Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1079-1080 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François, Jean Charles - François, Charles Remy Jules - François, Alphonse - François, Luise von - François, Kurt Karl Bruno von - François de Neufchâteau, Nicolas Louis - François Rouel, pseudonym. Se Kullberg, K. A. af - Francolinus, zool. Se Frankolinsläktet - Francopan. Se Frankopan - Franc-quartier, fr., her. Se Fyrkant - Francqueville, bildhuggare. Se Francheville - Francs-archers - Franc-Sparre, B. E. Se Sparre, B. E. F. - Francs-tireurs - Francucci, Innocenzio - Franeker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de första verkligt lyckade försöken att i gravyr
troget återgifva kritteckningar (crayonmaneret). -
2. o. 3. Charles Remy Jules F., f. 1809, d. 1861,
och hans broder Alphonse F., f. 1811, d. 1888,
franska kopparstickare, lärjungar af Henriquet-Dupont,
förvärfvade sig rykte både inom och utom Frankrike
genom sina högst framstående gravyrer efter nyare
mästare, i synnerhet efter P. Delaroche (Napoleon i
Fontainebleau m. m., af den äldre brodern; Bonapartes
öfvergång öfver Alperna m. m., af Alphonse).

François [frä’so>a]. 1. Luise von F., tysk
författarinna, f. 1817, d. 1893 i Weissenfels,
vann uppmärksamhet genom romanerna Die letzte
Reckenburgerin (1871; 8:e uppl. 1904), hennes mest
betydande verk och en af de förnämsta tyska romanerna
efter Goethe, Stufenjahre eines glücklichen (1877;
2:a uppl. 1878) och Der katzenjunker (1879). Värme
och stor gestaltningsförmåga känneteckna hennes
berättelser, som föreligga i samlingarna Frau
Erdmuthens zwillingssöhne (1872; 2:a uppl. 1891),
Ausgewählte novellen (1868), Erzählungen (1871),
Hellstädt und andere erzählungen (1874) och Natur
und gnade (1875). Hennes brefväxling med C. F. Meyer
utgafs 1905. - R. M. Meyer, "Die deutsche litteratur
des neunzehnten jahrhunderts" (3:e uppl. 1905).
R-nB.

2. Kurt Karl Bruno von F., son till den
föregåendes kusin, general Bruno v. F. (f. 1819,
fallen vid Spicheren 1870), tysk Afrikaforskare,
f. 1853 i Luxemburg, deltog 1883 i Wissmanns
Kassaiexpedition och undersökte 1885 ett par af
Kongos sydliga tillflöden. 1888 företog han en
upptäcktsfärd i Togo, utsågs 1889 till befälhafvare
för trupperna i Tyska Sydväst-Afrika och 1891
till tillförordnad guvernör (landeshauptmann) samt
intog 1893 under kamp mot bastardhöfdingen Witbooi
dennes bergfäste Hornkrans. 1894 aflöstes F. i
Tyska Sydväst-Afrika af Leutwein, tog följande år
afsked ur krigstjänsten, där han nått majors grad,
och har sedermera företagit flera upptäcktsresor i
skilda delar af Afrika. Bland F:s skrifter märkas
Deutsch-Südwest-Afrika. Geschichte der kolonisation
bis zum ausbruch des krieges mit Witbooi, april 1893
(1899) och Lehren aus dem südafrikanischen kriege
für das deutsche heer (1900).


François de Neufchâteau [fra’swa da nöjatå], Nicolas
Louis, grefve, fransk statsman och skald, f. 1750 i
Saffais (dep. Meurthe), d. 1828 i Paris, studerade i
Neufchâteau, hvarifrån han tog sitt namn, och visade
redan i barndomen en påfallande poetisk begåfning, som
förvärfvade honom Voltaires välvilja. Efter att ha
beklädt vissa ämbeten i Frankrike och på S:t Domingo,
där han 1782-85 var generalprokurator, invaldes
han 1791 i lagstiftande nationalförsamlingen, hvars
sekreterare och sedermera president han blef. På
grund af sin komedi Paméla (spelad på Théâtre
français 1793),
hvari han kritiserade det jakobinska skräckväldet,
kastades han s. å. i fängelse, men frigafs
efter Robespierres fall (27 juli 1794). F. blef
inrikesminister 1797 och efter 18 fructidor år V
(4 sept. s. å.) medlem af direktorium, men återtog
1798 inrikesministerportföljen och verkade kraftigt
och framgångsrikt för vetenskap, konst och industri;
han var den förste, som genom allmänna utställningar
sökte verka för industrien. 1804 blef han senator
och grefve samt 1816 medlem af Franska akad. Utom
ofvannämnda skref F. bl. a. följande arbeten: Discours
sur l’art de lire les vers (1775), Fables et contes
en vers (1814) och Esprit du grand Corneille (1819).
E. A-t.

François Rouel [frä’s<ua roä’l], pseudonym. Se
Kullberg, K. A. af.

Francolinus, zool. Se Frankolinsläktet.

Francopan. Se Frankopan.

Franc-quartier [fra-kartie], fr., her. Se Fyrkant.

Francqueville [fräkvi’1], bildhuggare. Se
Francheville.

Francs-archers [f rasar j ö], fr., friskyttar, ett
slags frikår till fots, som 1448 uppsattes i Frankrike
af konung Karl VII, sedan han genom inrättandet af de
s. k. ordonnanskompanierna skaffat sig ett stående
rytteri. I hvarje församling skulle en franc-archer
anskaffas, väpnas och utrustas. Francs-archers
buro pansarskjorta eller linnepansar och voro
väpnade med båge och pil, värja och dolk, sedermera
med armborst. Antalet skulle utgöra 16,000 man
i afdelningar af 500 och 4,000 man. Inrättningen
förföll dock snart och upphäfdes af Ludvig XI för
att lämna rum för ett slags milis. C. O. N.

Franc-Sparre, B. E. Se Sparre, B. E. F.

Francs-tireurs [fratiror], fr. (af franc, fri,
och tirer, skjuta), friskyttar, de sällskap,
som bildade sig i Frankrike (mest i de nordöstra
och östra departementen) omkr. 1867, då man
väntade ett krig med Preussen. De härstammade
från förut befintliga skyttesällskap, väpnade sig
med tidsenliga gevär och höllo vapenöfningar, men
stodo icke under regeringens uppsikt, hvarför de
francs-tireurs-skaror, som uppträdde under kriget
1870-71, icke alltid af tyskarna erkändes såsom
statens trupper. En förordning af 29 sept. 1870
ställde dem till krigsministerns förfogande, men
först genom en dylik af 4 nov. s. å. indrogos de till
armékårerna eller territorialdivisionerna. Många
francs-tireurs-band fortforo dock att föra krig
på egen hand. I Paris funnos 1870-71 talrika
francs-tireurs-legioner af alla vapen och med de
mest fantastiska namn. Efter freden förbjödos de.
C. O. N.

Francucci [-ko’ttji], Innocenzio, italiensk målare,
f. omkr. 1494 uti Imola, hvarför han också kallas
Innocenzio da Imola, d. 1550, var först lärjunge
af Raibolini (Francia) och Albertinelli, men
studerade sedan flitigt Rafael, likväl utan att
kopiera honom. Hans flesta arbeten (altartaflor)
finnas i Bologna, som var hufvudorten för hans
verksamhet. F:s mest betydande och vackraste målning
är Den hel. Katarinas förmälning (1536), i S. Giacomo
maggiore. Duktigt målade äro äfven hans fresker i
S. Michele in Bosco. (A. L. R.)

Franeker, stad i nederländska prov. Friesland, 7
km. från Nordsjön, vid kanalen mellan Leeuwarden
och Harlingen. 7,187 inv. (1901).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>