- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1063-1064

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franchetti, Alberto - Francheville l. Francqueville, Pierre (Pietro Francavilla)) - Franchi, Alessandro - Franchi, Ausonio - Franchise - Franchomme, Auguste - Francia, José Gaspar Rodriguez

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Colombo (1892), Fior d’alpe (1894) och Germania
(1902), hvilken sistnämnda opera, med ämne från
tyska studentlifvets "burschenschafts"-skede, väckte
stormande bifall i Milano. Han har dessutom skrifvit
kammarmusik, orkesterstycken och sånger.

Francheville [frä j vi’l] 1. Francqueville
[frankvi’1], Pierre (Pietro Francavilla), bildhuggare,
f. 1548 (1553?) i Cambrai, d. omkr. 1620,
tillhörde som konstnär lika mycket Italien som
Frankrike. Han fick sin konstnärsbildning först i
Paris och Innsbruck, sedan i Florens, där han blef
G. da Bolognas lärjunge och medhjälpare. 1601
kom han åter till Paris och fick anställning
som konungens förste bildhuggare. F. utförde en
mängd statyer, byster och reliefer (i Florens,
Genua och Paris). Bland hans förnämsta verk må
nämnas de fyra i Louvre förvarade statyerna af
fängslade slafvar (De besegrade nationerna),
som urspr. voro bestämda för fotställningen
till Henrik IV:s af G. da Bologna utförda, 1792
förstörda ryttarstaty på Pont-neuf. F. var verksam
äfven som målare, arkitekt och skriftställare (han
efterlämnade bl. a. en skrift om människokroppen,
med titel Microcosmo). Hans plastiska verk förråda
liflig fantasi, men bära jämväl tydlig prägel
af den manierism, som vidlådde den tidens konst.
R-n.*

Franchi [-ki], Alessandro,
kardinal-statssekreterare, f. 1819, d. 1878,
studerade vid seminariet i Rom och erhöll tidigt
anställning i statssekretariatet för kyrkliga
ärenden. 1848 skickades han af Pius IX till kejsar
Ferdinand af Österrike för att förmå denne att
frivilligt afstå från sina italienska besittningar,
och 1859 utnämndes han till statssekreterare för
kyrkoärendena. När 1871 en schism utbrutit inom
den unerade armeniska kyrkan, förmådde F. turkiska
regeringen att såsom denna kyrkas patriark erkänna
en prelat, som valts af det parti, hvilket antog
ofelbarhetsdogmen. 1873 utnämndes han till kardinal
och 1874 till prefekt för propagandan, på hvilken
plats han utvecklade en nitisk verksamhet. Han
var Leo XIII:s motkandidat vid påfvevalet 1878 och
utnämndes af denne till statssekreterare. F. var
varmt hängifven den romerska kurians traditioner,
men erfarenheten hade lärt honom inse, att det var
nödvändigt att iakttaga hofsamhet. Med den nye påfvens
bifall inledde han därför en ny politik (som betydligt
afvek från Pius IX:s) i fråga om påfvens förhållande
till de europeiska makterna (se Leo XIII).

Franchi [-ki], Ausonio, italiensk filosof,
f. 1820 i Genua, d. 1895, hette eg. Cristoforo
Bonavino
. Han egnade sig tidigt åt det andliga ståndet
och var redan såsom ung präst känd för sin omfattande
lärdom. Då hans filosofiska studier förde honom allt
längre ifrån den katolska kyrkans läror, nedlade han
1849 sitt prästämbete och antog - till betecknande
af den fullständiga omskapning hans tänkesätt och
lifsåskådning undergått - ett nytt namn, Ausonio
F. ("fri italienare"). I en följd af skarpsinniga och
djärft vägbrytande filosofiska skrifter, affattade
på ett populärt språk, bekämpade han ortodoxien och
skolasticismen, från hvilkas bojor den italienska
filosofien vid tidpunkten för hans uppträdande ännu
icke kunnat frigöra sig. Oaktadt det motstånd och
förkättrande, som han genom sitt djärfva uppträdande
ådrog sig, blef F. af italienska regeringen utnämnd
till professor 1860 i filosofiens
historia vid universitetet i Pavia och 1863 vid
Accademia scientifico-letteraria i Milano. Han
ställde sig såsom tänkare fullständigt på den
faktiska verklighetens mark och förnekade allt
öfvernaturligt. Till denna period i hans lif höra La
religione del secolo XIX
(1853; ny uppl. 1859) och Il
razionalismo del popolo
(1856; 3:e uppl. 1864), i
hvilka han angriper den kyrkliga världsåskådningen och
framställer grunddragen af den nya tron, La filosofia
delle scuole italiane
(1852; ny uppl. 1862), i
hvilken han kritiserar den dittills gängse italienska
filosofien, Letture su la storia della filosofia
moderna
(1863), Prolusione al corso di filosofia nell’
accademia scientifico-letteraria di Milano
(1868),
Sulla teorica del giudizio (1870), en redogörelse
för och granskning af Kants teori om syntetiska
omdömen "a priori", samt Saggi di critica e polemica
(1870). Slutligen vände han dock sin kritik mot sig
själf och i Ultima critica (3 bd, 1889-93) sökte
han i öfverensstämmelse med den påfliga encyklikan
"Aeterni patris" af 1879 bevisa, att thomismen
innehåller den enda och slutliga sanningen. Och så
kunde han dö såsom ånyo invigd katolsk präst. Utom
sina filosofiska arbeten har han äfven utgifvit ett
språkvetenskapligt verk, Nuovi elementi di grammatica
generale applicati alla lingua italiana
(1866; ny
uppl. 1874), och ett historisk-politiskt arbete, La
caduta del principato ecclesiastico e la restaurazione
dell’ imperio germanico
(1871). (S-c.)

Franchise [f ra j is], fr., befrielse, frihet
från vissa afgifter; sjöförs., frihet från
ersättningsskyldighet för enskild skada,
ej öfverstigande en viss (mindre) del af
försäkringsbeloppet. Vid försäkring å gods
angifves detta i försäkringsbrefvet med klausulen:
"Fritt för n procent enskild skada". Jfr Fritt
för enskild skada utom i strandningsfall
.
Å. W:son M.

Franchomme [fräkå’m], Auguste, fransk violoncellist,
f. 1808 i Lille, d. 1884 i Paris, studerade från
1825 vid Paris-konservatoriet samt verkade länge vid
Italienska operan, tills han 1846 blef professor vid
konservatoriet. Jämte violinisten Alard och Ch. Hallé
föranstaltade han kammarmusiksoaréer och gjorde
propaganda för klassisk musik. Smak och uttrycksfullt
föredrag utmärkte hans spel såväl som hans
kompositioner. A. L.*

Francia [fra’ntja], italiensk målare. Se Mola, 1,
och Raibolini.

Francia [fra’ntsia], José Gaspar Rodriguez,
vanligen kallad "doktor Francia", diktator i Paraguay,
f. troligen 1757 1. 1758 i Asuncion i Paraguay, d. där
20 sept. 1840, studerade först teologi i Córdoba de
Tucuman, vann doktorsgrad i denna vetenskap, egnade
sig sedan åt juridiska studier och slog sig ned som
advokat i sin födelsestad. Vid utbrottet af 1811
års revolution i Paraguay blef F. sekreterare i den
nybildade republikens regeringsjunta och 1813 en af de
två konsuler, som enligt den nya författningen skulle
styra republiken. 8 okt. 1814 utsågs han till diktator
för 3 år och erhöll 1 maj 1816 samma myndighet
för lifstid. Till sin död var han sedan Paraguays
fullständigt enväldige styresman. Han återupptog
och genomförde med stränghet det afsöndringssystem
jesuiterna tillämpat i landet, afspärrade det för
alla främlingar, kvarhöll utlänningar, som kommo
till Paraguay, och förbjöd all handel på utlandet
med undantag för de fall, i hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free