddarholmskyrkan
i Stockholm. 1638 blef han naturaliserad svensk
adelsman och 1652 friherre. Jfr Elof Tegnér, "Arvid
Forbes och Margareta Boije" (i "Svenska bilder från
1600-talet", 1896, omtryckt i "Valda skrifter", V). Om
F:s dotter Sofia Juliana se De la Gardie 8.

M. G. S.

Forbuþ, fsv. (af forbiuþa), jur., förbud,
inskränkning af medborgerliga rättigheter (t. ex.:
"vara i konungs forbuþ", vara landsförvist), särskildt
af rättigheten att deltaga i den allmänna gudstjänsten
och i den hel. nattvardens begående, en mildare form
af bannlysning, den s. k. excommunicatio minor.
Jfr Bann 2.

Forçade [fårsa’d], fäktk. (ett på franskt vis bildadt
ord, af fr. forcer, spränga, tvinga), tryckning
(se Fäktkonst).

Forcade La Roquette [fårka’d la råkä’t], Jean Louis
Victor Adolphe de
, fransk statsman, f. 1820,

d. 1874, var yngre halfbroder till
marskalk Saint-Arnaud. Han blef 1841 advokat och 1852
maître des requêtes i "conseil d’état". 1857 utnämndes
han till generaldirektör i skogsstyrelsen, blef 1859
generaltulldirektör och medlem af "conseil d’état"
samt ingick 1860 i regeringen som finansminister. På
sistnämnda post verkade han för frihandelsidéernas
seger, men visade tillika en alltför stor
eftergifvenhet för kejsarens önskan att få fritt
förfoga öfver statens medel. Till följd däraf steg
snart den sväfvande statsskulden till en betänklig
höjd. F:s försök att afhjälpa de därigenom uppkomna
svårigheterna voro mindre lyckliga.
illustration placeholder

I nov. 1861 erhöll han afsked. Två dagar senare
utnämndes han till senator och 1863 till vicepresident
i "conseil d’état". I jan. 1867 inträdde han i det af
Rouher rekonstruerade kabinettet såsom jordbruks-
och handelsminister, och i dec. s. å. blef han
tillika inrikesminister. Såsom sådan tillämpade
han med stränghet de nya lagarna om pressen och
församlingsrätten och använde vid valen 1869 alla
de medel, som stodo honom till buds för att få
de officielle kandidaterna valda. Emellertid led
regeringen denna gång flera nederlag än vid valen
1863. Då kejsaren i sitt budskap i juli 1869 utlofvat
ministeransvarighet, begärde F. sitt afsked, men
kvarstannade likväl i det rekonstruerade kabinett,
som ledde statsärendena under lagstiftande kårens
ferier. I dec. s. å. afgingo emellertid F. och alla
hans kolleger för att lämna rum för det skenliberala
kabinettet Ollivier. I jan. 1870 afsade sig F. sin
plats som senator och valdes af dep. Lot-et-Garonne
till deputerad. I deputeradekammaren blef han en af
högerns ledare. Då efter kejsardömets fall (1870)
nationalförsvarsregeringen ville låta häkta honom,
flydde han till Spanien och stannade där till krigets
slut (1871). Därefter återvände han till Frankrike,
men deltog icke vidare i det politiska lifvet. Han utgaf
Défense du traité de commerce avec l’Angleterre (1872) och
Les nouvelles traités de commerce et la loi sur les malières premières (1873).

E. W.

Force [fårs], fr. (it. forza, af lat. fortis, stark),
styrka, kraft, makt, tvång; fart, eftertryck. –
Force des choses [-dä ʃåṡ], fr.,
omständigheternas tvingande makt. –
Force majeure [-major], fr. (eg. större makt),
tvingande nöd, laga förfall; oundviklig tilldragelse,
som medför skador, hvilka icke kunnat afvändas genom
än så stort förutseende; särskildt i sjörätten (vid
mål angående ansvar för skada på lasten) någon
oförutsedd tilldragelse (t. ex. orkan, ljungeld,
tjocka, sjöröfveri, härjning genom insekter).
Jfr Par force.

Forcellini [fårtjällini], Egidio, italiensk
språkforskare, f. 1688, d. 1768 såsom professor i
Padua. Hans storverk är den ryktbara ordboken
Lexicon totius latinitatis,
hvars utarbetande tog trettiofem års arbete; en
allmän revision medtog ytterligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:43 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free