- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1025-1026

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foullon - Foulpointe l. Marofototra - Foulques, fransk namnform för Fulco (se d.o.) - Fouqué, Heinrich August - Fouqué, Friedrich Heinrich Karl, baron de la Motte-F. - Fouquet, Jean

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att under en föregående hungersnöd ha yttrat:
"om packet icke har bröd, kan det äta hö". E. W.

Foulpointe [folpö>ä’t] l. Marofototra, hamnplats
på östra kusten af Madagaskar under 17° 40’ s. br.,
60 km. n. om Tamatave, med Fort Mahavelona.
1.500 inv. J. F. N.

Foulques [folk], fransk namnform för Fulco (se
cl. o.).

Fouqué [foke]. 1. Heinrich August, baron
de la Motte-F
., preussisk general, härstammade
från en utvandrad fransk familj, föddes 1698 i Haag
och dog 1774 i Brandeuburg. F. blef 1729 kompanichef
i "gamle Dessauerns" regemente af jättar, vann i hög
grad dåv. kronprins Fredriks
sedermera Fredrik II:s) gunst samt deltog
såsom regementschef i första schlesiska kriget
(1740-42). F. blef 1751 generallöjtnant och utmärkte
sig mycket i sjuåriga kriget (1756-63), hvarunder
han 1759 utnämndes till general af infanteriet.
22 dec. 1757 vann han en seger vid Landshut,
men blef 23 juni 1760 på samma ställe anfallen
af en tre gånger öfverlägsen österrikisk styrka
under general Laudon och råkade i fångenskap, ur
hvilken han lösgafs först efter krigets slut.
Hans brefväxling med Fredrik II är tryckt
i "Mémoires du baron de la Motte-F." (2
bd, 1788); hans biografi skref sonsonen 1824.
C. O. N.*

illustration placeholder

2. Friedrich Heinrich Karl, baron de la Motte-F.,
den föregåendes sonson, tysk skald. f. 12 febr. 1777
i Brandenburg, d. 23 jan. l843 i Berlin, blef
militär och deltog i frihetskriget 1813, men fick
sistnämnda år, på grund af svag hälsa, afsked som
major. F. uppträdde 1804,under namnet
Pellegrin, med Dramatische spiele efter spanska mönster,
men vande sig därefter till de nordiska sagorna och
den forntyska diktningen, hvilka utöfvade stort
inflytande på hans följande författarskap. Den
dramatiska dikten Sigurd, der schlangentödter (1808;
ingår jämte "Sigurds rache" och "Aslauga" i "Der held
des Nordens" 1810), var den första, som han utgaf
under sitt eget namn. Den fina, djupsinniga sagan
Undine (1811: många uppl.; sv. öfv. 1819 o. s. v.,
senast 1873) och riddarromanen Der zauberring (1813;
ny uppl. 1855) rönte ett entusiastiskt bifall. Bland
hans öfriga skrifter märkas skådespelen
Eginhard und Emma (1811; "Eginhard och Emma", 1817) och
Alboin (1813), den romantiska hjältedikten Corona
(1814), Kleine romane (6 bd, 1814-19, däribland Der
todesbund
, "Dödsförbundet", 1816, "Smärre romaner",
öfv. häftesvis), Die fahrten Thiodolfs
1815), Alethes von Lindenstein (1817; sv.
öfv. 1832), det historiska eposet Bertrand
du Guesclin
(1821), Der sängerkrieg auf der
Wartburg
(1828) och författarens egen sällsamma
Lebensgeschichte (1840) samt Abfall und busse
(1844), F:s sista roman. F. åtnjöt under
sitt författarskaps första tid en utomordentlig
popularitet, hvilken sedan böts
i en fullkomlig likgiltighet. Af stofflig betydelse
var, att F. införde den nordiska fornsagans ämnen
i den tyska konstdikten. Han sökte i sin diktning
sammansmälta den fornnordiska hjälte- och kraftdyrkan
med det chevalereska och äfventyrliga, sentimentala
och vidskepliga i den medeltida romantiken. Denna
egendomliga blandning af element från skilda
håll stelnade snart i maner. Endast "Undine" har
bibehållit sig i allmänynnesten. Hos de svenske
romantikerna, t. ex. Atterbom och Almquist,
kan man icke sällan spåra påverkan från F. Han
ombesörjde själf en upplaga af sina Auserwänlte
werke
(1841). Bland hans många utgifningsarbeten
förtjänar framhållas Taschenbuch der sagen und
legenden
(1812 och 1817, med Amalia v. Helvig). -
Se bibliografien i Goedekes "Grundriss", VI
(2:a uppl. 1898), Kochs inledning till urvalet
i Kürschners "Deutsche national-litteratur" och
Schmidt, "F., Apel, Miltitz" (1908). - F:s hustru i
andra giftet, Karoline v. Briest, f. 1773, d. 1831,
skref åtskilliga romaner, som tilldrogo sig ganska
mycken uppmärksamhet; bland dem kan nämnas Bodo von
Hohenried
, som 1830 öfversattes till svenska. Äfven
hans tredje maka, Albertine Tode,
skref skönlitteratur. R-n B.

illustration placeholder

Fouquet [foka], Jean,
fransk bok- och tafvelmålare, f. omkr. 1415 i Tours,
d. omkr. 1480, var utbildad under inflytande af den
nederländska konsten, verksam i Tours och Paris och
ofta använd för hofvets räkning under Karl VII och
Ludvig XI. Af väsentlig betydelse för hans stil blef
en resa till Rom omkr. 1443-47. F. kom till följd af
de starka italienska inflytanden han rönte att förena
det fransk-burgundiska miniatyrmåleriets inträngande
detaljkärlek och den nederländska konstens kraftiga
realism med renässansens stegrade formsinne och
ökade frihet. De nakna putti och den antikhärmande
arkitekturen i hans bilder äro intet tillfälligt och
ytligt lån, utan sammanhänga organiskt med hans stil
och uppfattning i öfrigt, på grund hvaraf han är att
anse som en af de tidigaste representanterna för den
nya konsten i norra Europa. Äfven oafsedt denna sin
betydelse är F. en mästare af hög rang, säker och
energisk i teckningen, kraftig och harmonisk i sin
färg, spirituell och fängslande i sin uppfattning och
originell i sättet att komponera. Utom några präktigt
illustrerade handskrifter, hvaribland en bönbok (nu
i hertigens af Aumale samling på Chantilly) utförd
för skattmästaren E. Chevalier, har äfven ett mindre
antal taflor af hans hand kommit till den moderna
forskningens kännedom. Däraf må anföras ett träffande
själfporträtt i emaljmålning, ett porträtt af Karl
VII
, ett dylikt af kansleren Jouvenel des Ursins
(samtliga i Louvremuseet i Paris), ett diptykon
från kyrkan i Melun, af hvilket den vänstra hälften
(nu i Kaiser-Friedrich-museum i Berlin) framställer
E. Chevalier och hans skyddshelgon Stefan och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:34:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free