Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotios - Fotknöl, anat. Se Ankel - Fotkyss - Fotlager, maskinb. Se Axellager, sp. 536 - Fotlagsbenen. Se Fot - Fotnervigt - foto - Fotoalgrafi - Fotobakterier, bot., detsamma som fotogena bakterier (se d. o.) - Fotoelektricitet l. Ljuselektricitet, fys. Se Fotoelektriska fenomen - Fotoelektriska fenomen - Fotofobi - Fotofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångfald - blott poesien saknas, betecknande
nog för mannen och tiden. Filologiskt
och litteraturhistoriskt, är detta verk af
enastående betydelse: ett stort antal författare
har endast härigenom blifvit närmare kändt för
eftervärlden. Viktigt, om ock ej i lika hög grad, är
äfven det lexikon (Lexeon synagoge), som förskrifver
sig från F. och hans lärjungar och hvars källor nu
till betydlig del äro förlorade. Ännu omfångsrikare,
men kanske ej fullt så storslaget är F:s teologiska
författarskap, hvars förnämsta frukt är Amphilochia,
en samling af mer än 300 teologiska afhandlingar,
tillegnade metropoliten Amfilochios och författade
under F:s första förvisning från patriarkatet. I
form af frågor och svar behandlas en mängd exegetiska
spörsmål; äfven profan vetenskap beröres emellertid
icke så sällan. Till F:s teologiska skriftställen
höra vidare en rad af bibelkommentarer (endast i
fragment bevarade) och polemiska skrifter. Tvisten om
"filioque" (om den af Rom fastslagna dogmen om den
helige andes utgående äfven af Sonen) fick genom
F. i den största af hans afhandlingar öfver detta
ämne sin klassiska skrift, förebilden för följande
bysantinska århundradens lika tallösa som gagnlösa
skrifter "mot latinarna". Synnerligen framstående
var F. som homiletiker. Blott få af hans andliga
tal äro bevarade; viktigast och intressantast äro
hans två predikningar med anledning af de svenske
"ryssarnas" öfverfall på Konstantinopel år 860,
hvari han såg Guds straffdom öfver samtiden. Äfven
som brefskrifvare var F. synnerligen flitig (mer än
200 bref af hans hand äro kända). En kritisk upplaga
af F:s efterlämnade skrifter är en af den moderna
bysantinologiens stora uppgifter. Tills vidare
får man nöja sig med den jämförelsevis läsbara
text, som föreligger i Mignes "Patrologia græca"
(vol. 101-104), samt med separatupplagor af ett och
annat arbete. V. Lm.
Fotknöl, anat. Se Ankel.
Fotkyss var i österlandet sedan äldsta tider ett
tecken till vördnad och hyllning. I Västerlandet
infördes detta bruk under de senare romerske
kejsarna. I den gamla kristna kyrkan ärades
därmed biskopar. Redan på 700-talet fordrade
påfvarna fotkyssning äfven af furstar såsom ett
tecken till den världsliga maktens beroende af den
andliga. Sedan Gregorius VII:s tid (11:e årh.) måste
enhvar, vid uppvaktning hos påfven, kyssa honom på
foten. Regerande katolska furstar och icke-katolska
bekännare äro numera frikallade från denna ceremoni,
när de af påfven mottagas.
Fotlager, maskinb. Se Axellager, sp. 536.
Fotlagsbenen. Se Fot.
Fotnervigt, bot., säges ett blad vara, från hvars
skifvas bas utgå en medelnerv och två starka
sidonerver, som utsända hvar sin kraftiga nerv;
dylika blad ha exempelvis Helleborus och Tussilago.
G. L-m.
foto (eng. photo), förkortning af fotografi.
Fotoalgrafi (jfr Algrafi), ett fotomekaniskt
reproduktionsförfarande, till sitt utförande
liknande fotolitografi (se d. o.), men
vid hvilket, i st. f. den litografiska
stenen, en aluminiumplåt användes.
J. Htzg.
Fotobakterier, bot., detsamma som fotogena bakterier
(se d. p.).
Fotoelektricitet (af grek. fos. ljus) l.
Ljuselektricitet, fys. Se Fotoelektriska fenomen.
Fotoelektriska fenomen (af fos, ljus), fys.,
verkningar af ljus på elektriska processer. Dessa
verkningar kunna indelas i tre grupper:
1) fotoelektriska fenomen i trängre mening, 2)
ändringar af elektrisk ledningsförmåga vid belysning
(se Fotofon, Selen och Ionisering), 3) framkallande
af galvaniska strömmar genom belysning (se
Aktinometer och Fotokemi).
Rörande den första gruppen må anföras följande. När
ljus af passande våglängd träffar en metallisk yta,
utkastas från denna elektroner (se d. o.) med en
hastighet af 107 till 108 cm./sek. Befinner metallen
sig i vakuum, bibehålla elektronerna denna hastighet
och konstituera ett slags långsamma katodstrålar;
men i gaser af atmosfärstryck absorberas elektronerna
redan af ett ytterst tunt gasskikt, hvarefter deras
vidare rörelse följer lagarna för gasioner. Ljusets
inverkan stiger med aftagande våglängd, och på de
flesta metaller äro endast ultravioletta strålar (se
Spektrum) verksamma. Undantag bilda alkalimetallerna,
som visa stor fotoelektrisk känslighet redan för
synbart ljus. Rubidium exempelvis utsänder negativ
elektricitet, om det utsättes för ljuset från en
svagt glödande glasstaf. En metall, som någon stund
varit utsatt för ultraviolett ljus, förlorar delvis
sin känslighet, men återvinner denna vid polering
och genom hvila i mörker. Dessa "trötthets"-fenomcn
förklaras af Hallwachs bero på inverkan af vid
belysningen bildad ozon.
Den historiska gången i kunskapen om de fotoelektriska
fenomenen är i hufvudsak följande. 1887 fann
H. Hertz, att en elektrisk gnista slår lättare öfver
mellan två metallkulor, om den negativt laddade
elektroden utsattes för ultraviolett ljus. Ett
år senare upptäckte Hallwachs, att en isolerad
metallskifva förlorar negativ elektricitet och laddas
positivt till en potential af ett par volt genom
liknande bestrålning (Hallwachs-effekt). Värdefulla
undersökningar utfördes af Righi samt Elster
och Geitel, hvilka senare upptäckte alkalimetallernas
stora känslighet. Slutligen påvisades 1899
katodstrålningen från en belyst metallyta i vakuum
af Lenard och (oafhängigt) J. J. Thomson.
G. N.
Fotofobi (af grek. fos, ljus, och fobos, fruktan),
med., ljusskygghet, ett symtom, som åtföljer de allra
flesta akuta ögonsjukdomar i större eller mindre
grad. Den kan bli så stark, att patienternas ögonlock
krampaktigt sammandragas och ej utan våld kunna
öppnas. Ljusskygghetens häftighet står likväl ej i
direkt förhållande till ögonsjukdomens farlighet. Små
sår och ytliga affektioner i hornhinnan, i synnerhet
hos barn, framkalla i regel den häftigaste och mest
oroande fotofobi och ögonlockskramp, utan att, vid
någorlunda riktig skötsel, verklig fara därvid är för
handen, under det att de allra betänkligaste och mest
djupliggande ögonlidanden ej sällan äro förbundna med
ganska ringa eller ingen ljusskygghet. Ofta kvarstår
denna lång tid efter det grundlidandet skenbart är
öfvervunnet. Behandlingen måste riktas emot orsakerna
till den befintliga sjukdomen. Rsr.*
Fotofon (af grek. fos, ljus, och fone, ljud),
fys., en af amerikanerna A. G. Bell och Sumner-Tainter
1880 uppfunnen apparat, medelst hvilken ljudet kan
fortplantas på större afstånd genom användande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
