Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forssell, Kristian Didrik - Forssell, Nils Edvard - Forssell, Karl Bror Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1806 kom F. till Paris, där han blef lärjunge hos
gravören Bervic. Han utgaf Têtes caractéristiques
tirées des principaux tableaux du musée de France;
men egentlig uppmärksamhet väckte han först med
en originalkomposition för en öfversättning af
Dantes "Helvete" ooh ett 1808 fullbordadt, graveradt
porträtt af Fénelon, i fråga om sträng och effektfull
streckbehandling hans yppersta verk. Han fick
stort tillopp af elever, äfven sådana, hvilka förut
handledts af Bervic. Det underhåll, som han åtnjöt
af konung Ludvig, indrogs, då konungen 1810 afsade
sig kronan. F:s rykte var då så stadgadt, att hans
ställning var någorlunda tryggad. Han fick vid denna
tid öfverinseendet öfver graverandet af de planscher,
hvilka tillhörde den s. k. egyptiska kommissionens
stora arbete öfver Egypten, ett vidlyftigt praktverk,
som länge fortgick. Efter slaget vid Paris (mars 1814)
deltog F. i nationalgardet i stadens försvar. Som
minne af denna sin tjänstgöring erhöll han, efter
restaurationen i dec. 1814, "décoration de la fleur
de lis", och han är säkerligen den ende svensk,
som burit denna utmärkelse. Han stod nu på höjden
af sin utveckling: porträttet af Ducis (1814, efter
Gérard) och det därmed samtida af Ludvig XVIII
(efter Augustin) vittna därom. Då det blef kändt,
att han ämnade lämna Paris, erhöll han såväl från
Tyskland som från Nord-Amerika de fördelaktigaste
anbud. Samtidigt anlände ett dylikt äfven från Karl
Johan, och han bestämde sig för detsamma och återvände
till Sverige hösten 1816.
Efter sin ankomst till Stockholm kallades F. 1817 till
vice professor vid konstakademien, hvars ledamot han
blifvit 1815. Där utställde han 1818 bl. a. en kopia
i sepia efter Gérards porträtt af Karl XIV Johan,
hvilket arbete så behagade denne, att han befallde
dess graverande och lät teckna sig för 400 ex., för
hvilka, då verket 1823 blef färdigt, erlades 5,000
rdr b:ko. Detta ypperliga blad, F:s förnämsta arbete
i Sverige, väckte där ett oerhördt uppseende. F.
fick nu äfven i Stockholm åtskilliga lärjungar,
bland dem Johan Cardon, Billmark, Maria Röhl och
Holmbergsson. Det var delvis dessa lärjungar, som
utförde det stora verk, hvilket F. 1823 begynte
samt på 12 år fullbordade, Ett år i Sverige, med
kopparstick efter J. G. Sandbergs teckningar och med
text af A. Grafström (12 häften, 1827-35). 1836 utkom
en fransk bearbetning (’Une année en Suéde"), med
samma planscher, hvarjämte ett litografiskt öfvertryck
af de senare, med omtryck af svenska texten, utgafs
1864. Oaktadt sitt höga pris hade detta verk en ganska
storartad afsättning. F. öfvervakade arbetet och
lade själf handen vid dess fulländande. Under dessa
år utförde han därjämte flera blad, bl. a. Tegnér
(1830, efter M. Röhl) och De Geer (efter Sandberg). -
F. drabbades dock sedan af en stor motgång, i
det litografien vann allt större insteg äfven i
Sverige, hvarigenom koppargravyren undanträngdes,
först från det merkantila och litterära, sedan äfven
från det konstnärliga området. Hans bästa lärjungar
öfvergingo till litografien, bekymmer af flera slag
infunno sig, och F. lät sin grafstickel hvila under
hela 1840-talet.
F. hade under sin långa vistelse i utlandet stått
i beröring med många framstående personligheter. En
del af hans minnen återfinner man i skriften
"Forssell, den siste kopparstickaren, eller en
svensk konstnär i utlandet. Biografiskt utkast
af T. G. Rudbeck" (1861), författadt af hans
måg och tydligen grundande sig på autentiska
meddelanden. F. var gift sedan sin vistelse i Holland
och hade flera barn, af hvilka dottern Eugénie
F. (f. 1808, d. 1833) visade konstnärliga anlag. -
Såsom gravör tillhörde F. den franska skolan, sådan
denna utvecklat sig under inflytande af de goda
tekniska traditionerna från 1700-talet och af den
antikiserande riktningen inom måleriet. Han förenar
sålunda en sträng och fast teckning med en viss
mjukhet och rundning i modelleringen, hvilken ibland
förefaller sökt och ängslig genom sitt omsorgsfulla
undvikande af kraftigare, kantigare former. Sin
grafstickel för han med en elegans och en finhet i de
minsta enskildheter, hvilka uthärda jämförelse med
hvad i denna väg lämnats af den kopparstickarskola
han tillhör. Icke förty saknar man - hvad som öfver
hufvud kan anmärkas såsom en brist äfven hos hans
bästa samtida - större djup och kraft i tonen,
rörligare växling och större frihet i strecklagen,
med ett ord: en mera pittoresk verkan. Med denna
något stela stränghet visar F. äfven ej sällan en
viss benägenhet för de metalliska glanseffekter,
hvilka man förebrått håna lärare Bervic och flera
af denna skolas ypperste. Trots dessa svagheter är
F:s högt utbildade konstnärlighet obestridlig. Hans
i punktermaner utförda arbeten äro ej många och
lida i än högre grad än de i streckmaner af ofvan
antydda brister. Han var äfven en utmärkt tecknare
i sepia samt behandlade tuschen och svartkritan
med öfverlägsenhet. - Bland F:s förnämsta arbeten
märkas, utom de ofvan nämnda, Camoëns, efter Gérard
och Desenne, Pestalozzi, efter m:lle Rath (1814),
Rosenstein, efter Sergel (1838), Petrus, efter Moritz,
och Magdalena, efter Pieneman. Äfven utförde han en
mängd bokillustrationer, i synnerhet i Paris.
2. Nils Edvard F., den föregåendes sysslings son,
veterinär, f. 31 aug. 1821 på Brandbo, i Västmanland,
d. 5 juni 1883 i Karlsbad. Efter att till en början
ha egnat sig åt apotekaryrket blef han 1844
elev vid Veterinärinrättningen i Stockholm,
utexaminerades därifrån 1847 samt förordnades s.
å. och utnämndes 1848 till adjunkt vid Skara
veterinärinrättning, där han 1856 blef lektor och
1858 föreståndare. 1852-57 tjänstgjorde han därjämte
såsom länsveterinär i Skaraborgs län. F. företog
flera utländska resor i vetenskapliga ändamål,
bl. a. till Portugal och Brasilien 1846-47. Han
var led. af Svenska läkarsällskapet och
hedersled. af K. veterinärsällskapet i London,
blef vid Uppsala universitets jubelfest 1877
hedersdoktor i med. fakulteten och fick 1880
professors titel. F. utgaf sedan 1861 årligen
berättelse öfver Skara veterinärinrättnings
verksamhet och förvaltning, redigerade
"Skara veterinärinrättnings tidskrift" (1865-66
i förening med G. V. Hofling och 1867-68 ensam)
samt författade flera tidskriftsuppsatser och
afhandlingar på veterinärvetenskapens område m. m.
3. Karl Bror Jakob F., den föregåendet son,
botanist, skolman, f. 26 febr. 1856 i Skara, d. 12
febr. 1898 i Karlstad, blef student i Uppsala 1875,
filos. doktor och docent i botanik därstädes 1883
samt lektor i naturalhistoria och kemi vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
