Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortifikationspark. Se Ingenjörpark - Fortifikationsstaben. Se Fortifikationen, sp. 936 - Fortifikatorisk rustning. Se Fästningskrig - Fortiguerra, Fortiguerri, namnformer för Forteguerri (se d. o.) - Fortin - Fortios, Leonardos - Fortis, språkv. - Fortis, Alessandro - Fortissimo, mus. Se Forte - Fortissimus, lat., den starkaste. Se Accent, sp. 84 - Fortiter in re, suaviter in modo - Fortlage, Arnold Rudolf Karl - Fort Libre. Se Fort-de-France - Fort Madison - Fort National. Se Fort-de-France - Fortnightly review - Fort Oranien. Se Albany 1 - Fortore - Fortoul, Hippolyte Nicolas Honoré - Fortplantning. 1. Biol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fortifikationspark. Se Ingenjörpark.
Fortifikationsstaben. Se Fortifikationen, sp. 936.
Fortifikatorisk rustning. Se Fästningskrig.
Fortiguerra, Fortiguerri, namnformer för Forteguerri (se d. o.).
Fortin [-tä’], fr. (af it. fortino), mindre fort eller
annan sluten befästning af mera tillfällig karaktär.
L. W:son M.
Fortios, Leonardos (grek. Λεοναρδος Φορτιος),
författade i början af 1500-talet en grekisk lärodikt
(tr. i Venezia 1531) om krigsväsendet, märklig genom
den brokiga blandningen af bysantinsk-grekiska och
italienska termer. Om författarens person har man
sig ingenting bekant.
V. Lm.
Fortis, språkv., lat., stark. Ordet användes
stundom i fonetiken för att beteckna dels ett med
kraftig muskelverksamhet uttaladt ljud, dels en
med intensitetsaccent försedd stafvelse.
Fortis, Alessandro, italiensk politiker, f. 1841 i
Forli, egnade sig åt advokatyrket och valdes 1880 att
representera sin fädernestad i deputeradekammaren,
där han snart blef en af yttersta vänsterns
inflytelserikaste gruppledare. Han blef 1887 inrikes
understatssekreterare i Depretis’ ministär och
bibehöll samma ämbete under Crispi till juni 1890, då
han afgick, missnöjd med Crispis alltmer antiradikala
politik. Juni 1898–maj 1899 var han jordbruks- och
handelsminister i kabinettet Pelloux. Då Giolitti
i mars 1905 af hälsoskäl nedlagt sin befattning
som konseljpresident och Tittoni därefter ej
förmådde sammanhålla ministären, kallades F. att
bilda en ny och tillträdde 28 mars sitt ämbete som
konseljpresident och inrikesminister i en moderat
ministär af ungefär samma färg som Giolittis. Efter
att med lätthet ha undertryckt en vidtutseende
järnvägsstrejk genomdref han i april järnvägarnas
öfvertagande af staten, men hans kabinett fick sin
ställning försvagad redan under förhandlingarna i
juli om denna transaktions finansiella genomförande,
och den rubbades ytterligare genom allmänhetens
klagomål öfver bristfälligheter i nödhjälpsarbetet
efter jordbäfningen i Kalabrien samt den ekonomiska
intressemotsats mellan norra och södra Italien,
som kom till utbrott under förhandlingarna om ett
provisoriskt handelsfördrag med Spanien. F. måste
vika för de syditalienske vinodlarnas protester, offra
handelsaftalet med Spanien och (24 dec.) rekonstruera
sin ministär, hvarvid han jämte inrikes- öfvertog äfven
jordbruksportföljen. Den rekonstruerade ministären
ansågs af radikalerna vara alltför högersinnad, utan
att den å andra sidan kunde vinna stöd af högerledarna
Sonnino och Rudini, hvarför F., som förgäfves sökt af
kammaren erhålla ett förtroendevotum, 8 febr. 1906
lämnade plats för en ministär Sonnino.
V. S–g.
Fortissimo, mus. Se Forte.
Fortissimus, lat., den starkaste. Se Accent, sp. 84.
Fortiter in re, suaviter in modo, lat., djärft
i sak, men mildt i sätt. Denna vishetsregel antages
förskrifva sig från jesuitgeneralen Aquaviva. I
hans skrift "Industriæ ad curandos animæ morbos"
(1606) förekommer nämligen följande sats: "Fortes in
fine assequendo et suaves in modo assequendi simus"
(låtom oss vara djärfva i att söka uppnå målet,
men milda i sättet att uppnå det).
Fortlage, Arnold Rudolf Karl, tysk filosof, f. 1806
i Osnabrück, d. 1881 i Jena, blef 1829 privatdocent
i Heidelberg och 1845 i Berlin samt utnämndes 1846
till professor i filosofi uti Jena. F. räknas bland
Benekes anhängare, men har rönt inflytande äfven af
Fichte och Krause. Han kallar själf sin ståndpunkt för
"transcendent panteism", och den kan kännetecknas
såsom ett försök att förena teism och panteism. Hans
psykologiska skrifter innehålla en mängd fina,
på själfiakttagelse grundade iakttagelser och
anmärkningar. Skrifter:
Die lücken des Hegelschen systems (1832),
Genetische geschichte der philosophie seit Kant (1852),
System der psychologie als empirische wissenschaft aus der beobachtung des innern sinnes (1855),
Acht psychologische vorträge (1868),
Sechs philosophische vorträge (1869, 2:a uppl. 1872),
Vier psychologische vorträge (1874),
Beiträge zur psychologie als wissenschaft aus speculation und erfahrung (1875).
I hans kvarlåtenskap funnos flera afhandlingar, på
grund af hvilka Lipsius sammanställt och i "Jahrbücher
für protestantische theologie" (bd 9) offentliggjort
hans religionsfilosofi. F. lämnade äfven bidrag till
hymnologien och musikens historia genom "Gesänge
christlicher vorzeit" (1844), öfv. af grekiska och
latinska kyrkohymner, samt
Das musikalische system der griechen (1847).
S–e.
Fort Libre [får libr]. Se Fort-de-France.
Fort Madison [få’t mä’disən], stad i nordamerikanska
staten Iowa, vid Mississippi och flera järnvägslinjer.
9,278 inv. (1900). Mångsidig industri.
Fort National [får naṡiåna’l]. Se Fort-de-France.
Fortnightly review [få’tnaitli rivjo’],
eng. ("fjortondagars-revyn"), en engelsk tidskrift,
som uppsattes 1865 af G. H. Lewes som ett organ
för "de filosofiske radikalernas" politiska och
sociala åskådning. Efter två år förändrades den från
halfmånads- till månadsskrift och redigerades 1867–82
af John Morley, därefter af T. H. S. Escott, 1888–93
af Frank Harris och sedan af W. L. Courtney.
Fort Oranien [få’t ərä’niən]. Se Albany 1.
Fortore [fårtåre], i forntiden Frento, flod i
mellersta Italien, upprinner på östra sluttningen
af Apenninerna, strömmar i nordöstlig riktning,
under en stor del af sitt lopp bildande gräns mellan
prov. Molise och Foggia samt faller ut i Adriatiska
hafvet v. om lagunen Lesina. Längd omkr. 90 km.
Fortoul [fårtol], Hippolyte Nicolas Honoré,
fransk författare och statsman, f. 1811, d. 1856,
blef 1841 professor i litteraturhistoria i
Toulouse och 1846 i Aix samt valdes 1849 till
folkrepresentant. I okt. 1851 blef han sjöminister,
utnämndes efter statskuppen s. å. till kultus- och
undervisningsminister och blef 1853 senator. Såsom
undervisningsminister gjorde han sig särskildt känd
genom organisationen af undervisningen på två linjer.
Utom åtskilliga uppsatser i "Revue des deux mondes"
och andra tidskrifter författade han
De l’art en Allemagne (1841),
La littérature antique au moyen âge (1842),
Fastes de Versailles (1844),
Essai sur la théorie et l’histoire de la peinture (1845) samt
Études d’archéologie et d’histoire (1854).
E. W.
Fortplantning. 1. Biol. Hålla vi oss uteslutande till
erfarenhetens lärdomar, torde numera Harveys gamla
sats få anses vara gällande: allt lefvande kommer ur
ett ägg eller, såsom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
