Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotogrammetri - Fotogravyr - Fotoheliograf. Se Astrofotografi - Fotokemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfordras en fotografi från ytterligare en station
II. Om afståndet mellan I och II är bekant, kan då
det horisontella afståndet till b samt b:s höjd öfver
stationerna bestämmas. För dessa deduktioner användes
i allmänhet icke sifferräkning, utan konstruktion
med räta linjer. - En stor mängd fotogrammetriska
apparater har uppfunnits, såsom fotogrammetriska
mätbordskameror, fotogrammetrar, hvilka kunna
orienteras i horisontalplanet med kompass, samt
fototeodoliter, som ha en kamera fäst på alhidaden
samt kikaren excentrisk. På alla dessa apparater
står bildytan vertikalt, och i allmänhet har man för
fotogrammetrisk kartläggning intet behof af att kunna
luta bildytan en viss vinkel. För fotogrammetriska
molnmätningar är detta däremot nödvändigt, och
därtill använda fototeodoliter ha därför kameran
anbragt på horisontalaxeln. En helt annan typ af
moln fotogrammetrar eller s. k. molnekvatorialer har
angifvits af N. Ekholm. För mätningar af molnens höjd
är den fotogrammetriska metoden mycket lämplig, emedan
man genom jämförelse af två från olika ändpunkter af
en baslinje samtidigt tagna plåtar öfver samma moln
lättare kan identifiera en viss punkt på molnet än
genom beskrifning i telefon.
På senare tid har man börjat använda
ballongfotografier för kartläggning, och ha för
detta ändamål kameror konstruerats, på hvilka bildytan
hålles horisontalt eller nära horisontalt.
De första fotogrammetrisk-topografiska mätningarna
utfördes af fransmannen Laussedat, som på
världsutställningen i Paris 1867 utställde den första
fotogrammetriska kartan. För uppmätning af byggnader,
särskildt äldre, användes fotografien först af
tysken Meydenbauer, hvars första arbete bekantgjordes
1867. Han har grundlagt Preussens mycket storartade
anstalt för detta slags arbeten. Vid fotogrammetriens
användning på byggnader underlättas arbetet väsentligt
däraf, att i de flesta fall hufvudlinjerna äro
horisontala och vertikala.
Efter dessa lyckade försök har fotogrammetrien
erhållit en rätt stor användning särskildt för
kartläggning af bergstrakter, i synnerhet i Italien,
Österrike, Nord-Amerika och Japan.
Fotogrammetrien har äfven i vårt land funnit rätt
stor tillämpning. Fotogrammetrisk molnmätning
har utförts under H. H. Hildebrandssons
ledning i Uppsala. En del af de jämtländska
fjällen har kartlagts på fotogrammetrisk väg af
Generalstaben. Fotogrammetri har vidare användts
af De Geer för vidlyftiga kartläggningsarbeten
på Spetsbergen, af Hamberg på Spetsbergen (se
Vet. akadrs handl., bd 39, N:o 6) och i Lappland,
hvarjämte äfven några andra fotogrammetriska arbeten
af svenskar föreligga. (Se Hamberg, "Kort framställn.
af fotogrammetriens användning i Sverige", i
"Fotogr. tidskr.", 1902). En vägledning i topografisk
fotogrammetri erhålles i S. Finsterwalders "Die
photogrammetrie als hilfsmittel der geländeaufnahme"
(i Neumayers "Anleitung zu wissenschaftlichen
beobachtungen auf reisen", 3:e uppl. 1905).
A. H-g.
Fotogravyr (af grek. fos, ljus, och gravyr, se
d o.) 1. Heliogravyr (af grek. helios, sol),
ett fotomekaniskt s. k. djuptrycksförfarande. Det
vanligaste utföringssättet är följande. En polerad
kopparplåt förses i ett puderskåp med ett fint lager
af asfaltpulver, som man fastsmälter genom att
lätt värma plåten. På den sålunda "kornade"
plåten öfverföres ett under ett halfton- eller
streckdiapositiv belyst bikromatgelatinpapper
(se Pigmenttryck), som därefter behandlas med
varmt vatten, hvarvid en gelatinrelief uppstår
på grund däraf, att de belysta ställena i den
mån ljuset inverkat förlorat sin löslighet i
varmt vatten. Denna reliefbild är tjockast
på de ställen, som motsvara bildens ljusa
partier. Sedan gelatinbilden torkat, etsas plåten
med järnkloridlösningar af olika styrka. Ju mera
koncentrerad järnkloridlösningen är, desto mindre
lätt genomtränger den gelatinhinnan. Etsningen
börjas med ett starkt etsbad, som genomtränger
reliefens tunnaste ställen, angriper metallen och
bildar de djupaste skuggorna; ett svagare etsbad
bildar mellantonerna, ett ännu svagare detaljerna i
dagrarna. Efter etsningen aflägsnas gelatinbilden och
asfaltpulvret, och plåten retuscheras med rulett och
polerstål. Plåten infärgas med fet färg med tillhjälp
af tygbollar (tamponger), hvarvid de djupast etsade
ställena till följd af sin större kornighet taga
mest färg. Tryckningen sker i koppartryckpressen
(se Koppartryck). Fotogravyrförfarandet
ger särdeles mjuka bilder med sammetsartade
skuggpartier och anses med rätt såsom det
finaste fotomekaniska reproduktipnsförfarandet.
J- Htzg.
Fotoheliograf (af grek. fos, ljus, helios, sol, och
graffein, inrista). Se Astrofotografi,
sp. 280.
Fotokemi (af grek. fos, ljus, och kemi), läran om
ljusets kemiska verkningar. Ljuset förorsakar ofta
kemiska processer, såsom molekylarförändringar,
föreningar eller sönderdelningar. Sådana
genom ljuset åstadkomna reaktioner kallar man
fotokemiska reaktioner eller kemiska
ljusreaktioner. Vanlig gul fosfor öfvergår vid
belysning genom molekylarförändring i sin röda
allotropiska modifikation. Såsom ett typiskt exempel
på genom ljuset åstadkomna föreningar, fotokemisk
syntes 1. fotosyntes, må anföras klors förening med
väte till klorväte. En blandning af klor och väte
(klorknallgas) förblir, så länge den skyddas för
ljus, endast en mekanisk blandning; vid belysning
ingå emellertid de båda gaserna en kemisk förening
och bilda klorväte, hvarvid den bildade mängden
klorväte är proportionell mot ljusmängden, som
inverkat, en egenskap, som Dunsen använde vid
konstruerandet af sin klorknallgasfotometer
(jfr Fotometer). Ljuset kan äfven
åstadkomma polymerisation, fotopolymerisation,
t. ex. antracens (C14H10> omvandling till parantracen
(C28H20). Ett stort antal kemiska sönderdelningar,
fotolys, åstadkommes genom ljusets inverkan; sålunda
sönderdelas t. ex. jodväte i sina elementer jod och
väte. Många metallföreningar reduceras: vissa ferri-,
merkuri- och kupriföreningar öfvergå i ferro-, merkuro-
och kuproföreningar; klorsilfver sönderdelas i klor
och subklorid, resp. klor och metalliskt silfver,
analoga processer ega rum vid brom- och jodsilfver
(jfr Fotografi). Stundom ega samtidigt sönderdelning
och förening rum, så att produkter uppstå med annan
sammansättning än utgångsämnenas. Starkast verksamma
äro i allmänhet de blåa och violetta ljusstrålarna,
som därför benämnas de kemiskt verksamma l. aktiniska
strålarna. Endast de ljusstrålar, som absorberas,
förorsaka en kemisk förändring.
I den organiska naturen spela de fotokemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
