Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 837-838 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ford, John - Ford, Edward Onslow - Fordell, Hans Hansson - Fordicidia - Fordon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Ilsington, Devonshire, d. omkr. 1640, blef 1602
advokat vid ”Middle temple” och återvände 1639
från London till sin hemort. F. författade en
rad skådespel, i hvilka mänskliga passioner
analyseras med psykologisk skärpa och den alltid
vårdade diktionen är rik på ställen af betagande
lyrisk skönhet. Hans brist på teknisk färdighet och
de ohyggliga ämnen han ofta valde ha emellertid
hindrat honom från att någonsin bli populär som
dramatiker. Af F:s skådespel märkas The lover’s
melancholy (1628), det våldsamt skakande
sorgespelet ‘Tis pity she’s a whore (tryckt 1633), den
vemodigt romantiska tragedien The broken heart
och Love’s sacrifice (tryckta s. å.) samt det om
Shaksperes ”Chronicle plays” och Marlowes
”Edward II” erinrande, fast byggda historiska
skådespelet Perkin Warbeck (1634). I samarbete med
Dekker och Rowley skref han, troligen omkr. 1621,
The witch of Edmonton (tr. 1658); flera af honom
skrifna tragedier äro förkomna. F:s arbeten utgåfvos
samlade af Gifford (2 bd, 1827; reviderad uppl. i
3 bd af Dyce, 1869) samt i urval senast af Havelock
Ellis (i ”Mermaid series”). – Se Swinburne,
”Essays and studies” (1875).
V. S-g.

<b>Ford</i> [få′d], Edward Onslow. engelsk
bildhuggare, f. 1852 i London, d. 1901, studerade i
Antwerpen och München, debuterade i sitt hemland
med byster, utförde statyer af Sir Rowland Hill
(1882), Gladstone (1883), H. Irving (såsom Hamlet,
s. å.). Han studerade sedan i Italien, uppehöll
det rykte han med den sittande Hamletbilden vunnit
genom statyerna Musiken, Dansen, Eko,
Uppsluppenheten. Mycket uppseende väckte det 1892
fullbordade monumentet öfver Shelley, framställande
poesiens genius sörjande vid skaldens bår – det
hela gör intryck af ett elegant och bräckligt
praktstycke –; det är uppställdt i universitetet i
Oxford. 1892 följde Lord Strathnairns ryttarstaty
(London), därefter <i>Gordon</>, ridande på en
kamel (Chatham och Kartum), drottning Viktoria
(Manchester).
G–g N.

Fordell, Hans Hansson, en af den
österbottniska allmogens ledare under det s. k.
Klubbekriget, f. omkr. 1530, d. sannolikt i början af
1606, tillhörde en släkt, som genom förmögenhet
och giftermålsförbindelser var en af de främsta i
Österbotten. Under striderna mellan Klas Fleming
och hertig Karl tog F., som alltid stått allmogen
nära och åtnjutit dess förtroende, ifrigt hertigens
parti. Han manade Österbottens allmoge till ett
allt beslutsammare motstånd mot Fleming och var
ett af de ombud, som i juni 1595 begåfvo sig till
Sverige för att inför hertigen framlägga den
österbottniska allmogens klagomål. Återkommen till
hemorten, såg han sig tvungen att fly till Sverige, där
han stannade såsom ett österbottningarnas ombud
hos hertig Karl. Genom bref och sändebud
påskyndade han verksamt Klubbekrigets utbrott, 1596.
Se Th. Westrin, ”H. F., en folkledare under
klubbekriget” (i ”Hist. bibliotek”, V, 1878), och
”Bidrag till slägten Fordells historia” i Sv. litt.
sällskapets i Finland Förh. o. upps., I.
M. G. S.

Fordicidia (af lat. fordus, dräktig), enligt sagan
en af Numa Pompilius inrättad offerfest till Tellus’,
jordgudinnans, ära. Vid denna fest, som firades i
april, utgjordes offerdjuren af dräktiga kor, hvarpå
äfven namnet hänsyftar.
A. M. A.

Fordon, en maskin afsedd att på ett kraftbesparande
sätt forsla laster. Det består af ett öfverrede
för lastens förvarande och ett underrede,
försedt med en eller två axlar med hjul
(se fig. 1 o. 3).

Fig. 1. Brädvagn. a bromsstången, b bromsklotsarna.

(Underredet kan utgöras äfven af
medar eller kälkar.) – Axeln består af mellanaxeln
(fig. 2 a) och axelarmarna (b), i
hvilkas ändar hål finnes för lunsen (c), som
insättes, sedan hjulet och lunsringen (d) blifvit
påträdda; mellan axelarmen och mellanaxeln sitter
stossen (e), hvars ändamål är att hindra hjulet
glida in på mellanaxeln och öfverredet.

Fig. 2. Vagnsaxel med tillbehör, a mellanaxel, b axelarm, c luns, d lunsring, e stoss, f hjulbössa (i genomskärning).

– Ett hjul
består af nafvet (fig. 3 a), hvilket antingen är
af trä eller metall (thonethjul), och har ett hål
för hjulbössan (fig. 2 f), i hvilken
axelarmen trädes. I nafvet fästas med sin ena ända
ekrarna (8 till 14), som antagligen fått sitt
namn däraf, att de företrädesvis tillverkats af eke
(nu förfärdigas de äfven af järn och, för lyxåkdon,
af hickoryträ). Ekrarna utöfva gent emot nafvet ett
slags häfstångsverkan. Ju längre de äro, d. v. s.
ju större höjd hjulet har, desto mindre blir nafvets
gnidning mot axeln under hjulets kringvridning. Med
sin andra ända äro ekrarna fästa i lötarna, som
tillsammans bilda hjulringen, hvilken
sammanhålles af hjulskenan (se fig. 1 o. 3). – Till
dragarnas anspänning och fordonets styrande finnas
åtskilliga inrättningar. För styrandet finnes en tistel
eller skalmar, hvilka äro stelt förenade med
framvagnens underrede. För anspänningen är axeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>