Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - France, egentligen Jacques Anatole Thibault, kallad Anatole France - Francesca, Piero della , eg. Piero di Benedetto de' Franceschi - Francesca de Rimini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin ungdom åter i verklighetsskildringar. Äfven
dessa arbeten äro intressanta och värdefulla,
men de stå knappast så högt som hans
kulturskildringar. Kompositionen är oftast svag,
och människoskildringen är icke alltid tillräckligt
nyanserad. Han tecknar bättre profiler, än
han målar minutiösa oljetaflor. Till denna
grupp hör först Le lys rouge (1894; "Den röda
liljan", 1902, 2:a uppl. 1906), en modern tragisk
kärlekshistoria, om hvilken man med rätta anmärkt,
att figurerna äro för brutala i förhållande till sin
samhällsställning. Därefter följa L’orme du mail (1897;
"Under almen" 1905), Le mannequin d’osier (s. å.;
"Korgdockan", 1906), L’anneau d’améthyste (1899;
"Ametistringen", 1906) och M. Bergeret à Paris (1901;
"Herr Bergeret i Paris", 1907). Dessa fyra romaner
sammanhållas af den gemensamma titeln Histoire
contemporaine. I dem alla uppträder M. Bergeret,
författarens alter ego, och en skarp kritik af
det franska samhället får här sitt uttryck. Pierre
Nozière (1899) är en fortsättning på "Le livre de
mon ami". Andra arbeten från de sista åren äro Clio
(1901; "Klio", 1906), Crainquebille, Putois, Riquet
(1902; "Crainquebille, Putois, Eiquet och andra
lärorika berättelser", 1904), i hvilket särskildt den
första novellen utgör ett litet mästerligt inlägg i
uppfattningen af rättvisans ställning till individen,
Histoire comique (1903; "En komedianthistoria",
1905), en modern kärlekshistoria, Sur la pierre
blanche (1905; "På den hvita stenen", s. å.). Flera
af dessa sista arbeten, i hvilka F. så skarpt blottar
korruptionen och kritiserar franskt samhällsskick,
äro samtidiga med de stora rättsskandaler, som det
sista decenniet upprört Frankrike: Panamaskandalen
och Dreyfusaffären (som, inledd 1897, fick sin
afslutning 1906). I denna senare tog F. parti
på "intelligenspartiets" sida och röstade för
revision. Han, den kammarlärde, har sedan med ifver
deltagit i denna strid och i dess fortsättning,
skilsmässan mellan kyrkan och staten (L’église et
la république, 1904). Gång på gång har han till och
med uppträdt på tribunen och talat för förnuft och
rättvisa. Under dessa fosterlandets strider för
sitt eget renande har skepticismen i hans väsen
något trädt tillbaka och lämnat rum för ett ifrigt
förkunnande af ett sanningens, frihetens och rättens
ideal. Sina åsikter i sociala frågor har han under
de sista åren äfven haft tillfälle att framställa vid
Zolas begrafning (Funérailles d’Émile Zola, 1902) samt
vid invigningen af Renans staty i hans fädernestad
(Discours prononcé à l’inauguration de la statue
d’Ernest Renan, 1903). I folkupplysningssyfte har
man samlat åtskilliga af hans arbeten under titeln
Opinions socialistes (I- II, 1902).
F. är en fint bildad man och en högst älskvärd
författare; under de senaste årens strider har han
liksom Zola försvarat revolutionens humanitära idéer
på ett traditionerna fullt värdigt sätt. I Sverige
har han under det sista decenniet varit mycket flitigt
läst och öfvat icke obetydligt inflytande. Flera af
hans arbeten ha funnit en beundrande och förstående
tolkare i Hjalmar Söderberg. (Utom ofvan förtecknade
öfversättningar finnas på svenska äfven "Noveller i
urval", 1897.)
Litt.: M. Barrès, "A. F." (1883), R. de Bonnières,
"Mémoires d’aujourd’hui" (1885), G.
Deschamps, "La vie et les livres", II (1895) och V
(1900), J. Lemaître, "Les contemporains", VI (1896),
J. Huret, "Enquête sur l’évolution littéraire"
(1899), H. d’Alméras, "Avant la gloire", I (1902),
R. le Brun, "A. F." (1904; med bibliografi),
G. Nordensvan i "Ord och bild", 1896, Algot Ruhe
i "Nordisk revy", 1897, G. Brandes i "Samlede
skrifter", XIV (1904), E. Lidforss, "A. F." i
Sv. human. förb. skrifter (s. å.), och O. Homén,
"A. F." (i serien "Konst och kultur", 1906). J. M.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
