- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
987-988

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotofon - Fotofonograf. Se Fonograf - Fotogalvanografi - Fotogalvanoplastik - Fotogalvanotypi. Se Fotogalvanografi - Fotogelatinografi. Se Ljustryck - Fotogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast ljusvibrationer såsom fortplantningsmedel,
således utan tillhjälp af ledningstråd. Fig. 1 visar
en form af detta instrument. M är en plan spegel, på
hvilken parallella ljusstrålar falla. Efter brytning
i linsen L" förenas strålarna till en brännpunkt i D,

illustration placeholder
Fig. 1.


spridas vidare mot linsen L’ och gå därefter parallella
till linsen L, som åter samlar ljuset i brännpunkten
S. I denna punkt är anbragt en skifva af selen. P
är en galvanisk stapel, hvars ström går genom
selenskifvan och genom tvenne telefoner, mellan
hvilka den hörande håller hufvudet, så att han har
en telefon för hvartdera örat. Om belysningen på
skifvan S af en eller annan orsak förändras till sin
intensitet, så undergår ock, till följd af selenens
egenskap att vid olika belysning erbjuda olika
ledningsmotstånd, strömmens styrka en förändring, och
denna förändring i strömstyrkan har åter till följd
vibrationer i telefonhinnorna samt däraf förorsakade
ljudförnimmelser. Är t. ex. vid DD insatt en roterande
skifva med hål i närheten af periferien, så att den
af linsen L" alstrade ljusbilden faller ömsom uti en
af öppningarna i skifvan och på mellanrummen mellan
öppningarna, så kommer ock ljuset att omväxlande
träffa och afstängas från skifvan S. Roterar
skifvan D med jämn hastighet och äro öppningarna i
densamma på lika afstånd, kommer alltså strömmen i
telefonerna att regelbundet förstärkas eller försvagas
och dessa senare att låta höra ett ljud, liknande
en ton. Om åter de på spegeln M eller på linsen L"
fallande strålarna äro reflekterade från en spegel,
som själf sättes i vibrationer därigenom,
illustration placeholder
Fig. 2.

att man talar framför densamma, såsom
t. ex. den tunna speglande skifvan ll i fig. 2,
så kommer ljusknippet att bli omväxlande konvergent
och divergent, hvarigenom belysningsintensiteten på
skifvan S ökas eller minskas, svarande mot membranen
ll:s utbuktning, och telefonerna återge hvad som
talas. På detta sätt har det lyckats uppfinnarna
af fotofonen att utan ledningstråd fortplanta
ljudet 200-300 m. På korta afstånd kan såsom
mottagningsapparat användas äfven ett glasrör,
i ena ändan
utblåst till en kula, i hvilken en svärtad korkkula
ligger. Kolet absorberar ljusstrålarna och meddelar
deras energi i form af värme till luften, som i
följd däraf utvidgar sig mer eller mindre alltefter
belysningsintensiteten. En gummislang leder likt ett
talrör ljudvibrationerna in i örat.

Vid nyare fotofoniska försök användes såsom
afsändningsapparat den s. k. talande ljusbågen (se
Elektrisk ljusbåge). Se vidare Selen och Telefon
(trådlös telefonering). L.A.F. (G.N.)

Fotofonograf. Se Fonograf.

Fotogalvanografi, ett af P. Pretsch uppfunnet
förfarande för framställning af djuptrycksformar
afsedda för tryckning i koppartryckspressen. Det
numera använda utförandet afviker något från
det af Pretsch använda och tillgår på följande
sätt. Ett under ett strecknegativ belyst
bikromatgelatinpapper (jfr Pigmenttryck)
öfverföres på en försilfrad kopparplåt och
behandlas med varmt vatten. Därvid uppstår,
på grund af att bikromatgelatinet genom ljusets
inverkan förlorat sin löslighet, en gelatinrelief,
som efter torkning, genom inpudring med grafit,
göres ledande för elektricitet. Plåten neddoppas i
ett kopparsulfatbad, och på galvanisk väg utfälles
därur koppar på densamma. Sedan kopparfällningen
erhållit tillräcklig tjocklek, hvartill åtgå 8-14
dygn, lossas den från den ursprungliga plåten
och användes som tryckform. Originalets detaljer
återgifvas genom detta förfarande med utmärkt
skärpa och noggrannhet. Fotogalvanografien
användes hufvudsakligen vid framställning af
värdepapper och finare kartor. En liknande
metod för framställning af tryckformar för
boktryckspressen benämnes fotogalvanotypi.
J. Htzg.

Fotogalvanoplastik, ett förfarande, medelst hvilket
man, efter en på fotokemisk väg framställd reliefbild
med tillhjälp af galvanoplastik (se d. o.), kan
framställa en kliché afsedd för tryckning i bok-
eller djuptryckspressen (jfr Fotogalvanografi).
J. Htzg.

Fotogalvanotypi. Se Fotogalvanografi.

Fotogelatinografi [-jelatino-]. Se Ljustryck.

Fotogen [-ʃēn; af grek. fōs, ljus, och ge’ne͡ın,
födas], hufvudsakligen af blandningar af åtskilliga
kolväten bestående oljor, som användas till belysning
och uppvärmning. De kunna vara framställda på ganska
olika sätt, såsom genom destillation af stenkol
(Bogheadkol), brunkol, bituminös skiffer, torf, tjära,
bergolja o. s. v., och i följd däraf ha de tämligen
olika egenskaper och sammansättning. Under de senare
årtiondena har bergoljan (se d. o.) nästan utträngt
alla andra lysoljor ur världshandeln, och den allra
största mängden fotogen beredes af denna olja. Den
råa bergoljan kan nämligen, till följd af sin ofta
tjockflytande beskaffenhet, sin vidriga lukt och
framför allt sin stora eldfarlighet, ingalunda direkt
användas såsom belysningsmedel, utan måste först
renas och raffineras. Fotogenen, som öfverdestillerar
mellan + 150°–280° C., raffineras genom behandling
först med koncentrerad svafvelsyra och sedermera
(efter tvättning med vatten) med natronlut. Den
sålunda renade oljan (fotogen, kerosen eller
raffinerad petroleum) är en klar, lättflytande,
färglös eller svagt gul, ofta i blått skillrande,
tämligen illa luktande vätska, som ej kan blandas med
vatten eller sprit, däremot lätt med eter, kolsvafla
och terpentinolja. Eg. vikten varierar mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free