- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
941-942

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortplantning. 1. Biol. - Fortplantning. 2. Bot.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sats kan förallmänligas, hvarje organism
härstammar från en annan organism, uppkommer
genom en fortplantningsakt. Alla nyare försök och
iakttagelser ha nämligen ej gifvit något som helst
stöd för tillvaron af en själfalstring l. uralstring
(generatio aequivoca l. generalio spontanea),
d. v. s. uppkomsten af lefvande substans genom
en förening af oorganiska grundämnen, hvarmed
dock gifvetvis ej är bevisadt, att en dylik
uralstring ej eger rum eller ej egt rum. De iakttagna
fortplantningsarterna äro väsentligen den könlösa
och den könliga.

Den könlösa (monogena) fortplantningen, hvilken
uppträder uteslutande hos de lägre djuren,
kännetecknas därigenom, att vid densamma blott
en individ är verksam samt att den beror på
tillväxtfenomen, en tillväxt utöfver individens
mått. Försiggår nu denna tillväxt, som förbereder
fortplantningen, likformigt, så att alla organismens
delar förstoras, så inledes därigenom fortplantningen
genom delning. Är tillväxten däremot olikformig,
lokaliserad till en eller flera delar af kroppen,
så försiggår fortplantningen genom knoppning. Vid
delningen sönderfaller djuret i två eller flera
likvärdiga delar, så att man ej kan skilja på
moderdjuret och dotterdjuren. Delningen försiggår
genom en afsnörning på längden, på tvären eller
(mera sällan) på snedden. Fortplantning genom delning,
som uppträder förutom hos de encelliga djuren och
hos några af lägre flercelliga, såsom cœlenterater
och maskar, öfvergår till den genom knoppning
därigenom, att delningsprodukterna blifva olika
stora: en eller flera mindre delar af individens
kropp, "knoppar", växa ut och utveckla sig till
en eller flera nya individer, så att skillnaden
mellan moderdjuret och den eller de nya individerna
alltid är tydlig. Oftast lossna knopparna, de nya
individerna, ej från moderdjuret, utan förblifva i
sammanhang med detta, hvarigenom en s. k. djurstock
eller koloni uppkommer. Denna fortplantningsart
förekommer företrädesvis hos svampdjuren,
cœlenteraterna, mossdjuren och tunicata (se dessa
ord). Den könlösa fortplantningen står i närmaste
samband med regenerationen, d. v. s. förmågan att
ersätta delar af kroppen, hvilka genom yttre skada
eller ingrepp gått förlorade. Denna förmåga visar
många gradationer inom djurriket. Den allmänna
regeln är, att regenerationsförmågan är större,
ju lägre organisationsståndpunkten är; äfven
hos fostret och det unga djuret är denna förmåga
större än hos det fullvuxna. I sammanhang härmed
finna vi ock, att hos djur med ringa eller inskränkt
regenerationsförmåga, såsom ryggradsdjur, leddjur och
blötdjur, hvilka på samma gång äro de högst utbildade
(mest differentierade) organismerna, under normala
förhållanden ingen fortplantning genom delning eller
knoppning förekommer.

Könsfortplantningens (amfigena fortplantningens)
väsentligaste karaktär är, att ur en enda cell
framgår en ny individ, vanligen efter det med denna
cell (den honliga könscellen: ägget) förenat sig en
annan (den hanliga könscellen: spermatozoen). Hos
somliga djur kan ur ägget utvecklas en ny individ,
utan att detta förenats med någon spermatozo. Denna
fortplantningsform har benämnts partenogenes
(parthenogenesis) och förekommer företrädesvis hos
somliga hjuldjur, lägre kräftdjur och insekter. Enligt
en annan åsikt skulle partenogenesen snarare vara en
art könlös
fortplantning, enär de partenogenetiskt sig utvecklande
äggen ej vore verkliga ägg, utan ett slags
knoppar. Att denna uppfattning är fullständigt
förfelad, framgår däraf, att partenogenetiska ägg
uppstå och utveckla sig på fullständigt samma sätt som
vanliga ägg. Likvärdigheten mellan partenogenetiska
ägg och sådana, som befruktas, bevisas dessutom
ovederläggligt genom förhållandet hos bina, hos hvilka
afgörandet, huruvida drottningens ägg skola befruktas
eller icke, sker först vid själfva äggläggningen,
hvaraf åter beror, om honor eller hannar komma
att utvecklas ur äggen. Såsom en särskild form
af partenogenesen är pedogenesen (paidogenesis)
att uppfatta: äggen, som likaledes utvecklas utan
föregående befruktning, uppkomma och mogna på en
tidpunkt af djurets lif, då organismen för öfrigt
icke hunnit afsluta sin utveckling, m. a. o. ännu
befinner sig på larvstadiet. Sålunda bildas hos
larverna af vissa flugformer ägg, som utan befruktning
utvecklas till nya larver inuti moderlarvens kropp;
dessa nybildade larver antingen utveckla sig till
fullbildade insekter eller fortplanta sig på samma
sätt som modern.

Stundom uppträda hos samma djurart två slag af
fortplantning vid sidan om hvarandra. Sålunda
fortplanta sig många koraller och maskar såväl på
könlös väg som genom ägg och spermatozoer. Hos andra
åter uppträder visserligen ingen könlös fortplantning,
men äggen utvecklas alltefter omständigheterna
antingen partenogenetiskt eller efter föregången
befruktning. Oftast är detta uppträdande af de olika
arterna fortplantning regleradt på det sätt, att två
eller flera på andra följande generationer fortplanta
sig på olika sätt. Denna företeelse, att en eller
flera generationer, som fortplanta sig på olika sätt
och ofta äro helt olika organiserade, regelbundet
följa på hvarandra, benämnes generationsväxling och
uppdagades af skalden och naturforskaren Chamisso
(se d. o.). Senare lämnade J. Steenstrup den första
mera uttömmande framställningen af detta fenomen.

Man skiljer numera vanligtvis mellan
generationsväxling i trängre mening eller metagenes
och heterogoni. Metagenes är växlingen af åtminstone
två generationer, af hvilka den ena fortplantar sig
uteslutande på könlös väg genom knoppning eller
delning, den andra uteslutande eller åtminstone
öfvervägande på könlig väg. I sin typiska form
finnes denna fortplantningsart hos cœlenterata
(se d. o.). Heterogonien skiljer sig från
metagenesen därigenom, att partenogenes träder i
stället för den könlösa fortplantningen. Denna form
af generationsväxling har iakttagits hos några lägre
kräftdjur, en del insekter och maskar. Äfven den
s. k. årstids- l. säsongdimorfismen hos vissa
fjärilar har betecknats som en form af heterogoni
(se Dimorfism).

2. Bot. Inom växtriket, liksom inom djurriket, eger
fortplantning rum på två olika sätt, nämligen dels på
könlös väg, dels genom befruktning. I förra fallet
alstras blott ett slags fortplantningsceller (eller
cellkomplex), hvilka ega förmåga att själfständigt -
utan föregående påverkan af andra celler - gro och
gifva upphof till nya individer. I senare fallet
fordras samverkan af två celler för åstadkommande af
den nya individen. Oftast äro de vid befruktningen
samverkande cellerna af två väsentligen olika slag,
nämligen större, föga eller icke rörliga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:49 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free